Plymspirea är en art i familjen rosväxter. Den förekommer naturligt från sydvästra och centrala Europa till östra Asien, västra Kanada, västra, centrala och östra USA.

Plymspirea är en vanlig trädgårdsväxt i hela Sverige. Den blir upp till 2 meter hög, är långlivad och har hög härdighet.

Förökas genom delning. Ej att förväxla med dvärgväxten koreansk plymspirea Plymspirea är oftast monoik, med separata han- och honplantor.
I odling brukar oftast bara det ena eller andra könet planteras, varför fröplantor inte är så vanliga. Där båda könen förekommer frösår den sig ofta mycket rikligt och kan sällsynt bilda massförekomster. Plymspirea har ett tuvat växtsätt. Den saknar utlöpare eller jordstammar och kan således inte sprida sig vegetativt annat än genom delning eller att rotdelar följer med exempelvis trädgårdsavfall eller jordmassor som flyttas.

Gul näckros Nuphar lutea är ganska lik sin vita släkting, men är generellt lite mindre. Bladen är mindre och ofta mer ovala medan blommorna är helt gula och betydligt mindre i storlek än blommorna hos den vita näckrosen.

Blommorna är rundade och de fem stora blad som ser ut som kronblad är egentligen foderblad som omger de många små kronbladen i mitten tillsammans med ståndarknapparna. Gul näckros blommar juni – juli och får sedan frukter som (olikt den vita näckrosen) mognar ovanför vattenytan.

Prästkrage (Leucanthemum vulgare Lam, tidigare Chrysanthemum leucanthemum.) är en flerårig ört inom familjen korgblommiga växter.

Den är Skånes landskapsblomma och inofficiellt Danmarks nationalblomma.

Blomman sitter på ett 20–70 cm långt, något hårigt och kantigt skaft, på vilket det växer enstaka små blad. På varje stjälk finns mycket sällan mer än en enda blomkorg, men växten växer ofta i grupper. Blomningstiden är juni–augusti.

De 300–400 mycket små, 4 mm långa mittblommorna samverkar till en rik och lysande blomställning. De har också en arbetsfördelning i korgen mellan de pollenalstrande mittblommorna och de stora, lysande men pollensaknande kantblommorna. De tunglika blomkronornas vita bräm har tre små flikar i spetsen, och brämet är alltså ofullständigt (ensidigt) utvecklat, eftersom femtalet råder i övrigt. Holken liknar en grund skål av tegellagda (överlappande) fjäll.

Vägglav är en orangegul till guldgul bladlav som tillhör släktet vägglavar.

Den blir omkring 5 centimeter i diameter och växer på olika substrat, som bark, trä, sten och strandnära klippor. I Sverige är vägglaven vanlig över större delen av landet, undantag norra Lappland.

Den växer gärna på aspar, laduväggar och kalksten (till exempel på kyrkor och murar i Skåne och på Gotland ).

Gråhakedopping (Podiceps grisegena) är en vattenlevande flyttfågel som förekommer i den tempererade regioner på norra halvklotet.

Som alla doppingar är gråhakedoppingen en god simmare, en exceptionellt snabb dykare och reagerar på fara genom att dyka, snarare än att flyga sin väg.

Fötterna är placerade långt bak på kroppen, nära stjärten, vilket gör den klumpig på land. Den dyker efter fisk eller snappar efter insekter. Den sväljer även egna fjädrar, förmodligen för att skydda matsmältningssystemet.

Fjäderdräkten hos de båda könen är lika men i genomsnitt är honan något mindre än hanen. Dunungarna har ett kontrastrikt strimmigt huvud och bröst i vitt och svart, och juvenilen har ett strimmigt ansikte, diffus mörk hjässa, ljust röd hals och mycket gult på näbben.

Då gråhakedoppingen har en relativt liten vingyta kan den inte lyfta direkt från land utan behöver en ganska lång springtur över vattenytan, för att få upp hastigheten innan den kan ta till vingar.