Nötväcka är en liten fågelart i familjen nötväckor.

Nötväckorna lever parvis eller i mycket små sällskap i skog, helst där höga träd är blandade med lägre, men kommer också fram till bostadsområden. Den är flitigt i rörelse och håller sig gärna nära andra fåglar, framför allt mesar och trädkrypare, som den börjar stryka omkring med under hösten.

Nötväckan klättrar bra uppåt, nedåt och åt sidorna. Bland fåglar i Sverige är den ensam om att kunna klättra och t o m hoppa nedåt med huvudet före – ett bra kännetecken.

Stenknäck är en stor fink med mycket kraftig näbb.

Stenknäcken är en ganska stor och kraftig fink med en kroppslängd på 18–19 centimeter och vikt på cirka 50–60 gram. Den har en mycket kraftig trekantig näbb, stort huvud, tjurnacke och kort stjärt.

Stenknäcken är brun på ovansidan och askgrå med rostbrun anstrykning på undersidan. Stjärten och vingpennorna är svarta, men honan har ett grått stråk längs armpennorna, vilket är enda synliga skillnaden mellan könen.

I flykten syns tydligt ett vitt vingband, även på undersidan, på de i övrigt metallglänsande blåsvarta vingarna. På sommaren är näbben blåsvart medan den är benvit eller blekt gulbrun på vintern.

Korp (Corvus corax) är en stor, svart kråkfågel. Den återfinns över större delen av norra halvklotet och är den mest spridda av alla kråkfåglar.

Det finns åtta underarter med liten variation i utseende, men med betydande genetiska skillnader.

Korpar färdas vanligen i par, men ungfåglar kan bilda flockar. Det förekommer ofta gräl i relationer mellan korpar, men de uppvisar också stor tillgivenhet till sina familjer. Till skillnad från kajor, skator och kråkor är korpar relativt skygga.

Ungfåglar börjar uppvakta varandra mycket tidigt, men bildar inte alltid par förrän efter ytterligare två eller tre år. Viktiga beteenden inom uppvaktningen är luftakrobatik, uppvisande av intelligens och förmåga att finna föda. När paret har bildats, brukar de bo tillsammans hela livet, vanligen på samma ställe. Sexuell otrohet har observerats bland korpar, av hanar som besöker en honas bo när hennes partner är borta.

Den här lilla entitan är fotograferad vid min fågelmatare här i Vittsjö.

Entitan är en liten mes, cirka 12 cm lång och med en vikt på 12 gram, med svart hjässa och haklapp, ljus kind, brun ovansida och gråbrun vingovansida och stjärt. Den delas in i upp till 11 underarter som i sin tur delas in i tre huvudgrupper.

Entitan är till utseendet mycket lik talltitan och kan vara svår att särskilja och har historiskt ibland behandlats som samma art. Den är opportun när det gäller föda, och lever bland annat av larver, spindlar och frön.

Den häckar i trädhålor, gärna redan existerande hål som den förstorar och lägger i snitt 7–10 ägg.

Rörhöna är en fågel som tillhör familjen rallar.

I Sverige förekommer den talrikast från Skåne till Uppland och vidare i mindre antal till Dalarna och norrut utmed Östersjökusten.

Rörhönan lever vid vassrika stränder av sjöar, åar, dammar och i våtmarker. Den lever av en mängd olika växtmaterial och mindre vattenlevande djur. De födosöker i närheten av vatten eller i vattnet, ibland tippar den kroppen framåt och snappar, eller betar efter växtmaterial under vattnet.

Rörhönan bygger ett korgformat bo som den placerar direkt på marken i tät vegetation. Den första kullen, som läggs på vårkanten består vanligtvis av 8 ägg men kan variera från 6–10 stycken.
När den lägger en andra kull består den ofta av 5-8, eller färre, ägg. Äggen är grågula med mörkare mindre fläckar. Samma bo kan återanvändas av olika honor.