VITTSJÖ. Snok (Natrix natrix), kallas även vattensnok eller vanlig snok. Arten lägger ägg och har en livslängd på 25 till 28 år.

Snoken är ovipar, det vill säga liksom fåglarna lägger den tämligen outvecklade ägg som tar relativt lång tid att kläckas. Honan lägger 15-30 ägg som är omgivna av ett pergamentartat, vitaktigt skal. Äggen läggs på varma ställen, ofta i gödselhögar eller i ansamlingar av ruttnande växtdelar, där den genererade värmen sörjer för att äggen utvecklas under en förhållandevis hög temperatur. Honan tar sedan inte hand om vare sig äggen eller ungarna. Snoken föder vanligtvis en kull per sommar.

Gravand (Tadorna tadorna) är en andfåglar som tillhör släktet gravänder.

Gravanden är en brokig, gåslik and med en kroppslängd på 55–65 centimeter. Den har lång hals, långa ben och långa, spetsiga vingar, kraftig kropp och stor, tydligt uppåtböjd näbb. Fågeln är till största delen vit med grönt huvud, röd näbb och hasselnötsbrun gördel på framsidan. Skuldror och vingpennor är svarta. Könen är lika varandra, men hanen är något större och har under parningstiden en svullen röd knopp mellan ögonen.

Rostand (Tadorna ferruginea) är en fågel som tillhör familjen änder.


Rostanden är en ganska stor and som mäter 58–70 centimeter på längden, med ett vingspann på 110– 135 centimeter. Den är lätt igenkännlig och har orange-brun fjäderdräkt med ljusare huvudet. Vingarna är vita med svarta övre handtäckare och handpennor, och gröna armpennor. Den simmar bra och påminner mer om en gås än många andra änder, när den flyger. Könen är lika, men hanen har en svart ring längst ned på halsen under häckningssäsongen, och honan har ofta en vit fläck i ansiktet. Lätet är ett ljudligt vilt tutande.

Kräftor tillhör leddjuren och har en segmenterad kropp och ett yttre hårt exoskelett.

De yttre anatomiska drag som är kännetecknande för kräftorna är att kroppen kan delas upp i framkropp och bakkropp. Framkroppen består av huvud och mellankropp. På huvudet finns ögon och två långa antenner och mundelarna. På mellankroppen sitter fem par gångben. Det första paret gångben bär kraftiga gripklor och används inte för att gå med, utan för att gripa tag i föda, för försvar eller för att gräva med. På bakkroppen, eller stjärten, finns på undersidan små simfötter och den avslutas med en stjärtfena.

Mindre strandpipare (Charadrius dubius) är en fågel som tillhör familjen pipare.

Mindre strandpiparen häckar i grusiga och sandiga marker, ursprungligen utmed insjöar och rinnande vattendrag, men alltmer i av människan skapade miljöer.

I Sverige häckar fågeln i Götaland, Svealand och i Norrlands kustland. Den flyttar vanligen mot sydost till tropikerna mellan slutet av juli och början av september.

En unge som ringmärktes i Sandviken i Gästrikland sköts vid Madras i sydöstra Indien. En del fåglar flyttar även rakt söderut med förmodad övervintring i Medelhavsområdet och Afrika norr om Ekvatorn. Den mindre strandpiparen återvänder till Sverige i april–maj.