Järnsparv (Prunella modularis) är en liten tätting i familjen järnsparvar.

Järnsparven håller sig ofta dold i buskage och liknande. Den observeras oftast främst på sången då den också tenderar att sitt mer synligt. Locklätet är ett tunt, högt "tih", den snabba, enkla högfrekventa sången är silvrigt klirrande och kan påminna om kungsfågelns.

Järnsparven häckar i skogsmarker, trädgårdar, parker och fjällskog, ofta i habitat med unga granar, täta buskage och snår. Födan består på sommaren av insekter som små skalbaggar, larver och puppor, samt spindlar och daggmaskar. På vintern äter den även bär och frön.

Pärlhyacint (Muscari botryoides) är en växtart i familjen sparrisväxter som blommar på våren med små blå, klockformade blommor i en klase överst på blomstjälken.

I Sverige finns mellan tre och fyra arter förvildade. Pärlhyacintssläktets arter växer från en lök och blir mellan 20 och 60 centimeter höga, beroende på art. Bladen är smala och ungefär 20 centimeter långa. De växer ut från löken. Blommorna sitter tätt tillsammans i axliknande klase längst upp på stjälkarna.

Rysk blåstjärna (Scilla siberica) är en art i familjen Sparrisväxter. Den kan bli upp till två decimeter hög och blommar tidigt på våren med klarblå eller blåvioletta blommor med blå ståndarknapp.

Rysk blåstjärna kommer ursprungligen från södra Ryssland och Mellanöstern men odlas i många trädgårdar varifrån den har förvildats exempelvis till närliggande parker och vägkanter. Den kallas ofta för Scilla.

Snöklocka (Leucojum vernum), även kallad Klosterlilja, är en amaryllisväxt som beskrevs av Carl von Linne.

Snöklockan blir 15–20 hög och doftar gott. Den vita blomman har 6 kalkblad, alla lika långa. Blomningstiden är april–maj. Lökar sätts bäst på hösten, dock ej mycket sent. Den börjar nämligen skjuta nya rötter på sensommaren.

Krokussläktet (Crocus) är ett släkte i familjen irisväxter. Släktet har cirka 80 arter.

Mest känd är saffranskrokus (C. sativus), men även vårkrokus som är en mycket vanlig trädgårdsväxt i Sverige.

De är fleråriga örter med underjordisk stamknöl som är omgiven av ett skal av torra slidrester. Detta skal kan vara varierande uppbyggt och är ett viktigt sätt att skilja arterna åt. Stjälken är kort och vanligen ogrenad, omgiven av rörlika bladslidor vid basen. Total höjd 7-10 cm. Bladen är alla basala, smala och gräslika, vanligen med en ljus mittnerv. Hyllebladen är sammanväxta vid basen till ett långt rör. Hyllebladens antal är sex, och de är violetta, vita eller gula, ofta med mörkare strimmor på utsidan.