Korsnäbbsläktet (Loxia) tillhör familjen finkar inom ordningen tättingar.

Korsnäbbarna har stora huvuden och kraftiga kroppar. Dess näbb är mycket stark och tjock, hoptryckt från sidorna och med inböjda kanter, överkäken kullrig, liksom underkäken utdragen och hakformigt böjd, så att käkspetsarna korsar varandra. Hos ungarna är näbben rak och tämligen lik andra finkars. Benen är korta, starka och försedda med långa tår med krökta, spetsiga och vassa klor. Vingarna är tämligen långa och smala, med andra till fjärde pennorna längst, stjärten kort och djupt kluven. Munvinklarna saknar borsthår. Könen är mycket olika och ungarna annorlunda tecknade än de vuxna fåglarna. Hanarna genomgår drastiska färgförändringar, huvudsakligen från gult till rött.

Amiral fjäril (Vanessa atalanta) är en art i familjen praktfjärilar.

Den är svart med ett rödorangefärgat tvärband och vita fläckar på framvingens spets samt rödorange bakvingekant. Vingspannet är 53-63 millimeter. Amiralen förekommer i hela Europa.

Varje vår migrerar ett stort antal individer från medelhavsområdet till bland annat Vittsjö på en Buddleja en buske som fjärilar gillar som finns på Vången och här i Sverige där de parar sig och lägger gröna, ovala ägg på brännässlor.

Skarvar (Phalacrocoracidae) är en familj med sjöfåglar vars taxonomi är omdiskuterad men som traditionellt placeras i ordningen pelikanfåglar inom släktet Phalacrocorax som omfattar cirka 40 arter.

Skarvar har avlång kropp, relativt lång hals och näbb, fjäderdräkten går främst i mörka färger och de har simhud mellan tårna. De lever i skärgårdar och vid kuster. Skarvar är skickliga dykare och lever uteslutande av fisk. Utmärkande är att de sitter upprätt med utsträckta vingar för att torka efter att de har dykt efter fisk.

Tistelfjäril (Cynthia cardui) är en art i familjen praktfjärilar. Fjärilen förekommer i nästan hela värden.

Enstaka fjärilar når ända till Sverige på försommaren. Arten är funnen i hela Sverige även i Vittsjö där denna fjäril är fotograferad. Närmare bestämt på en fjärilsbuske på Vången. Men Tistelfjärilen kan inte övervintra här i Sverige.

Skärfläckan är en favorit fågel. Så läste jag att de hade fått kycklingar så en dag körde vi till Trönninge ängar för att fotografera . Synd att det var så lite vatten. Så de var så långt från gömslet.

Skärfläckan är omisskännlig med sin svartvitbrokiga dräkt och långa och tydligt uppåtböjda näbb. Fjäderdräkten på de adulta fåglarna är mestadels vit, med svart i nacken, på huvudets övre halva, på ryggen och i ett band på vingen. Könen är lika. De unga fåglarna har en gråare fjäderdräkt. Benen är långa och något blåaktiga. Skärfläckan har simhud mellan tårna. Den är ungefär 43 cm lång och har ett vingspann på 77–80 centimeter.