Stor kardinalbagge är en skalbagge som hör till familjen
kardinalbaggar.

Skalbaggen är karakteristiskt röd med svart huvud och svarta ben och en längd på 14 till 18 millimeter. Den snarlika arten Pyrochroa serraticornis har rött huvud. Denna finns dock inte i Sverige. Larven är gulaktig och platt med en längd på 30 till 35 millimeter som fullvuxen.

Rovflugor (Asilidae) är en familj i underordningen flugor (Brachycera) bland tvåvingarna.

Hit hör flugor med långsträckt bakkropp, långa och starka ben samt brett men kort huvud, vars korta men starka och spetsiga snabel vanligen hålls vågrätt framåtsträckt. Ögonen är starkt buktiga. Vingarna hålls under vilan platt hoplagda över varandra, parallellt med bakkroppen.

Ormvråk (Buteo buteo) är en medelstor hökfågel. Ormvråken är jämte sparvhöken Sveriges vanligaste rovfågel och häckar i stora delar av den trädklädda delen av Sverige och saknas därför i fjällen.

Den svenska populationen består av omkring 35 000 par. Merparten av Sveriges ormvråkar är kortflyttande flyttfåglar som har sina vinterkvarter i Europa, men i södra Sverige och särskilt i Skåne övervintrar ormvråken.

Drillsnäppan är en eurasisk vadare inom familjen snäppor. Den beskrevs första gången 1758 av Linné och han beskrev den då som Tringa hypoleucos. Tillsammans med sin systerart, fläckdrillsnäppa (Actitis macularia), som häckar i Amerika, utgör den släktet Actitis.

Deras båda utbredningsområden överlappar inte varandra men enstaka felflugna individer har hybridiserat med den andra arten. Hybridisering har också observerats mellan drillsnäppa och skogssnäppa, vilken tillhör det närbesläktade släktet Tringa. Den använder ofta sitt karakteristiska lockläte, ett vemodigt, ofta fyr- eller femstavigt pipande läte som sjunker i tonläge för varje stavelse och låter som ”hi-diii-dii-dii".

Rödvingetrast (Turdus iliacus) är en fågel inom familjen trastar. Rödvingetrast är en mindre trast som mäter 19–23 cm. Könen är lika, med brun rygg och streckad vit undersida. De tydligaste kännetecknet är bröstets röda sidor, de undre roströda vingtäckarna och det vita ögonbrynsstrecket.

Sången är varierad och kort och består av en kort fallande skala av flöjtande toner som avslutas med ett lågmält gnissel. Ibland kan den dock sjunga baklänges så skalan blir stigande istället. Flyktlätet är visslande.