VERUM. Denna betraktelse handlar om värdet av att personliga brev bevaras åt framtiden. Ett sådant amerikabrev som skrevs för snart hundra år sedan och återges i valda delar nedtill, undgick att kastas trots att mottagaren hade avlidit då brevet nådde Sverige.

Anders Tufesson fotograferad före utvandringen

Anders Tufvesson, som föddes 1856 i byn Magnarp i Verums socken, utvandrade vid 23 års ålder till Amerika. Han fick ”over there” med sin svenskfödda hustru Maggie tre barn, men det blev inga barnbarn. Dottern Ellen föddes 1885 och dog vid 24 års ålder 1909. Därefter föddes 1890 tvillingparet Hugo och Hildur, vilka levde till 1952 respektive 1969. Utvandraren från Verum, som hette Andrew Tuleen i Minnesota, avled den 24 december 1928.

VERUM. Historia om makarna von Trampe.

De på Verums kyrkogård gravsatta grevliga makarna von Trampe hade sedan 1925 varit bosatta i Björkeberga, Verums socken.
Deras namn var: Gomer Brunius von Trampe och Maria von Trampe f. Bauer
Mannens födelsedatum var 1869-03-07 och han dödsdatum var 1931-05-25
Hustruns födelsedatum var 1880-03-26 och hennes dödsdatum var 1964-03-31

Maken var född i Akershus i Norge och hans föräldrar var skeppskaptenen Jens David Carl Waldemar von Trampe och Josefine Caroline Kjelland. Fadern var avkomling efter stamfadern till släkten Brunius som var kyrkoherden i Tanum Gomer Brunius (1748–1819). (Se bild!) En tidning berättade detta om hur släkten kom till Sverige: Familjens historia sträcker sig långt tillbaka i tiden och bär på många intressanta människor och händelser. 1794 köptes Mjölkeröd av Gomer Brunius, verksam som prost i Tanum. Brunius var en handlingarnas man och lät uppföra ett tegelbruk i närheten av gården. Det var också han som introducerade potatisen för tanumsborna. Släkten von Trampe var ursprungligen från Tyskland, men spred sig via Danmark till Sverige och tog därefter namnet af Trampe.

VERUM. Sommaren 1861 fick sågskäraren i Verums sågmölla Bengt Olsson och hustrun Christina sonen Olof. Familjen hade många barn och efter att Olof tjänat som dräng i Hörlinge och Mala antogs han 1881 som artillerist vid Wendes i Kristianstad. Han vistades därefter i Kristianstad åren fram till 1892. Under den tiden hade han 1885 ingått äktenskap med Hilda Bengtsdotter. Efter Olofs avsked från Wendes bosatte de sig på det nybyggda torpet Norup i Norraskog. Olof Cederberg och Hilda hade sju barn och som då var brukligt kallades den siste för ”Sjunne”.

Från vänster Aron Cederberg (1885–1957), Lennart Cederberg (f 1960) och Kjell Cederberg (1922–1986)

Barnen var Lambert Aron (1885–1957) Hilma Carolina (f. 1887, död späd) Harald Gotthard (1889–1979) Oscar Rudolf (1891–1981) Evald Ferdinand (f. 1894 d. i USA) Hulda Natalia (1896–1986) och Knut Sjunne (1900–1966 i USA). Olof Cederberg fick senare sönerna Knut Erland Olofsson (1921–1996) och Oskar Hilding Olofsson (1922–1988) med Anna Magnusson (1887–1971). När Olof Cederberg avled den 10 december 1943 var han sedan 1918 bosatt i Brogården. I samma hus bodde sedermera Knut Olofsson (kallad ”Cederbergs Knut”) till sin död.
Sonen Aron flyttade 1912 till Bjärnum för att gå i lära till snickare. Han hade då varit värvad artillerist på Wendes i Kristianstad åren 1905 till 1909. Aron Cederberg flyttade med syskonen Hulda och Oskar till Stockholm 1916. Därifrån flyttade Aron sedan till Edsbyn i Gävleborgs län där han var snickeriverkmästare med brodern Knut som medhjälpare. Knut S och brodern Evald F reste sedermera till Amerika.

VERUM. Hemmansägarna Per Jönsson i Brogården och Martin Månsson i Mejarpstorp försvann i slutet av 1800-talet plötsligt till Amerika efter skandalartade skogsaffärer som arrendatorer av annexhemmanet i Verum. Martin Månsson övergav hustrun och sina minderåriga barn. Per Jönsson, hans hustru och de vuxna barnen blev alla amerikaner.

Per Jönsson (1833–1913) hade på 1870-talet efterträtt den åldrige Per Persson som arrendator av annexhemmanet i Verum, men lämnade 1886 arrendet till Martin Månsson (1857–1900) från Mejarpstorp. Per Jönsson reste plötsligt till Amerika i maj 1890. Hustrun Sissa Månsdotter hade rest i augusti året innan.

När Per Jönsson, som i Amerika hette Peter M. J. Nelson, avled i Omaha 1913 fanns tre av barnen där. Sönerna Lars Otto Nelson (1864–1948) och Måns Nelson (1862–1936) bodde bägge i Omaha, Nebraska och dottern Tillie Burke (1868–1951) bodde i Laramie, Wyoming. Vid sin död hade Per varit änkeman i två år.

Per Jönsson och hustrun Sissa Månsdotter Qvist. Foto från tiden i Amerika.

Omahaposten hade den 25 juni 1913 denna levnadsberättelse om hedersmannen P. M. J. Nelson:
Lördagen den 21 dennes afled P. M. J. Nelson i sin sons, Mans Nelson, hem, 1537 Spruce street, i en ålder af något öfver 80 år. Begrafningen ägde rum påföljande måndag den 23 dennes, och jordades den aflidne å Forest Lawns kyrkogård. Mr. Nelson befann sig trots sin höga ålder vid ganska god hälsa till för omkring sju veckor sedan, då han drabbades af ett slaganfall, som fullständigt bröt hans krafter. Trots den mest omsorgsfulla vård kunde lifvet icke räddas. Den aflidne efterlämnar tre barn, sönerna Mans Nelson och Otto Nelson, bägge boende här i staden, samt dottern mrs. Tillie Burke, bosatt i Laramie, Wyo., hvilka alla tre på det ömmaste vårdat den gamle under hans sista sjukdom. För många år tillbaka skänkte sonen Otto sina föräldrar ett vackert litet hem här i staden, där de kunde tillbringa sina återstående dagar, samt tillsåg, att de hade det på allt sätt trefligt och komfortabelt. Det åldriga paret bodde här tills mrs. Nelson för cirka, två år sedan afled, lämnande maken ensam i det lilla hemmet. Ensamheten blef den gamle slutligen för lång och han flyttade för en tid sedan till sonen Mans hem, där han, som sagdt, äfven fick sluta sina dagar. Den aflidne var en hedersman af gamla stammen, afhållen och värderad af alla, som med honom kommit i beröring.

VERUM. I boken The Road to Somewhere: The Populist Revolt and the Future of Politics skiljer den brittiske författaren och journalisten David Goodhart mellan anywheres och somewheres –människor som hör hemma antingen varsomhelst eller någonstans.

Bildkomposition av området vid bron över Vieån i Verum omkring 1960.

Jag ska här ta upp denna tråd mot bakgrunden att jag brukar påstå att det går att ta bort Mats Pettersson från Verum, men att det aldrig går att ta bort Verum ur Mats Pettersson.

Jag har ofta beundrat ett uttalande av författaren Stig Claesson eller ”Slas” som han oftast kallades. Han var egentligen en söderkis med djupa rötter i Stockholm. Men han var också en resenär som kunde återge intryck från främmande länder och metropoler. Dessutom hade han en stor vurm för den svenska landsbygden. Han lär en gång ha sagt: "Jag reser gärna vart som helst i världen bara jag kan se Riddarfjärden."

För egen del vill jag säga: ”Med stor behållning besöker jag gärna främmande länder och exotiska platser, men bara om jag i mitt inre kan skåda bron i Verum och den vackra utsikten över ån mot kyrkan.”