VERUM. Detta vackra gamla porträtt av makarna Bengt Persson (1844–1921) och hustrun Elsa Jönsdotter Holmgren (1842–1904) från Ristorpet har jag lånat från ett inlägg av Ingrid-Marie Jonson på gruppen ”Bilder från Verum med omnejd från förr”. Fotot är troligen från slutet av 1870-talet då fotografen O. F. Hagman bodde i Osby.

Elsa var dotter till vagnmakaren och smeden i Gubbarp Jöns Nilsson Holmgren (1812–1904) och hustrun Anna Svensdotter (1809–1883). Fadern till Jöns, Nils Holmgren, var född i Brunkelstorp och arbetade som möllare på kvarnen i Skeinge ett tiotal år i början på 1800-talet. Elsas yngre syster Pernilla, född 1853, emigrerade till Amerika 1878. Hon blev där gift med emigranten från Verum Per Torkelsson vilken hade rest från Magnarp redan hösten 1877. Efter de makarna härstammar nuvarande politikern Paul Torkelson i Minnesota. Dessa tidiga emigranter och deras efterkommande skildras på sidorna 95–105 i boken ”Ett annat Verum”, 2018.

VERUM. Förre husaren Per Nilsson Tilly (1849–1927), som 1884 bosatte sig på ett torp i Tågarp i Verums socken, antogs på 1890-talet som postförare mellan Vittsjö och Verum. Han skötte den sysslan i över 25 år.

Kornig bild i tidningsklipp från Norra Skåne 5 januari 1925 (från Ebbe Perssons samlingar) 

Erkänsla för nit, ordentlighet och plikttrohet
När Per Nilsson Tilly ett halvår efter att han nått 75 års ålder avgick från sin tjänst nåddes han av detta brev undertecknat den 29 december 1924 av postdirektören i södra distriktet Olof Thormark: Då Ni med utgången av innevarande år frånträder befattningen såsom postförare å linjen Vittsjö-Verum, vilken befattning Ni uppehållit under en tid av 25 år, har postdirektionen härigenom velat till Eder uttala sin erkänsla för den nit, den ordentlighet och plikttrohet, som Ni under Eder långa tjänstetid såsom postförare städse ådagalagt.

VERUM. I april 1944 kunde man i Aftonbladet läsa dessa rader om vad som menas med en ”stegagöing”:
STEGAGÖING är intet vackert tillmäle till avkomlingar av en stam varifrån danske kungen förr rekryterade sitt livgarde. Det användes av de dryga fullbesuttna bönderna söder om landsvägen på de göingar som varje vår med sina små lurviga sega hästar och en kärra full med världens bästa stegar, kärnor, laggkärl eller andra alster av den långa vinterns hemslöjd uppenbarade sig på slätten. Dessa skogsbor med sin munvighet, spelande ögon, affärssinne och oförbrännerliga energi gjorde sig små och anspråkslösa. Slättborna ynkade dem många gånger för det hårda och fattiga liv de måste föra i sina norröna hem. Göingarna sade förvisso inte emot ty medlidandet skaffade dem ibland både kvarter och foder åt hästen

Bilburna fullastade stegagöingar med sina två Volvolastbilar i Lund 1949.

Aftonbladets skribent fortsätter med att berätta om sin egen erfarenhet av att under militärtjänstgöringen träffa på en ”riktig stegagöing”.

VERUM.

Åke Johannesson (1923–2017), Ture Persson (1923–2012), Robert Björverud (1923–1989), Sune Persson (1923–2003)

Under 1923 noterades sammanlagt 26 födslar i dopboken för Verums socken. Två av pojkarna Ali Andersson och Kurt Alfred Lindhe dog i samband med förlossningen. Av de överlevande 24 barnen var hälften döttrar och hälften söner. Här ska jag närmare presentera elva av dessa personer, varav fem nådde en ålder av mer än 90 år. Äldst blev Stina Maj-Britt Johansson född Stjernström.

VERUM. Skrompasläkten
Min farmors morfar Håkan Nilsson tillhörde den stora Skrompasläkten i Verums socken. Han var född 1831 på Skrompet (Brogårdstorp/Lilla Bygget) och levde in på 1900-talet. Dennes far Nils och hans bror Ola Håkansson var de två av ”Skrompa-Håkan” Sonessons tolv barn som kom att äga de två gårdarna i Brogården som kallades Bygget och Lilla Bygget (Skrompet).

De gårdarna var före det laga skiftet, som genomfördes 1833, de enda hemman med riktiga byggnader som låg utanför den gamla gårdsklungan i Brogården. Dessa gårdar var på sammanlagt ¼ mantal. (Bygget var på 3/16 och Skrompet var på 1/16.)

Håkan Nilsson (1831–1906) och hans sonson Nils Håkansson (1902–1988) på en bild från början av 1906. Nils var son till Anton Håkansson (1862–1945) och alla tre var i tur och ordning ägare av gården närmast kyrkan i Verum.

”Stich Ericken” - även kallad Erich Skræder – var vitt känd för klokskap.
Under 1600-talet fanns i Verums socken en i Skåne vida berömd klok gubbe som kallades Sticke-Erik. Han bodde på Brogårdstorp, som kallades Skrumptorp eller mera vardagligt Skrompet, och hans verkliga namn var Erik Nielssen. Han påstods syssla med s k signerier och blev uppmärksammad av den nytillträdde kyrkoherden Lars Nilsson Opman. (Denne Opman var gift med företrädaren Jörgen Simonssen Schees dotter Anne och hennes syster Marna Jörgensdotter blev sedermera Carl von Linnés mormor.)