VERUM. Vid mina läsningar nu inför juldagarna gjorde jag en djupdykning i en av mina gamla böcker. Det var minneskåserierna ”Till Osby på min vindlande väg till glädjen” som Fader Gunnar utgav 1963. Han hade då efter många år som kyrkoherde i Osby flyttat till Kristianstad och den himmelska glädjens kapell ”Gratia Dei”. I ett kapitel gör han några inpass om de vackra målningarna i Osby kyrka som utförts på 1770-talet av Christopher Fischer och som senare hade restaurerats under Rosendals företrädare prosten Dahls tjänstetid.

Christophers Fischers rokokomönster på dörrspeglarna i Osby kyrka. (Detaljer nedan).

Gunnar Rosendal skriver: Under Prosten Dahls restauration hade till mångas harm de underbart sköna sjuttonhundratalsdekorationerna på bänkarna i korsarmarna framtagits. Jag har ofta stått och betraktat dem och undrat, hur denna snapphaneförsamling kunde ha råd på sjuttonhundratalet att anlita en så utsökt konstnär, som måste ha kostat en hel del. Men senare har jag funnit en läktarbalustrad, av samme konstnär av allt at döma, i grannförsamlingen Visseltofta. Rosendal gör därefter den riktiga slutkommentaren: Kanske var det en mycket begåvad bygdemålare, som gick från kyrka till kyrka och målade. Han var under alla omständigheter en stor mästare i sin art.

VERUM. Droskägaren Malte Andersson var född i Borlunda socken i mellersta Skåne. Han flyttade 1947 till Verums socken från Vittsjö, där har arbetat som chaufför och bilskollärare. Han hade tidigare kört mejeriets mjölkskjutsar.

Malte Andersson (1908–1974) och Edvin Fischer (1898–1979).

Malte drev därefter sin legendariska droskrörelse i Verums socken och bodde efter 1948 med sin familj i gamla skolan intill Verums kyrka. Tidigare hade skoleleverna åkt med Nils Persson (1881–1966), som alla kallade ”Per-Augas Nisse” och med Gösta Nilsson (1913–1986), som fick heta ”Bil-Gösta”.

Droskägaren Edvin Fischer föddes i Skeinge i Verums socken. Fadern var soldaten Edvard Fischer. Efter några år som bilägare och droskförare övergick han i början av 1940-talet till att vara fiskhandlare. Familjen bodde fram till 1946 på torpet Hästabacken i Horsakog och flyttade därefter till ett torp i Brogården. Efter mitten av 1960-talet noterades hans yrke som grönsakshandlare. Edvin Fischer drev många år frukt- och grönsakshandel på torgdagarna i Älmhult och Alvesta. Han var också alla år en hängiven fotbollssupporter för Verums GoIF och såg till att de flesta av hans många söner, en svärson och senare även en dotterson blev duktiga lagspelare.

VERUM. En originell herre - som inte var född i socknen – hette Bernhard Hillerström. Han bodde i en liten stuga i Sjötorpet inte långt från Bodarpasjön. En tid var hans hus och omgivningarna i skogen ett uppskattat turistmål. Han hade satt ut metallplåtar med spännande texter om världshändelserna och fantasifulla framtidsfunderingar. Han var en lite missförstådd fantast och självlärd filosof och jag minns att han på 1960-talet, efter att ha utsatts för vandaliseringar, tvingades skydda sitt hus ”Villa Soldagg” och sin tomt med kraftiga anordningar.

En kvinna som vuxit upp i Verumstrakten säger: Vi tyckte nog att han var lite tokig men i dag skulle jag nog betrakta honom som en intressant och färgstark människa.

Tidningen Arbetet skrev den 21 december 1963 dessa rader i samband med att hans omgivningar vandaliserats av ”ligister och raggare”:
”Mitt hem är min borg”. Efter den urgamla principen har konstnären och jordbruksarbetaren Bernhard Hillerström tvingats skydda omgivningarna kring sin lilla röda stuga i Sjötorpet. Kraftiga dubbla staket krönta med taggtråd i yviga cirklar skyddar hans Villa Soldagg från inkräktare. Grindarna är låsta kraftiga länkar och hänglås, framför stugan går en bred vallgrav. – Det är inte trevligt att behöva göra så här, men jag vill ha mitt i fred, säger Hillerström. Flera gånger har hans stuga vandaliserats av ungdomar, ofta har han kört bort turister och nyfikna från trädgården där sällsynta växter blommar. Nu är Villa Soldagg som en ointaglig fästning. Men raggare och ligister stoppades inte av en vallgrav. De kastade sten genom rutorna och förstörde många timmars hårt arbete för Hillerström på några minuter.

VERUM. Jag kom att läsa lite om brevbäraren Per Tilly på er hemsida. En annan Tilly var min farfars far Nils Johnsson Tilly i Bolberöd.

Mina föräldrar hyrde ett sommarhus av Erik Persson i Tågarp under 1960-90-talet. Vi fick då reda på att min farfar, Carl Tilly, var född i Verums församling.

När vi besökte gården ”Pärsas" där han härstammade ifrån fick vi bifogade historia av Ivar Persson som skrivit ner vad han visste om Nils och gården. Min farfar, Carl, blev utackorderad på bygden när Nils dog. Så småningom kom han till Landskrona.

Nils Tillys far var dragonen John Tilly i Drakeberga. Om det finns något släktskap med Per Tilly vet jag inte.
Jag tänkte att den bifogade historien kanske kan vara intressant för er?

Länk till artikel av Mats Pettersson om Postföraren Per Tilly. (Klicka)

Nedan återges fotograferat Ivar Persson nedtecknade text i original.

VERUM. Helge Koch var född i Norra Åkarps socken 1907 och var son till fabrikören August Persson och hustrun Theresia Mariana Koch. När han åren mellan 1938 och 1947 var bosatt i Verum och Visseltofta angavs titeln kantor och organist för honom. År 1945 antog han moderns efternamn Koch som sitt eget.

Helge Koch (1907–1995)

Han ingick 1953 äktenskap med Lisa Braugenhardt-Koch (1913–1979). Hon hade varit konsertpianist och sångerska. Efter studentexamen i Malmö studerade hon språk och musik vid universitetet i Lund. Efter studietiden arbetade hon på kontor några år och bosatte sig 1955 i Vittsjö. Redan under gymnasietiden medverkade hon med musik i radion och sedan dess har hon deltagit som pianist, såväl solopianist i många olika sammanhang i Vittsjö och på andra platser. Under en följd av år gav hon privatlektioner i musik och språk.