Turlistan från 1925 och omnibusägaren Nils Gottfrid Jönsson (1890–1983)

Längst upp i Verums socken nordliga del ligger ett område som bygdens folk kallar Norraskog. Denna del av socknen blev för ett par hundra år sedan utskiftad så att två områden tillfördes byarna Horsaskog och Bolberöd. Återstående del tillhör i juridiskt hänseende Verums kyrkby.

Ett hemman inropades den 16 juli 1906 för fem kronor av en person vid namn Nils Nilsson. Detta hemman har kallats Norup och tillhör Horsaskogs by. Denne kallades av ortens folk för ”Nye Jägaren” eller ”Jägarenissen” eftersom hans far Nils Jönsson kallades för ”Jägaren”. Att hemmanet bara kostade 5 kronor berodde på att förre ägaren tagit ett kanaliseringslån vilket köparen skulle överta och amortera 190 kronor årligen under 28 år. Det låga priset gjorde att några tidningar tyckte försäljningen var värd rubriken ”Ett hemman för 5 kronor”. Detta hemman ägdes sedermera av den företagsamme Nils Gottfrid Jönsson. Mer om honom senare här.

VERUM. Den 24 november 2021 avled Rut Madebrink i Lidingö vid 98 års ålder. Hon hade varit rektor på Manillaskolan i Stockholm och genom sin morfar Ola Svensson Sommarin hade hon rötter i Verum.

I en levnadsteckning om sin morfar Ola Svensson Zommarin som var född 1864 skriver hon: Gården Sjötorpet skulle ha blivit Olas hem eftersom han var den ende sonen, men hans dövhet medförde att hans syster fick överta gården. Det arv han då fick använde han som bidrag till ”Tidning för Diöfstumma”.

Genom att Olas syster Else och hennes efterkommande bodde kvar på, och fortfarande äger, gården i Sjötorpet kunde Ola och Hilda Zommarins barn genom åren fara dit för att träffas och umgås med släkten. Rut Madebrink skriver: Olas syster tog emot hans barn med värme. Mor kom mycket väl ihåg några sommarbesök (på Sjötorpet i Verum) under ungdomsåren. Nils och Else fick sönerna Svante, August, Olof, Axel och Bengt. Den äldste sonen Svante övertog gården efter faderns död 1909. Gården i Sjötorpet ägdes när Rut Madebrink på 1950-talet tillbringade sina unga år i socknen av Ola Svensson Zommarins systers sonson Sven Nilsson, även kallad Sjötorpa-Sven.

VERUM

Självporträtt av Carl Gustaf Pilo (1711–1793). Portrætsamlingen, Frederiksborg slott.

Hovmålaren Carl Gustaf Pilos sonson, kommissionslantmätaren Haqvin Andreas Pilo, föddes i Sjösås socken i Kronobergs län år 1770 och skrevs in vid Lunds universitetet 1788. År 1791 började han som lantmäterielev och blev examinerad 1792 - året före den berömde farfaderns död. Han blev kommissionslantmätare 1795 och bosatte sig i Simrishamn. Sedan 1793 var han gift med Susanna Catharina Borg. Hustrun dog julafton 1796 i sviterna efter förlossningen av den första dottern Laurentia Catharina. I sitt andra äktenskap blev H. A. Pilo, gift med klockaredottern i Gladsax Petronella Ulrica Leth.

Familjen Pilo flyttar till Verums socken 1823
I april 1923 flyttade familjen till byn Slätthultatorp i Verum socken från "Hvitaby" på Österlen. Byn de kom till kallas numera Jägersborg och ligger inte långt från Skeinge säteri. Vid inflyttningen medföljde sju barn, varav fem var flickor, och därtill även en inneboende 20-årig "studiosus" vid namn Rutger Jonas Plantin. Denne prästson från Norra Rörum var informator åt Pilos barn.

VERUM. Den konservativa Hessleholms Tidning startades i Hässleholm under januari månad 1889. Tidningens redaktör och utgivare var bokhandlaren August Hånell. Vid grundandet betecknades tidningen som ”Nyhets- och Annonsblad för Hessleholm med omnejd”.

Den tidens nyhetsorgan hade inga betänkligheter att publicera uppgifter om vilka inkomster som medborgarna blev beskattade för. Året 1901 kan man i Hessleholms Tidning få vet vilka inkomster som var de högsta inom Verums socken. Längst ner på listan som toppas av en greve, två folkskollärare och en storbonde hittar man en tidigare kringvandrande knalle från sjuhäradsbygden i Västergötland som slagit sig ner i socknen.

Johan August Petersson (1841–1911), som var min farfars far, hade i 30-årsåldern vågat sig på att starta ”fast handel” i sitt tidigare kringföringsdistrikt. Han blev bosatt i Brogården omkring 1870 och hade förut varit försäljare av tyger från ”knalleland” inom ett eget handelsområde i norra Göinge. I december 1870 hade han ingått äktenskap med bonddottern Bengta Tufvesdotter (1849–1928) från Magnarp.

VERUM. Den 1 oktober 1799 ingick kaptenen vid Kronobergs regemente Woldemar Wilhelm Wrangel von Brehmer från Skeinge i Verums socken äktenskap med sin kusin friherrinnan Wilhelmina Beck-Friis. Eftersom bruden var född på Bosjökloster ägde bröllopet rum där. Hennes far Corfitz Beck-Friis och brudgummens mor Barbara Wittrup Beck-Friis var syskon.

Wilhelmina hade då hunnit bli 24 år gammal och sägs ha varit livligt omsvärmad inom den krets av skånska ädlingar där hon rörde sig som ung. Friherrinnan Wilhelmina Wrangel von Brehmer som blev änka 1829 hade inköpt en fastighet vid Ramlösa i Helsingborgs utkanter där hon bodde på äldre dagar. Efter hennes död där våren 1859 skrev en tidning: Friherrinnan Wrangel von Brehmer, i sin ungdom en af Swerges skönaste fruntimmer, har wid 84 års ålder nyligen aflidit i Skåne och testamenterat 16,1665 rdr åt riddarhuset till stipendier. Tidningen Folket Röst hade dessutom i sin notis om dödsfallet sagt att friherrinnan i sin ungdom tillika var Sveriges ”mest fördomsfria fruntimmer”. Man undrar vad hon haft för sig?

Miniatyr av Johan Erik Bolinder (1768–1808) Nationalmuseum

Ur Öresundsposten den 27 april 1859 Nationalmuseum

Friherrinnan födde sitt första barn på Skeinge gård klockan åtta om aftonen den 26 november år 1800. Den nyfödde sonen fick ”för swaghet skull genast nöddop af Provincial Doctoren Carl Saur”. Barnets namn var: Corfits Wilhelm. I dopnotisen skrev prästen: Detta barnet dog af okänd sjukdom Kl: 10. om aftonen samma dag som det war födt, allenast 2 timmar gammalt.