VERUM. I slutet av 1800-talet och en bit in på 1900-talet var det vanligt för ungdomar från min födelsesocken att resa över sundet för att arbeta i Danmark. Detta blev ofta den lättast åtkomliga försörjningskällan för de ungdomar som inte hade råd att resa till norra Tyskland eller över Atlanten till Amerika.

En dansk utvandring som förut omtalats här handlade om några stenverksarbetare från Verums socken som var på Bornholm. En av dessa – förmannen Carl Liljenberg – drabbades av att hans hustru Nilla Tufvesdotter avled i Allinge 1893 och efterlämnade tre söner i späd ålder. Notisen om dödsfallet ses här nedan.

Porträtt av Nilla och Carl Liljenberg i Allinge

Stenværksformand Liljenberg står här till höger om sitt arbetslag.

Det finns numera goda möjligheter att spåra dessa personer i Dansk Demografisk Database. Här kommer några glimtar om personer som valde att utvandra till det land som Skåne förr varit en betydelsefull del av.

VERUM. Denna text tillkom på internationella kvinnodagen - den 8 mars 2021 - och slutredigerades för publicering på dagen 33 år efter Ruth Hasselgren-Nilssons bortgång, som ägde rum den 11 mars 1988. Den 9 juni samma år avled min egen beundrade småskollärarinna Ruth Olsson vid 86 års ålder.

Ruth Andersson (1878–1966)	Ragnhild Nilsson (1898–1979)	Ruth Nilsson (1899–1988)	Ruth Olson       (1902–1988)

Det var kanske Ruth Hasselgren-Nilsson som var mest känd i kretsar bortom Verums horisont. Hösten 1921 fick makarna Hilding Nilsson och Ruth anställning av Verums folkskolestyrelse, Ruth som småskollärare och Hilding som folkskollärare. Ruths far Edvard Hasselgren var folkskollärare i Brågarp vid Malmö.

Hilding Nilsson avled 1933 blott 34 år gammal. Eftersom maken dog i Verums socken och deras två söner föddes där har Verums församling fått en särskild plats i Ruths liv trots att hon tillbringade sina återstående 60 levnadsår på annat håll. Hösten 1937 flyttade Ruth Hasselgren-Nilsson till Älmhult där hon blev en mycket uppskattad lärare. En elev säger: Ruth var mycket konstintresserad och hade många konstnärer i sitt umgänge. Efter att ha lämnat sin tjänst i Älmhult flyttade Ruth Hasselgren-Nilsson till Helsingborg.

VERUM. Vid mitten av 1940-talet utgav bokförlaget Hellco i Malmö ett praktverk med titeln Svensk Bebyggelse, Skåne – Kristianstads län. Syftet med bokverket sägs vara att visa ett tvärsnitt av den småhus- och villabebyggelse som förekommer i länet. Huvudredaktörer var förlagsmännen Arv. Alexandersson och Fritz B. Lindström. Förlaget hade även engagerat skriftställaren Pehr Johnsson i Broby att författa en allmän översikt om Kristianstads län.

De försäljningssugna förlagsmännen i redaktionen skriver i förordet att man vill … ” få fram en minnesbok där till synes obetydliga detaljer i beskrivningen av en fastighet för kommande generationer kanske skola bli av oskattbart värde.” I själva verket avbildades troligen bara fastigheter som ägdes av personer som hade övertalats att köpa boken.

För varje ort finns en inledande text med en eller ett par bilder av dess centrala delar eller karaktäristiska byggnader. Det råkar vara så att för orten Verum har redaktionen vid ingressen satt in en bild som visar mitt föräldrahem i Brogården intill bron över Vieån, som fastigheten tedde sig ungefär vid min födelse hösten 1943.

(Skildrad år 1910 i ”A history of the Swedish-Americans of Minnesota”. Texten i översättning.)

VERUM. I boken Ett annat Verum ”der borta på andra sidan hafven”, som utkom 2018 berättade jag på några sidor om de tre bröderna Louis, Nels och Emil Peterson som på 1880-talet emigrerade till Minnesota i USA. De var bröder till Bjära-Olofen från Verums kyrkby.

Bjära-Olofen f. 24/12 1863 d. 9/9 1964. (Bild från Brogårdhsamlingen)

Denne bror - Olof Persson - var livet ut kvar på födelsegården. Han gifte sig sedermera 1921 med sin hushållerska Johanna Svensson och blev far till tre barn. Johanna hade planer på att emigrera redan 1902, men resan blev inställd. Olof Persson blev uppmärksammad för sin höga ålder och då han avled den 9 september 1964 hade han tre månader och 20 dagar kvar till att nå 101 års ålder.

VERUM. I en handledning om biodling kan man läsa denna berättelse:

Bikupan kunde tillverkas av många olika typer av material, men tillverkades nästan uteslutande av halm. Kuporna fungerar genom att tunna pinnar sticks tvärs igenom kupan. Dessa pinnar använder sedan bina för att fästa sina vaxkakor på, som byggs lodrätt ner i kupan i kontrast med bistockarna där bina fäste sina vaxkakor fritt inuti stocken och försvårade skattningen. År 1768 lanserade Samuel Linneaus kranskupan, en ny slags halmkupa baserad på tidigare engelska ideér. Det var en halmkupa som man allt eftersom bisamhället växte kunde bygga på med halmkransar och därmed gav en föränderlig storlek åt kupan.

Den äldsta typen var den s. k. bistocken och därefter kom den typ av Bikupor med halmkransar som ses bortom stocken på denna bild.	Bikupor ägda av Olof Persson i Bjeret, Verum sn. Bikuporna är av den för trakten vanliga typen, dvs för dem som inte gått över till ramkupor.

Fotograferade 1938 av Alf Kahnberg.

De traditionella halmkuporna har fungerat som bibostäder i många hundra år, men kom ur bruk på 1950-talet. Halmkuporna tillverkades av material som alltid fanns till hands utan kostnad och sådana kupor hade många fördelaktiga egenskaper. De isolerade mot kyla utifrån men släppte också genom den fukt som bildades inne i kupan. Till skydd mot väder och vind kunde man på vissa ställen linda granbark runt kuporna. Ibland gjorde man en huv av halm, eller sedermera tjärpapp, över kuporna.