VERUM. Av en tillfällighet har ogifta torpardottern Bengta Jönsdotter (1868-1947) från Gubbarp i Verums socken kommit med på denna kulturhistoriska bild från 1938.

Hon var då 70 år gammal och hade nio år kvar att leva. Hennes syster Kristina Jönsdotter (1873-1949) var hustru till snickaren Janne Tuvesson i Brogården och henne minns jag som trevlig grann-gumma från min barndom.

Bengtas och Kristinas övriga syskon var mer eller mindre ”amerikaniserade”. Två av bröderna var i Amerika och en bror gifte sig med Nilla från Bjäret i Verum, vilken hade tre brorsöner i Amerika. En syster gifte sig 1906 med Per Nilsson som då återkom till Verum efter att ha vistats i Amerika sedan 1884.

Fotografen och museiamanuensen Affe Kahnberg (1911-2002) reste i slutet av 1930-talet flitigt omkring i norra Skåne för att dokumentera föremål med anknytning till folklivet i äldre tider. Han blev sedermera folkskollärare, seminarielärare och slutligen skolboksredaktör och lektor vid lärarhögskolan i Malmö.

VERUM. I oktober 1897 hade Sydsvenska Dagbladet snappat upp en nyhet från högertidningen Kristianstads Läns Tidning att en ny järnvägslinje skulle dras mellan Örkelljunga och Osby. Det betonas att det inte var meningen att linjen skulle passera Vittsjö utan dras över Bjärnum, Verum och Skeinge till den sedan länge befintliga stambanan i Osby. Som viktiga naturtillgångar längs den tilltänkta sträckningen nämns granit och skog. Det blev dock inget av detta projekt.

Projektet 1897 Örkelljunga-Osby över Verum/Skeinge

Skam den som ger sig! År 1905 startades planering för ett annat projekt som kallades Hästveda-Traheryds banlinje. Den skulle passera kommunerna/socknarna Hästveda, Verum och Visseltofta i Göinge och därefter Hallaryd, Göteryd och Traryd i Kronobergs län.

Reflektioner efter läsning av ny bok om Elsa Gullberg ”Ett liv i textil” (2019) av Elisabet Stavenow-Hidemark.

VERUM. Jag har själv några minnen av att umgås med denna begåvade konstväverska från min barndoms Verum. Hon var en frimodig och ungdomlig kvinna med klurig blick och ett utpräglat sinne för humor. Agnes Brodd hade även varit aktiv som amatörskådespelerska i de lokala revyer som uppfördes i Verums bygdegård. Hon bodde i Jakobstorp i Magnarp som ses på en bild från 1950-talet. Vävateljen låg i vinkelbyggnaden som skymtar bakom bostadshuset.

I samband med den s.k. Ryttarolympiaden i Stockholm besöktes hennes hem i Magnarp av ett par tyska ryttarinnor på försommaren 1956. Vi var ett några ungdomar som cyklade dit för att vara med om denna ovanliga begivenhet med internationellt stuk. Kvinnorna och deras hästar gjorde en dags anhalt hos Agnes Brodd under sin färd ”ridledes” hela vägen till Stockholm. (Ridsport vid olympiska sommarspelen 1956 avgjordes i Stockholm i Sverige. Detta var på grund av Australiens dåvarande karantänregler, och tävlingarna bestod av dressyr, fälttävlan och banhoppning. Alla inriktningar hade individuell tävlan och lagtävling. Tävlingarna avgjordes 11–17 juni 1956 på Stockholms stadion. Citat från Wikipedia.)

VERUM. I en protokollsbok över Verums sockens fattigvård kan man läsa om ett ärende som behandlades den 23 mars 1881. Fattighjonet och änklingen Per Bengtsson hade mist sin hustru 1874. Hon var blott 36 år gammal och efter hennes bortgång blev Per ensam i sin backstuga med fem barn. Fadern vädjade till sockenmännen att den elvaårige sonen Håkan Anton skulle få använda sitt modersarv på 30 kronor för en resa till Amerika.

Det kan inte utläsas om han av kommunalstämman tilläts disponera sitt morsarv, men han är den 8 april 1881 noterad som utflyttad från Tågarps by i Verums socken. Backstugan låg nära gränsen mot Brogårdens by.

Antons yngste bror hade avlidit fem år gammal 1878. Hans två andra bröder tjänade på drängplatser först i Hörlinge och Hovgården och sedan i Brogården. Bägge kom senare efter till Amerika, Nils Bernhard år 1883 och Anders Edvard år 1883. Systern Tilda, som var född 1864, fick senare två utomäktenskapliga barn. Den yngste, född 1891, blev skeppsgosse i Karlskrona men rymde 1911 efter ett par bestraffningar, den äldste, född 1886, reste till Amerika 1906. Tilda blev understödstagare i Verums socken, men står även noterad som sömmerska. Hon dog 1925.

VERUM. Tidigare denna månad publicerade jag en repris av en tidigare artikel här. Samtidigt som jag beklagar detta vill jag förklara mig med att corona-pandemin så totalt dominerar alla massmedier att jag lockades sätta in ordet ”SMITTA” i den tidigare artikelns rubrik. Det handlade om hur villoläror spreds i Verum på 1850-talet. Av samma anledning har jag nu lockats att berätta om en annan ”smitta” som slog till i socknen hösten 1850. I tidningen ”Hvad Nytt?” rapporterades den 15 november 1850 om hur djurläkaren Jöns Magnus Sjöbäck (1801-1852) fick göra en utryckning till socknen. Det blev ganska dramatiskt och många kreatur fick slaktas. Nästan 40 år senare var skräcken för en upprepning ännu levande i bygden. Ett alarm om svinpest i Verum - som dock snart avfärdades - cirkulerade i några tidningsartiklar 1888.

Vi vet att man i Kristianstads län sedan långt tillbaka haft stor skräck för boskapssjuka. Den kände lärdomshistorikern och reseskildraren Johan Hinric Lidén genomförde 1768 en undersökningsresa genom södra Sverige. I hans dagboksanteckningar om Blekinge och Skåne, som publicerades 1903 i Historisk tidskrift för Skåneland (häfte 5-6), berättas om en bedrövlig händelse som orsakades av djursjukan.