VERUM. På Nillagården, som syns i bakgrunden, bodde då makarna Axel och Nilla Pettersson, senare kända som bygdens donatorer.

På platsen där tre soldater har grupperat sin ”20 mm automatkanon m/40 i en luftvärnslavett” byggde sedermera folkskolläraren Arvid Andersson och hustrun Amanda, född Wihlborg sin villa. Efter den framrusande bilen syns det då sedvanliga vägdammet virvla runt. Bild från Kungl. Wendes artilleriregementes historia 1794 - 1994 (s. 270).

Under rubriken ”Svensk kanonstridsvagn passerar vattendrag” publicerades denna bild från Verum i häftet ”Det moderna pansarvapnet” (1941 s. 21).

VERUM. I Lunds Weckoblad meddelades den 26 februari 1817 genom nedan inklippta notis att ”Coopvardie Capitainen E. G. Bohman” hade avlidit i Hovgården i Verums socken den 1 februari samma år.

Som gammal kalenderbitare på ”Verumiana” kan jag inte motstå utmaningen att utreda hur det kom sig att en sjökapten inom handelsflottan befann sig i Hovgården i början av 1800-talet. (Se slutnoten!).

Kapten Bohman var född 1784 som äldste son till kvartermästaren och gästgivaren i Kävlinge Anders Bohman, vilken under några år fram till 1822 tillsammans med hustrun Ingrid Casseur och deras ogifta dotter mademoisellen Petronella Bohman bodde och var mantalsskrivna i Hovgården i Verums socken. Anders Bohman hade i många år drivit i Kävlinge gästgivaregård och var ägare av jordegendomar i Kävlinge (bl a Anderstorp och Bohmansro) och i angränsande V. Karaby socken.

Några varumärkesreflektioner från Verums horisont
En skribent på nätet har skrivit följande om begreppet Retro: För oss som har hunnit upp i åldern när man har barnbarn, kan en fras som "två lösa Bill" vara precis tillräckligt för att slå an strängen Retro. Yngre förmågor kanske inte ens vet vad det betyder. Det är dock en ouppklarad finess oss etnologer emellan ifall det heter ”två lösa Bill” eller ”två lösa Boy”. Retro-samlaren Lasse Åberg kallar sin bok från 1981 för ”Två lösa Boy och Rekordmagasinet” medan Olle Adolphson i visan ”Min allra bästa tid” från 1965 skrev: ”En fika och två lösa Bill”. Internet har ju ofta svaret på sådana saker. Två lösa Boy får 678 träffar och Två lösa Bill får bara 119 träffar, men övervikten för Boy beror till viss del på att det är en boktitel och på ”Antikvariat.net” finns 25 av den boken utannonserade till salu. Men begreppet ”Två lösa John Silver” som bara får nio träffar har ingen chans att konkurrera.

Jag lutar ändå mot att Boy är originalet i detta talesätt även om Bill har lägre produktnummer och kom före Boy i handeln. Jag tror också att Boy var billigare än Bill. Men det var märket Bill som 1958 slog undan benen för försäljningen av lösa cigaretter genom att introducera 10-pack.

Läs mer. Två lösa Bill och Ettans röda snus i strut

VERUM. Den fattige och avskedade soldaten Per Andersson Qvick blev i oktober 1868 - för fjärde gången - instämd till rätten för att stå till svars för olovlig brännvinsförsäljning. Händelsen blev omskriven i tidningen Kristianstadsbladet och episoden kan illustrera hur samhället, just i detta fall kommungubbarna i Verum, med början 1855 och fram till nykterhetsrörelsens framväxt på 1880-talet hade försökt få bukt med spritens fria flödande i bygden.

Bakgrunden till hur man i socknen tog itu med att reglera brännvinsförsäljningen finns i den förordning som Oskar I beslutade om 1855: Kongl. Maj:ts nådiga Förordning, angående wilkoren för försäljning af bränwin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker.

Och i § 6 står: Rättighet till minuthandel med eller utskänkning af bränwin må ej tilldelas annan än den, som har god frejd, gjort sig känd för ordentlighet, kan förswarligt skrifwa och räkna samt pröfwas i öfrigt tjenlig wara.

Verums sockenmän tog inte itu med frågan förrän 1857 och de godkände då två av de tre personer som ansökt om utminuteringstillstånd enligt § 6. Ett av dem ett låg i Skeinge och ett i Bolberöd. Därefter tilläts under många år utminutering från en plats i Brogården, vilket antagligen är upphovet till namnet Tappavett.

VERUM. Studentkarnevalen 2018, som i år firas under veckoslutet 18-20 maj, har sitt ursprung ur en gammal lundensisk festsed som gick ut på att hälsa vårens ankomst. Man brukar anse att den första karnevalen var ”det småländska bondbröllopet” då Smålands nations studenter år 1849 utstyrda tågade från krogen Finkelborg till brunnssalongen i Lilla Råby. Men enligt mina undersökningar spelade en verumsfödd präststudent en viktig roll i ett ännu tidigare karnevalsliknande spektakel 1844. Sedan 1946 äger Lundakarneval rum vart fjärde år och den student som - i likhet med mig - upplevt tre karnevaler brukar kallas ”överliggare”.

Två verumiter i den akademiska världen.

Nils Ljunggren, som föddes i Brogårdens dragontorp 1812, och Börje Magnus Möller, som föddes i en ladufogdefamilj i Skeinge 1820 var de två första i Verums socken födda personer som kom att vara verksamma inom den akademiska världen.

Soldatsonen Ljunggrens märkliga karriär fram till positionen som Stockholms ”Nations-Waktmästare” vid Uppsala universitet kommer jag att behandla i en senare berättelse. Efter Nils Ljunggrens död den 1 december 1857 infördes denna notis i tidningen Upsala. Han hade med makan Charlotta Catharina Tillander fått dottern Bertha Maria (1851-1902) och sonen Sven (1852-1929).

Ladufogdesonen Börje Magnus Möller föddes i Skeinge.

Här kommer några av den odygdige teologistudenten och sedermera pastorsadjunkten Möllers bravader att skildras. En mera utförlig berättelse om Möller och hans kamraters busliv på krogarna mellan Lund och Malmö finns att läsa i min artikel ”Brännvinssupande prästämnen på Fatters och andra krogar mellan Lund och Malmö” i Byahornet 2015 nr 1.