VERUM. I gammal tid hade Skåne inga egentliga ”fotsoldater”. I denna tidigare danska provins fanns då endast hästburna krigare. Om man bortser från de värvade artilleristerna var därför alla skånska soldater före 1812 ryttare som tillhörde ett dragon- eller husarregemente.

En dragon förflyttade sig till häst och stred till fots. En husar däremot satt kvar på hästryggen under striden och levde farligt. En av Napoleons generaler lär ha sagt: En husar som inte är död som 30-åring är en odugling. Ibland påstod man skämtsamt att dragonerna ”anföll till fots men flydde till häst”.

När det impopulära beslutet att i Skåne sätta upp två roterade infanteriregementen skulle genomföras efter förlusten av Finland bildades inom Norra skånska regementet ett kompani som fram till sommaren 1816 bar namnet Verums kompani. Detta kompani blev uppsatt på mönstringsstället Röinge den 10 februari 1812. Kompaniet hade 155 nummer (dvs soldater) och det tillhörde regementets första bataljon tillsammans med Rågeröds, Strövelstorps och Filkestads kompanier. Andra bataljonen bestod av Färlövs, Sövde, Tommarps och Löderups kompanier.

VERUM. Den danske greven Harald Holck, som tillhörde en gammal förnäm adelsätt, blev 1873 ägare av Skeinge och Björkeberga säterier i Verums socken. Det har sagts att han var den siste manlige personen i sin ätt. Dock finns uppgifter om att en person som hette Rudolf Valdemar Hugo Thuerecht Holck Neess i september 1891 blev far till ett barn som föddes i Maribo i Danmark av ogifta pigan Ingrid Svensdotter från Gubbarp i Verums socken. Barnafadern var son till greve Holcks förvaltare Anton Neess och hustrun Mette. De bodde några år på Björkeberga och därefter under 1890-talet på Måssaröd i Osby socken. Varför Rudolf, som var född 1848, hade tillägnat sig efternamnet Holck tycks vara en väl förborgad hemlighet.

Greven Harald Sophus Holck-Winterfeldt (1848-1919) var gift med baronessan Harriet Charlotte Schaffelitzky de Muckadell (1853-1923). Under tiden som ägare av godsegendomarna i Verum drabbades de danska makarna av tragiska händelser. Två av barnen dog 1881 och dottern Magna, född 1884, blev redan som barn psykiskt sjuk. De fyra flickor som fanns kvar i familjen och nådde vuxen ålder var: Sofie (född 19/5 1875 i Verum), Polly (född 30/8 1882 i Köpenhamn), Olga Fanny (född 1/7 1887 i Verum) och Karen (född 16/7 1889 i Verum).

Baronessan	Fröknarna Olga och Karen	Fröknarna Sofie och Polly

Detalj av bild från omkring 1907 (Ur: Thore Brogårdh Den gamla bilden berättar, 1980)

Hustrun och döttrarna blev i slutet av 1800-talet, måhända som en följd att de tragiska händelserna, gripna av missionsläran. När det skulle bildas ett missionssällskap i Verum föreslog kyrkoherden att Lars Persson på Nygård skulle bli ordförande. Denne och prästen kom i en dispyt om den rätta läran, vilket grevinnan åhörde. Eftersom hon var ängslig om sin själs frälsning, men också starkt fästad vid kyrkan och prästen sa hon till Lars att det inte gick an att svara prästen så. Då svarade Nygårds Lars: ”Jo, jag har Guds ord på min sida, så det går an.”

VERUM. I december 1924 utgavs den porträttbiografiska boken Skåne-Köpmän. Bakom utgivningen stod ett antal sammanslutningar inom den svenska handeln, främst huvudorganisationerna Sveriges Köpmannaförbund och Sveriges Grossistförbund.

Porträttdelen omfattade omkring 670 sidor med en indelning i de två avdelningarna STÄDERNA och LANDSBYGDEN. Under avsnittet ”Verum” avbildas ägaren av ”engrosfirman” N. A. Håkansson i trävaror samt porträtt av ägare till följande tre firmor i specerier och kolonialvaror: Enock Nilsson, T. G. Olofsson och Wict. S. Pettersson.

N.A Håkansson	Enock Nilsson	T. G Olofsson	Witt. S Pettersson

Stationssamhället Bjärnum representerades av ett porträtt. Det var ägaren av Albert Olofssons herrekipering. Även från Vittsjö fanns ett köpmansporträtt. Det var Johan Zaunders vilken drev Wittsjö spannmålsaffär.

VERUM. Festplatsen Hagalund, som låg i en skogsdunge söder om vägen mellan Verums nuvarande fotbollsplan och backen vid Linnebjäret mot Stavshult/Mölleröd, togs i bruk sommaren 1916. På den platsen, även kallad Verums Tivoli, dansades det sedan i många år fram till 1940-talet.

Här är ett par bilder från tiden då nöjesetablissemanget var i full blom!

 De sista åren innan danserna flyttades till Bygdegården drevs Hagalund av tivoliägaren Thulin från Bjärnum. Men sedan 1940-talet äger danskvällarna rum vid festplatsen intill Bygdegården som byggdes omkring 1935. Verums Bygdelag ska ha stort beröm för att denna gamla sommartradition med danskvällar och nöjesattraktioner fortfarande är vid liv.

På denna detalj av Buhrmans karta syns kyrkan omedelbart väster om de två broarna över Vieån och Sågmöllebäcken. Längs Viån har byarna och gårdarna markerats från Malmsjön vid ”Eekholm” till Skeingesjön vid ”Birkeberga”. Byn Bolberöd skrivs där som Bolbor. Byn nämns tidigast som Bollberrigh (1596), dvs ”gården på backen/höjden”.

På 1600-talet var kartor inget som man kunde släppa ut i offentligheten. De farbara vägarnas sträckning och särskilt var vattendragen kunde passeras till häst var på den tiden viktiga kunskaper för krigsmakten.