VERUM. Läkaren Alvar Björverud (1925-2011) var hela sitt liv starkt fäst vid sina barndomstrakter. Han var född och uppvuxen vid Björkeberga i Verums socken helt nära den sägenomspunna ”Borgön” i Skeingesjön. Föräldrarna var handlanden Svante Persson Björverud och hustrun Nilla Henriksson.

I Alvars födelsetrakt bodde 400 år före hans födelse en man som i Tyskland skrev sig som Vlfo Chrisophoris Calmarensis Suecos. Denne svenske adelsman hade anlänt till universitetet i Rostock 1597 och var kvar där till hösten 1599. Fadern blev avrättad genom halshuggning i Kalmar den 16 maj 1599.

Denne Vlfo Christophoris Calmarensis var alltså den svenske adelsmannen Ulf Christoffersson Grip, vilken omkring 1625 som gift med Margarete Daa, inflyttade till Björkeberga från Småland i dåvarande Sverige och som på 1630-talet fick se sig grundlurad av äventyraren Lars Wivallius. Vigseln mellan Ulf Grip och Margarete Daa ägde rum i Ystad 1607.

Det var ganska nära att vi på denna alerta hemsida helt glömde bort att uppmärksamma 60-årsminnet av ”Brattsystemets” avveckling den 1 oktober 1955. Det finns säkert en och annan läsare som var tillräckligt gammal 1955 för att ha fått samhällets förtroende att vara tilldelad en viktig bok som såg ut så här:

Att bli tilldelad denna bok har ibland jämförts med möjligheten att hämta ut ett pass eller att ha rösträtt i allmänna val. Att ha en motbok var för några personer liktydigt med att äga medborgerligt förtroende.

Det hände ju ibland att ransonen inte var fullt tillräcklig för månadens festande och då gällde det att ha någon mera måttlighetsdrickande vän eller bekant som man kunde låna motbok av. Detta var en vedertagen metod och ibland blev det en bitter strid om att vara nära vän med de ”godtemplare” i bygden som var innehavare av en motbok. Jag har själv fått mig berättat om en sådan munhuggning i en känd lanthandel som avslutades med att en av parterna sa: Du får väl för f-n skaffa Dig en egen nykterist, jag vill ha min för mig själv!  Den legendariske Gits Olsson skrev i en krönika i tidningen Se: Den här tiden fanns det också fullt av nykterister som hade både två- och trelitersböcker och lånade ut dem till behövande. Personer med sådana böcker var mycket populära och efterfrågade i sällskapslivet. Det fanns människor som accepterades endast i kraft av sin motbok.

VERUM. Under rubriken ”Belönad arbetare” berättas den 13 januari 1908 i Skånska Morgonbladet om den uthållige arbetaren Jöns Nilsson från Ekholmen i Verums socken. Han hade under sina år som anställd av Troed Troedsson fått vara med om hur det i början av 1900-talet blomstrande municipalsamhället Bjärnum växte fram ur den i början av 1880-talet inrättade bödkareverkstaden i Kulleröd, belägen halvvägs mellan Verums och Norra Åkarps kyrkbyar. Det var där, på bekväm gångväg några vägkurvor från hans hem (ca 900 meter), som den 40-årige småbrukaren började sköta eldningen i Troedssons ångmaskinsdrivna fabriksanläggning.

Troedsson & Nilssons tunnbinderi i Bjärnum före branden 1944.
(Bild ur boken: Från slöjd till Hantverk till möbelfabriker i Göinge) 

Arbetsgivaren Troed Troedsson, vilken var född i Porrarp i Vittsjö, hade - då eldaren Jöns Nilsson vid utgången av 1907 pensionerades efter 23 års tjänst - nått sin egen ”middagshöjd ” sedan han på hösten blivit vald till riksdagsman i den fina Första Kammaren. Ibland kallades de ledamöterna för Sveriges senatorer och kammaren för Senaten.

Troed Troedsson räknades på den tiden i politiskt avseende till det s.k. småfolket. Hans politiska hållning kallades ”moderat vänster” och han var en ”nykterhetssinnad” man. Tiden i riksdagen blev inte lång, ty redan vid nästa val 1911 avsade han sig en förnyad kandidatur.

VERUM. I mars 2015, just när vintern började släppa sitt grepp, plingade det till i min mailbox. Det var ett av de glada meddelande som ofta under vinterhalvåret kom från Tord Jörans skrivarstuga i Linköping. Han skrev då till alla sina vänner och supporters för att rapportera om vårvinterns senaste ”drapa” ur verkstaden. Brevet inleddes med: Hej! Fick ett ryck och totade ihop Malseröds historia, som har ett visst nyhetsvärde. (Försöker undvika saker som jag berättat förut t.ex. i Familjen Grip och Lars Wivallius i nytt ljus.) Av fortsättningen i brevet framgick att han var i full gång med att utarbeta sin bok Glimtar från Osby-traktens historia. Även om huvudinnehållet ägnades åt Osby var Tord Jöran obotligt intresserad av utforska Verums sockens intressanta historia och hans planer var att i sin nya bok ta med socknens fyra herresäten, vilka han med sin kritiskt realistiska historiesyn förklarade ”var obetydligt flottare än bondgårdar”. Hans utkast med rubriken ”Herrgården Malseröd” hade denna inledning: Det har funnits fyra herrgårdar i Verums socken: Björkeberga, Skeinge, Hovgården och Malseröd. Det är en nyhet som nog gläder verumsborna – det är ju mer glans kring en herrgård än en bondgård. Annars skulle inte så många teveserier och filmer utspelas i herrgårdsmiljö.

VERUM. År 1918 blev den då ogifte Martin Svensson från Övra Stavshult i Visseltofta socken ägare till ett hemman i Granetorp, Verums socken.

Martins Folke lägger in en prilla övervakad av en uppstoppad tjädertupp.

Detta hemman som tidigare tillhört medlemmar i den Collinska släkten såldes på auktion 1918. Köpesumman för hemmanet var då 30.000 kronor. Som jämförelse kan nämnas att när samma hemman år 2005 - 87 år senare - såldes av sonen Folke Svenssons dödsbo till Peter Johansson i Lund blev försäljningspriset 5,1 miljoner kronor.

Gården Granetorp nr 1:1A i Verums socken

Martin Svenssons bröder Nils, Per och Teodor var företagsamma personer som alla tre begav sig iväg från hembygden, medan Martin höll sig kvar nära sin ärvda torva först i Övra Stavshult i Visseltofta socken och sedermera på den förvärvade gården i Granetorp, Verums socken.