VERUM. Professorn Lars Peter Hansen från University of Chicago gjorde den 23 augusti 2015 en blixtvisit på några platser i Göinge där hans farmor Syble Toolson-Hansen (1896-1976) hade sina rötter. Släkten hade i USA ändrat sitt efternamn från Tulsson till Toolson.

L. P. Hansen och hustrun Grace Tsiangtog fikapaus i Brogården, Verum

Till Pusahuset och Wanås slott
Resan gick först från Kristianstad till ”Pusahuset”, ett torp i Kvittinge tillhörande Wanås godegendom. Den till mormonkyrkan värvade familjen Tulsson, som bodde där sedan omkring 1813, avreste till mormonstaten Utah i Amerika 1857. Fadern Per Tulsson avled under färden över Atlanten, men hustrun med sonen Lars (som givit sitt förnamn till ekonomipristagaren) och hans sju syskon kom fram till Utah där de blev bosättare i Smithfield i Cache-dalen, där familjen fortfarande är representerad.

VERUM.

Karl E Nilsson som mejerist

På den plats intill ån i Brogården där Vittsjö kommun i början av 1960-talet byggde ett hus med moderna pensionärslägenheter låg på 1950-talet en stor och invändigt ofullbordad villa. I denna villa bodde Karl E Nilsson helt ensam sedan 1926. Han hade 1918 gift sig med affärsidkerskan Karin Olsson, som tragiskt avled i sviterna efter sonen Nils Karl-Lennarts födelse årets därpå. Denne son uppfostrades först av släktingar i Verum tills han nådde skolåldern. Därefter sändes sonen till moderns släktingar i Skurupstrakten. Sonen tog sig senare efternamnet Bridner och han gjorde i vuxen ålder då och då återbesök i sina födelsetrakter. Lennart Bridner var verksam som teknisk chef vid televerket i Helsingborg.

VERUM. För några år sedan blev jag kontaktad av Lynn och Tim Stapleton, vilka är bosatta i staden Hamilton på Nya Zeeland.

De efterlyste sina rötter tillbaka i våra trakter i nordöstra Skåne från svensken Bror Erik Friberg. Denne var född i Kristianstad år 1839 och hade tillsammans med sin tyskfödda hustru Cecilia Böhme emigrerat till Nya Zeeland år 1866.

Friberg var på 1870-talet en emigrationsagent som medverkade till att skandinaviska utvandrare kom till bosättningarna Norsewood och Dannevirke på Nordön. Friberg fick i uppdrag av den Nya Zeeländska regeringen att rekrytera skogsvana skandinaver för att bygga vägar och järnvägar på östra delen av Nordön. Att rekryteringen huvudsakligen kom att omfatta norska utvandrare sammanhängde med att regeringarna främst i Sverige men också i Danmark, under intryck av missförhållanden kring den omfattande fattigemigrationen till Nordtyskland, beslutat om strängare regelsystem för agentverksamheten.

VERUM. Här nedtill återges 1899 års reglemente för fattigvården i Verum som sommarläsning. Att sockenmännen i Verums kommun vid 1800-talets slut i ett beslutsprotokoll hade lovat att visa ”Christlig kärlek” mot sina fattiga invånare var - som vi skall konstatera här - en sanning med modifikationer.

Brutala utvisningsaktioner 1887 och 1897
En barnrik familj, som tillhörde resandefolket och bodde i Rackarestugan intill vägen mot Norreskog, skickades år 1887 till Amerika på socknens bekostnad. Storbonden Edvard Jönsson i Maglaröd reste tillsammans med den Bobergska familjen och deras sju barn till Malmö för att försäkra sig om att de kom iväg. I sockenprotokollet sägs att de på resan till Amerika skall: ... vid afresan från Malmö af medföljande ombudet erhålla kontant 40 kronor samt dessutom behöflig reskostnad till Malmö.

Sixtus på väg in i Birger Petterssons butik på 1950-talet

Den 6 augusti 1885 födde den då 41-åriga ogifta pigan Johanna Bengtsdotter i Stavshult en son som vid dopet den 30 i samma månad fick det ståtliga namnet Sixtus. Detta namn hade i äldre tid burits av fem påvar inom den katolska kyrkan. Den siste av dem var Sixtus V (1585 – 1590). 
Eftersom Johanna var ogift noterades Sixtus visserligen som oäkta, men sågaren och änklingen Per Sonesson på Stavshults sågmölla erkände faderskapet. Denne hade i november året innan kommit från Osby med tre moderlösa barn (Emil 12 år, Svante 7 år och Betty 4 år). Sågaren Per Sonesson avled i Stavshult 1892.