VERUM. Katrine Arvidsson, som tillhör den nyss belönade RESURSGRUPPEN, bor i det hus som vi gamla verumiter kallar ”Tillys i Tågarp”. De som för etthundra år sedan bodde där var verkliga mångsysslare. Per Tilly skrevs som torpare och småbrukare, men kunde även tituleras husar, snickare och postförare. Per Tillys hustru Hanna Åkesdotter drev ett utmärkt hembageri och hennes goda bröd var vittberömt. Ester Olsson uppvuxen i Brogården skrev att ungarna i byn sprang: ... till Tillys efter bröd. Det ville vi så gärna för vi fick en fin kaka av Tillys Hanna varje gång. Den var rund, taggig, med socker på och den var ljuvlig. Än kan jag känna precis hur den smakade. Jag tror ingen kaka nu är så god. Jag har nog ätit ungefär likadana, men se - det var inte så ofta då man fick en fin kaka. En kaka fint matbröd kostade då 25 öre, ack om man fick smörgås på sådant bröd.

Per Tilly i Generalmönsterrullan för Skånska Husarregementet

Det blev populärt att döpa soldater efter den kände härföraren Tilly och år 1871 enrollerades den då 22-årige Per Nilsson från Verum som soldat med namnet Per Tilly vid Överstelöjtnantens kompani av Skånska husarregementet. Han tjänade för Algustorps rusthåll i Stoby socken inte långt från Ballingslöv.

VERUM. Det finns risk för missförstånd om jag idag säger till en person som är under 60 år gammal och bor i Möllerödstrakten i Verum: Vi träffas vid fryshuset!

Jag menar då inte alls att vi båda ska resa till Stockholm för att besöka ”Fryshuset” där. Ungdomsnätverket Fryshuset startades i Stockholm hösten 1984 i ett stort och slitet fryslager i Norra Hammarbyhamnen och detta nationella nätverk har mer än 200 medlemsorganisationer som arbetar med barn- och ungdomsfrågor. Nätverket stödjer utvecklingen av barn- och ungdomsverksamheter i Sverige genom olika aktiviteter såsom läger, konferenser och utbildningar.

Nej, vad jag menar är att vi skall mötas vid den lilla fyrkantiga vita byggnad som ligger vid vägkorsningen i Stavshult där vägen från Verum delar sig mot Vittsjö och Bjärnum. Intill denna byggnad finns även en skolbusshållplats (busskur). Fryshusets plats var ”mitt i byn” ty på andra sidan vägen fanns förr även Karl Björks lanthandel.

VERUM. I folklivsarkivets bildarkiv ligger bilder av två välkända män från Verums socken, vilka på 1930-talet visar upp sina ägandes pläjlar för den utsände etnologen Kamberg från Lund. Den vetgirige folklivsforskaren fick till exempel besked av Bjära-Olofen att en riktig handval skulle tillverkas av eneträ och att slagvalen helst skulle vara av eketrä. Dessutom var det viktigt att ”hillan” skulle vara gjord av ålaskinn.

VERUM. Mjölnardottern Linnéa minns hur hela familjens tillvaro krossades av farsoten

Mjölnaren Oskar Bengtssons dotter Linnéa föddes i Mölleröd på försommaren 1909, just på den dag som har firats som svenska flaggans dag och nu är vår nationaldag. Hon återkom omkring 1930 till sin födelsesocken där hon upplevt så stor sorg julen 1918.
Linnéa ingick 1933 äktenskap med toffelmakaren och sedermera fjärdingsmannen Johan Thörn. Familjen bodde några år i ett nyuppfört hus mittemot den nya skolan i Brogården och byggde sedan en ny villa vackert belägen i en backe intill festplatsen i samma by.

Linnéa Thörn avled för tio år sedan i Vittsjö. Foto: Maria Pettersson 2001

Sina sista år bodde Linnéa i Vittsjö och hon avled 95 år gammal den 27 oktober 2004. Vid jultiden 2001 berättade hon för mig om hur de återstående syskonens framtid kom att gestalta sig efter bägge föräldrarnas och de två brödernas död 1918. Linnéa erinrade då om den stora omtänksamhet som faderns arbetsgivare Per Paulsson och hans familj i Mölleröd visade den hårt drabbade familjen hösten och vintern 1918.

Spanska sjukan fördunklade julen i Verum
Verums socken drabbades 1918, när första världskriget äntligen tagit slut, av ett förfärligt dråpslag under årets sista månad. Några dagar före jul slog farsoten till utan förskoning. Under december månad det året dog 12 sockenbor i epidemin. Söndagen den 20 december gjordes i Verums kyrka tacksägelse samtidigt för sju personer som dött under en och samma vecka.

VERUM. För några år sedan presenterade Johanna Othén examensuppsatsen ”Lisa och Linus, Lady och Lufsen” på Institutionen för nordiska språk vid Uppsala Universitet. Syftet med hennes arbete var att undersöka samtida svenska hundnamn och att kartlägga och kategorisera de vanligaste namnen.

Som utgångspunkt för analysen indelades hundarna i de tre olika grupperna sällskapshundar, brukshundar och jakthundar och hon undersökte tre raser inom varje grupp. Hon konstaterade att namngivningen skilde sig åt inom och mellan grupperna, men fann att jakthundarna hade bevarat ett äldre namnskick med många traditionella hundnamn medan sällskapshundarna i stor utsträckning fick ”smeksamt” inriktade personnamn.

Här ses stövaren King, född 1920, med sin 83-årige husbonde Brogårds sme´.
Smeden Nils Kristensson (1846-1937) var ännu på gamla dagar en aktiv jägare.
Foto från slutet av 1920-talet.

Av en tillfällighet har jag fått ta del av ett hundskatteregister över samtliga 107 hundar, varav 37 hanhundar och 70 honhundar, som fanns i Verums kommun (socken) år 1924. Av samtliga hundar hade 67 stycken upptagits med namn och för 60 hundar angavs även rasen. Övriga hundar upptogs antingen som blandras eller av okänd ras.