VERUM. Det har i alla år hört till tidningarnas rutiner att på årets första dagar underrätta läsekretsen om befolkningsutvecklingen. Detta har på vissa håll omintetgjorts av sockensammanslagningar, men Verum har ännu lyckats bevara sina gamla gränser. Under de senaste tio åren har antalet invånare i församlingen dalat från ca 500 till under 460. Som mest hade Verum på 1880-talet nära 1.700 invånare.

Här nedan visas hur befolkningstalet från 1650-talet med 50-årsintervall nu åter hamnat under de ca 500 personer som församlingen hade på den tiden.

VERUM. Sommaren 2012 avled i Linköping en på sin tid vida berömd person som tillbringat sin barndom i Verum och fått sin grundläggande utbildning i ”Mejarpa skola”. När han vid mitten av 1950-talet var EFS-pastor i Helsingborg blev han känd över hela landet som Självmordsprästen.

Han hette Erik Johan Bernspång och var född i Finja socken den 9 maj 1921. Ett år gammal kom han med sin familj till en gård i Stafshult i Verums socken.

I familjen fanns då hans äldre syster Essie Maria, född 1919 och sedermera gift med Assar Larsson på Nygård i Verums kyrkby. Föräldrarna Gustaf Bernhard Johansson, även kallad Stavshulta Jesus, och Maria, född Johansson i Algustorp, Stoby socken, fick efter inflyttningen till Verums socken ytterligare tillökning med fem söner och en dotter, nämligen Karl Einar 1922, Josef Herman 1925, Nils Gösta 1927, Sven Gustaf 1929, Knut Allan Bengt 1933 och Tora Gunborg 1935 .

VERUM. Mats Pettersson återkommer här med en artikel som knyter an till tidigare publicerat om elektricitetens införande i Verum. (red.)

Bilismen revolutionerar livsvillkoren
De två moderna påfund som betytt mest för att ändra livsvillkoren i Verums socken kom drygt 20 år in på 1900-talet. Införandet av elektriciteten blev av särskilt intresse eftersom Verums socken låg i skärningslinjen mellan de två dåvarande storbolagen Sydvenska Kraft AB i väster och Hemsjöbolaget i öster. Detta lämnade utrymme för de två ”unika” aktörerna Brittedals, som var en brukarförening och Bröderna Jönssons Möbelfabrik, som var ett privatföretag, att elektrifiera Verums socken.
Den andra moderniseringen kom med motorfordon och utbyggnaden av vägnät och vägunderhåll. Att sköta vägarna var i äldre tid ett ansvar för dem som ägde mantalssatt jord och vägarnas underhåll var ortsbefolkningens ensak. Eventuella genomresandes obehag av dåligt skötta vägar var enligt samma resonemang deras ensak. Först på 1920-talet försvann naturaunderhållet på vägarna genom införande av ”vägkassor”. Dessutom hade de flesta vägar på landsbygden, även häradsvägar, ett otal grindar. I en berättelse om livet i Norraskog framgår att det under sommartiden fanns ett tiotal grindar över vägen dit upp. På vägen mellan bron över Helgeån vid Hörlinge och Hovgården till Osby - där sedermera den s k Stätta-bussen gick - påstås ha funnits ett trettiotal grindar eller stättor.

VERUM. Ljuset kom till Verum 1922 från Bröderna Jönssons vattenfall
I Verums socken hade Bröderna Jönsson (Gottfrid, Axel, Hilding och Arvid Jönsson) år 1914 byggt en modern möbelfabrik vid Verumsåns vattenfall i Stafshult och Mölleröd. Den lokala banken, Verums sockenbank, ställde sig skeptisk till brödernas satsning, men genom uppbackning av Lilli Zickerman i Vittsjö kunde de få fram behövligt startkapital.

VERUM. En man med vidlyftigt förflutet som bodde i Verum under 15 år. Johan Andersén och hans danska hustru Maria Lovisa Gunera Arentzen kom 1871 till Hästberga by i Verums socken där de tog arrende på en liten gård vid Helgeån nära gränsen mot Visseltofta socken. I utflyttningsnotisen från S:t Ibbs socken på Ven står att de ämnade flytta till Köpenhamn, vilket inte blev fallet. Samtidigt kom hans ogifte son Johan Wathier Casimir Andersén dit. Gården ägdes av en bonde i byn Sjötorpet. Några år senare köpte Andersén hans gård i Sjötorpet och bodde sedan där med hustrun och sonen till 1886. Namnet ”Danska Gubben” fick han genom att hustrun kom från Danmark.