VERUM. Johan Lundberg (f 1978) författade våren 2010 ett examensarbete som hette: Skånska trähägnader, en studie i konstruktion och historisk utbredning. Uppsatsen är en kandidatuppsats i ämnet landskapsvetenskap vid Högskolan Kristianstad. Under ett praktikarbete hade författaren tagit del av artikeln Skånska gärdesgårdar, ett bidrag till kunskapen om dess former och utbredning från 1925 skriven av markhistorikern och kulturgeografen Mårten Sjöbeck. Artikeln, som var införd i tidskriften RIG utgiven av Föreningen för svensk kulturhistoria, lockade Johan Lundberg att fördjupa sig i ämnet. Han konstaterar i sitt examensarbete att man i norra Göinge fortfarande långt in på 1900-talet kunde påträffa de två ålderdomliga inhägnadstyperna: ”skegäre” och ”oppståndsgäre”. Lundberg skriver att dessa ska ha förekommit i Stoby, Norra Åkarp, Verum och Röke socknar.

Kulturhistorikern och författaren. Mårten Sjöbeck (1886–1976)

Forskaren Mårten Sjöbeck hade vid sina rundresor i Göinge påträffat rikligt med skegärden, vilka han kallade skedgärdesgårdar. Han hade funnit sådana främst i Visseltofta, Loshults, Verums och Farstorps socknar, men även i viss mån i Vittsjö, Örkened, Glimåkra, Hästveda, Hörja, Torup, Matteröd, Brönnestad, Norra Mellby, och Tjörnarp.

Sjöbeck har vid sitt besök i Verum och Visseltofta på 1920-talet även observerat man i dessa socknar hade kvar ett ålderdomligt uttal av gärdestypens namn. Han skriver: … skedgärde, »skegäre». Uttalas med hårt k i Visseltofta och Verums socknar.

VERUM.

Wilhelm Wahlquist (1796–1864).

I en text publicerad på denna portal i september 2021 uppmärksammade jag under rubriken ”Fruktbara pastorsadjunkter i Verum och Visseltofta” den unge vice pastorn Grevell som på 1870-talet fick barn med två av prästgårdens pigor från Verum. Texten hade denna lydelse: Under de dryga tre år som pastor Grewell bodde i prästgården i Visseltofta råkade två av vice pastorns pigor nedkomma med barn. Den ena var pigan Anna Svensdotter, som fick sonen Olander i december 1875. Den andra var Elsa Bengtsdotter, som födde dottern Emma i oktober 1877. Pigorna hade hunnit flytta från prästgården någon månad före sina nedkomster 1875 och 1877, som i bägge fallen ägde rum i Tågarps by i Verums socken.

Men redan på 1840-talet inträffade en händelse av liknande slag som diskret omtalas i ett brev från Svante Jönsson, som då bodde i Möllegården. Han skriver i oktober 1842 till sin fästmö Bengta: … som nyhet får berätta dig att den förmodan jag hade (och hvilken jag för dig omnämnde) om mamsell Appelgren i prästgården i Wisseltofta är tyvärr sann, hon hade i måndags måst för kyrkoherden tillstå det, och uppgaf då Löjtnanten som dertill vållande…Kyrkoherden omtalade det för mig i går, han var mycket förargat öfver händelsen.

VERUM. Vid mitten av februari 1899 kungjordes i flera svenska tidningar att fröken Gerda Petersson (1876-04-26), som var bosatt i Bjärnums järnvägsstation, hade blivit förlovad med farmacie studeranden Hjalmar A. Hülphers (1877-08-31). Denne hade då varit anställd vid apoteket i Hässleholm sedan i november 1898.

Förlofvade
Hjalmar A. Hülphers (Hessleholm) och Gerda Pettersson (Bjernum)

GHT 1899-02-13, SvD 1899-02-15 och Göteborgs Morgonpost 1899-02-16.

Hjalmar Abraham Hülphers (1877–1900).
Förlovad med Gerda Pettersson i februari 1899. Begick självmord i mars 1900.

Gerda var syster till stationsinspektoren i Bjärnum Carl Berckhan Petersson och hon hade tillsammans med brodern och deras mor flyttat in i stationshuset i november 1895. I september 1907 flyttade Gerda och modern till Göteborg, men Carl Berckhan Petersson var kvar i sin tjänst som stationsinpektor i Bjärnum fram till 1914, då han flyttade till Göteborg. (Hans vidare yrkesliv framgår nedan!) Gerda Petersson avled ogift i Göteborg 1933.

VERUM. Den 10 oktober 1968 kunde man i en minnesruna från tidningen Vestkusten läsa detta om en svenskamerikansk kvinna. Hon föddes i Hässleholm (då tillhörande Stoby socken) 1886 som Gerda Ahlberg: Mrs. Gerda Risberg avled den 7 oktober efter flera års sjukdom. Mrs. Risberg var en mycket begåvad litterär person och hade utgivit av trycket en diktsamling, “En Blomsterkrans". Hon var också i en lång följd av år medarbetare i den svenskamerikanska pressen inte minst i Vestkusten, där hon tidigare genom åren varje vecka hade sin egen spalt. Hon medarbetade också i Svenska Posten i Seattle ända tills för något år sedan. … Mrs. Risberg var född i Hässleholm i Skåne och kom till Amerika, till Chicago, 1928. Där träffade hon sin blivande man, Svante Risberg, också han skåning, från Sösdala. Båda for till San Francisco 1931 och gifte sig här samma år.

Gerda Risberg (1886–1968) f. Ahlberg i Hässleholm.

I detta utdrag ur den svenskamerikanska tidningen Vestkusten från den 6 april 1950 finns Gerdas berättelse om upplevelserna av en resa från Vittsjö till Osby, som innehöll en passage genom Verum och Visseltofta:
Göinge är slättland, skogsland och ödemarksland. Låt oss nu färdas genom häradernas norra och östra delar en solig sommardag. Från det natursköna Vittsjö går den halvt igenvuxna vägen till Verum. Vid stranden av Vittsjön ligger Skansen och den minnessten som bygdemän och kvinnor reste på 300-årsdagen av Gustaf Adolfs räddning ur dödsfara den 11 februari 1612 i strid med en dansk truppavdelning. /…/

VERUM. Verums första arbetarkommun grundades vid ett allmänt möte i juli 1913 och fick då tio medlemmar. Men enligt tidningen Arbetets rapport skriven av signaturen G. N. (troligen Gustaf Nilsson från Kristianstad) fanns det åtskilligt med smolk i bägaren. En synnerligen överförfriskad barnmorska hade kommit till mötet för att ”bjuda hela publiken på kaffe med sur grädde”. Här nedan ses tre klipp om evenemanget ur artikeln ”På agitation i Västra Göinge – Två nya arbetarkommuner.” I texten om orterna som besöktes under agitationen skrev G. N. även detta om Verums grannsocken Vittsjö: En starkt högersinnad socken och ganska livligt frekventerad uppehållsort för sommargäster.

Senare under hösten 1913 publicerade tidningen Arbetet en uppföljande artikel med närmare upplysningar om vilka Verumsbor som skulle utgöra arbetarkommunens styrelse. Antalet medlemmar angavs då till 14 personer. Rubriken på denna korta artikel var: ”Även bönderna bli socialdemokrater.”

Klipp ur tidningen Arbetet 1913-08-08