Längst ner i högra hörnet på denna häradsekonomiska karta från 1832 låg vid Helgeåns ”kurva” fram till 1950-talet en backstuga som beboddes av Verumsfödde torparen Lars Persson (1844–1927) som kallades Heje-Lars.

Där bodde han med sin hustru Ingar Turesdotter (1851–1930), som var född i Norra Sandby. Där bodde även medlemmar av den stora familjen. Makarna hade sju barn och i början av 1900-talet bodde där utöver makarnas fem barn även hustruns bror boskapshandlaren Fredrik Turesson och ett barnbarn. Hustrun Ingar var känd i bygden för att arbeta med att reparera och sota de stora bakugnarna i böndernas gårdar.

Makarna Lars Persson och Ingar Turesdotter med tre av döttrarna, Olivia står bakom modern.

I samband med att Brittedals elbolag skulle etablera sitt kraftverk vid Hästberga gjorde några tidningar besök i det område som skulle översvämmas och ett de torp som påverkades av byggandet var familjens backstuga. I några skånska tidningar kunde man läsa berättelser om livet i backstugan:

VERUM.

Poststationen i Osby (dåv. Ousby) inrättades den 15 november 1862 efter avveckling av stationen i Marklunda. Detta var en följd av att järnvägsstambanan övertog det gamla skjutsväsendet där gästgiverierna var knutpunkter.

Genom denna notis i Skånska Posten den 31 januari 1863 meddelade fyra av socknens ”stöttepelare” att deras nya adress var Ousby.

Nils Lund (1934–1907), som var lanthandlare i Brogården, emigrerade till Amerika 1869 och avled i Brooklyn, New York 1907. Nämndemannen Trulls Trulsson (1813–1864) drunknade i Vieån 1864 och var då änkeman sedan 1862. Hans bouppteckning innehöll ett betydande underskott. Nämndemannen Per Svensson (1819–1887) fungerade livet ut som bygdens ”skrivare” med att upprätta bouppteckningar och inlagor till myndigheter. Per Jönsson (1833–1913) drev Brogårdens Bränneri. Han reste till Amerika 1890 sedan affärerna gått över styr. Redan i slutet av 1860-talet blev han ruinerad efter processer om brännvinsleveranser med handlanden Nils Nilsson från Ballingslöv.

VERUM.

Här ses ett skamfilat foto från 1960-talet av Vikings Trio. Medlemmarna var Gösta Nilsson ”på Haga” (1926–2012) t.v. Ryan Nilsson Bjärnram (1922–2005) i mitten och Viking Nilsson (1916–2003) t.h. Ryan och Viking var söner till dragspelaren Walfrid Nilsson (1895–1968) från Stavshult i Verums socken. Göstas far var Alfred Nilsson (1868–1957) från Magnarp i Verums socken.

Curt ”Curre” Nilsson, som är bror till Ryan och Viking har träget fortsatt med att förvalta den musikaliska ådran från fadern Walfrid. Vid SPF:s marsmöte 2025 var sextio medlemmar samlade i Verums församlingshem och mötet inleddes med att Verumskören framförde tre glada sånger ledda av Curre.
Just i år är det 130 år sedan de tre brödernas far Walfrid Nilsson såg dagens ljus den 28 september 1895. Han var gift med Hanna Emilia Fischer (1901–1972), som var dotter till soldaten Edvard Fischer. En av hennes bröder var Eberhard Fischer som försvann vid ångaren Titanics förlisning i april 1912.

VERUM. År 1988 utkom en bok med titeln ”Spögeri”. Det var en antologi med ett 30-tal dikter skrivna på vår dialekt av Kurt Gunnar Olsson (1925–2018). Författaren var född i Verum och tillhörde den s.k. ”Persvensasläkten”. En av dikterna i boken var tillägnad släktens ”urfader” från Brogården hemmansägaren Per Svensson (1819–1887), som var nämndeman och livet ut fungerade som bygdens ”skrivare” med att upprätta bouppteckningar och inlagor till myndigheter.

Dikten har denna lydelse:

Dikten trycktes året efter den stora släktsammankomsten då mer än hundra av Per Svenssons ättlingar hade varit samlade i Verums Bygdegård och vid graven på Verums kyrkogård. Initiativtagare till släktmötet var ättlingen Viking Werbro (1913–1992), som även hade författat en släktkrönika.

Tidningsrubrik om sammankomsten

Omslaget till diktantologin SPÖGERI

VERUM. Dagens Nyheter hade i mars 1950 en artikel med denna inledning:
STOCKHOLM (TT) En stortjuv som i ett par års tid ostört härjat i Stockholms omgivningar och därunder hunnit med hundratals inbrott har avslöjats, och utredningen om hans många kupper pågår för fullt på statskriminalen. … På polisens fråga om hans yrke svarade han: ”Jag är tjuv. Varför skall man ha något annat arbete. när man tjänar så bra på att stjäla?” … Då stockholmarna frampå vårkanten reser ut till sina sommarstugor väntas många hittills okända inbrottskupper, som Nilsson gjort sig skyldig till, bli uppdagade. De trakter i vilka den förslagne yrkestjuven huvudsakligast härjat är Gustavsberg Lidingööarna, Viggbyholm, Österskär och Älta.

Kjell Bertil Nilsson (1925–1951), även kallad Fakiren Celebro. I mitten ses porträtt från efterlysning i Polisunderrättelser 1948. De övriga bilderna är ur klassfoto från Verums skola.

Den gripne mannen var yngste son till skollärarparet Hilding Nilsson (1898–1933) och Ruth Hasselgren-Nilsson (1899–1988). De hade haft sin verksamhet i Verums folkskola sedan 1921, mannen som folkskollärare och hustrun som småskollärare.

Kjell Bertils far avled 1933 och hösten 1937 medföljde den då 12-årige sonen sin mor till Älmhult. Han flyttade därefter 1945 till Skövde där han var soldat med tjänstgöring vid P4 23/1 1945 till 1/5 1946. (På värnpliktskortet noterades han som efterspanad i februari 1949 och där anges hans yrke som traktorskötare.)

Kjell Bertil flyttade sedan till Fullerö i Västerås-Barkarö i november 1947 där han var kock och betjänt hos greven Cronstedt fram till augusti 1948. Vid utflyttningen detta år finns ingen ort angiven och han infördes i obefintlighetsboken i Västerås-Barkarö 1950. Den 12/3 1951 blev han kyrkobokförd i Bromma med adressen Norrbyvägen 16 och noterades som död den 22/4 1951.

Uppgifter i Polisunderrättelser: Efterlyst 1947 och anhållen 11/12 1947. Efterlyst 1948 för hotellbedrägeri och anträffades den 12/7 1948 (på sin födelsedag) i Kivik. Ånyo efterlyst 1949 och noteras ha gripits i Stockholm den 23/1 1950. Dömdes av Roslags häradsrätt för grov stöld m. m. den 26/6 1950 till 10 månaders straffarbete som avtjänades på Långholmen 28/6 1950–10/1 1951.