VERUM. Prygel, även kallat spöstraff eller att "plikta med kroppen", har förekommit i äldre svensk rätt. Den som utsattes för spöstraff fick ett stadgat antal par spö, med ris, mot bar hud. Spöstraffet avskaffades i Sverige 1855, men fanns kvar inom fängelser till 1938.

Piskstraff finns i länder som tillämpar Sharialagar. En Shariadomstol kan döma muslimska män och kvinnor till spöstraff för utomäktenskapliga sexuella förbindelser eller för att ha druckit alkohol. Även allmän domstol kan döma män över 18 år till piskstraff.

I oktober 1847 kunde man i tidningen Skånska Posten ta del av denna notis om en person från Verum: F. d. kronoarbetskarlen Såne Jonsson från Werums socken, tilltalad för fem särskilda stölder, blef natten mellan d. 19 och 20 dennes, då han stod i begrepp att föröfva stöld hos åboen Johan Månsson i Rickarum, gripen på bar gärning och till länshäktet afförd. Av den fortsatta berättelsen framgår att kampen mellan tjuven och den bestulne husbonden slutade med att den 22-årige ynglingen fick benet avbrutet. Artikelns slut lyder: Den benbrutne njuter nu läkarevård i länsfängelset. Målet blev underställt ”Hovrätten över Skåne och Blekinge” och utöver spöstraffet blev han dömd till livstids straffarbete.

VERUM. Sommaren 1949 hade Malte Björk gjort en reportageresa till Brogården i Verums socken för att intervjua Hjördis Tuvesson om den tama grönfinken ”Pippi” som hon och hennes storasyster Inez hade tagit hand om. Han berättar att flickorna blivit tillfrågade av en man som hittat den om de ville ha fågeln. Den blev sedan en vän till barnen och de behövde bara sträcka ut handen så kom han och slog sig ner på ett finger.

En flitig och mycket omtyckt lokalreporter från våra trakter omtalades i tidningen Arbetet den 9 oktober 1949 i följande ordalag: Han har hunnit tänka mycket ”kors och tvärs” över skosulorna och är med överallt som bygdemeddelare, fotbollsdomare, dansmusiker, fornminnesvårdare, studiecirkelmedlem eller rätt och slätt som visseltoftabo med en sällsynt lidelse i sin kärlek till hemtrakten och folket där. Artikelförfattaren kallade herr Björk: en liten man med montybasker.

VERUM. Idag ska jag ta med läsarna på två rundturer. En genomförs sommaren 1959 med min första och enda moped Husqvarna Cornette.

Under färden kommer vi att passera några platser som förändrats sedan dess. Nästa rundtur genomförs därför 60 år senare. På sensommaren 2019 genomfördes, som ses på den andra bilden här nedan, en nostalgisk tur förbi samma platser med en äldre moped av fabrikat Husqvarna.

Jag hade lånat min brors veteranmoped och var vid färden försedd med sådan säkerhetsutrustning som vi inte nyttjade på 1950-talet.

VERUM. Alltsedan mitt släkt- och lokalhistoriska intresse vaknade har jag undrat över vilka personer som var avbildade på ett ateljéfoto i min farfars gamla fotoalbum. I maj 2017 publicerade jag på portalen ”vittsjobjarnum.nu” en artikel med rubriken: ”Stenværksformand Carl Nilsson Liljenberg” från Verum.

Artikeln inleds med dessa rader: Jag har för vana att numera, som pensionär, unna mig en burk Carlsbergs ”Elephantöl” som måltidsdryck. Ibland kommer jag då att tänka på att min fars farmor Bengta hade en syster som bodde i Allinge på Bornholm där granitblocken till de stora elefanterna vid Carlsbergsbryggeriernas ingångsport i Köpenhamn blev uthuggna. Porten stod klar 1901 med grova pelare i form av elefanter. Bengtas syster Nilla föddes i Magnarp 1855 och hon var gift med en ”stenverksförman” som arbetade på Bornholm åren 1884–1905. Nilla Tufvesdotter Liljenberg dog på Bornolm och ligger begravd i Allinge.

VERUM. Under några år omkring sekelskiftet 1900 var den 30-årige från Alnarp utexaminerade Birger Ringborg (1871–1928) anställd som inspektor hos greve Holck på Skeinge Han anlände dit i november 1898 från Bergunda gård i Småland och var kvar hos greven till sommaren 1903. Birger Ringborg hade antagits till Alnarps lantbruksinstitut och utexaminerades från lantbrukskursen där i oktober 1891. Inspektoren Ringborg hade efter greve Holck den största inkomsten för beskattning i Verums socken året 1900. (NSk 1900-06-14)

Birger Ringborg (f. 1871) var son till civilingenjören och disponenten för Norrköpings tändsticksfabrik Johannes Ringborg och hustrun Anna Wilhelmina Swartz i Norrköping. Efter flyttningen från Skeinge i Verums socken blev han inspektor på faderns gods Klinga i Borgs socken i Östergötland. I november 1906 hade han gift sig med den danska grosshandlardottern Elna Sophie Becker. Förlovningen kungjordes med en notis i Norrköpings Tidningar 1905-04-20.