VERUM. Hemmanet Mejarpstorp i Verums socken, som även kallas Snyrpet, har hyst flera särpräglade personligheter. Bland sådana kan nämnas den läkekunnige Klockare Pål som bodde där i början av 1700-talet. Senare finner man kvartermästaren Tufwe Hiellerot (död där 1749) och adelsmannen G. A. Rutenskiöld (död där 1818).

Kaptenen och riddaren av Svärdsorden Göran Adolf Rutenskiöld (1749–1818) bodde sina sista sex år där med sonen Adolf Fredrik och även dottern Amalia Cunigunda, som pigan Hanna fött åt honom. (Se vidare om henne nedan!) Gårdens bostadshus har flyttats till Hässleholm och innehöll under några år som den livligt frekventerade konditoriserveringen Kafé Verum.

Platsen i Verums socken övergavs åren 1900–1904 av fem föräldralösa barn till då avlidne Martin Månsson och hustrun Maria Nilsdotter. Fadern var ”förrymd” till Amerika och omkom där i februari 1900 i en järnvägsolycka. Han begravdes i Morgan City i staten Utah. Modern Maria avled i Verum på luciadagen 1903.

VERUM. En framgångsrik tidig utvandrare från Verums socken var Nils O G Jönsson från Söndregård i Maglaröd. Han utvandrade redan 1869 och lyckades förvärva stora markegendomar i Galesburgtrakten.

N. O. G. Johnson (1844–1926)

Åren 1868 och 1869 utvandrade ett 30-tal personer från Verums socken till Amerika Sedan socknen uthärdat hungersnödsåret 1867 vidtog återigen emigrationen till Norra Amerika. Resorna som de mera besuttna personerna kunde göra ökade därefter kraftigt. Under fyraårsperioden 1868–1871 utvandrade ett femtiotal verumsbor till Norra Amerika. Bland de första som reste då fanns Nils Olof Gottfrid Jönsson från Maglaröd. Han hade i april 1869 fått utreseattest tillsammans med drängen Håkan Andersson från Hovgården, även kallad ”Tulsa-Håkan”, pigan Johanna Olsdotter från Ekeröd och hennes tillämnade make Lars Nilsson Lundquist från Horsaskog. Senare samma år reste bland andra lanthandlaren i Brogården Nils Lund med hustru och fyra barn. Han blev sedan skräddaremästare i New York.

Bilderna är klippta ur en artikel i Kristianstadsbladet 2003-11-22 - en dryg månad efter min 60-årsdag.

VERUM. Alltemellanåt i pauser från allt räknande på medelstilldelningar och reservationer brukar jag vila ögonen på de två musikinstrument som pryder min vägg. Det finns några uppenbara skäl och dessutom antagligen även vissa för mig själv fördolda anledningar till att jag har hängt upp en fiol och ett horn på väggen i mitt kantiga och ibland förskräckande röriga tjänsterum. De speciella omständigheter som lett till att de hänger där de hänger skall inte skildras här. Nej - i stället skall jag ge några kulturhistoriska glimtar från instrumentens brokiga historia och vad de har betytt i vårt språk och för den vardagliga begreppsbildningen.

Många talesätt och ordstäv förknippas med musik och musikinstrument. Betala heter ibland att stå för fiolerna och blir man lurad går man på en blåsning. Skall det gå åt helskotta skall det gå till musik - brukar man ju säga. Med mina väggdekorationer är jag alltid beredd att ackompanjera vid den slutliga undergången.

VERUM. Vid genomgång av gamla kartor och kyrkoböcker från 1800-talets början finner man några namn från utländska orter. Ett torp i Magnarps skog hade namnet Regensburg och ett annat i samma trakt hette Berlin eller Berlinshus. Ett torp i Tulatorp hette Amsterdam och ett i Hovgården hette Rygen (dvs Rügen). Ett torp i Stavshult som hette Tyska-Johannesens var uppkallat efter Johannes Svensson som hade arbetat i Tyskland i början av 1870-talet.

Under kriget i Pommern 1758–1761 stupade Brogårdens ryttare Jöns Broberg 1758. Efter en fredsperiod som därefter varade mer än ett kvartssekel kastades socknens två ryttare ut i sjökriget i Finska viken. Enligt 1791 års generalmönsterrulla hamnade båda soldaterna från socknen i rysk fångenskap efter Gustav III:s krig mot Ryssland: De två var Bengt Broberg från Brogården och Sven Lilja från Ekeröd.

Detta är historien om soldaten Jacob Möller (1674–1770) som blev krigsfånge i Polen 1703
Knekten Jacob Möller tjänade först i de preussiska trupperna och var sedan mitten av 1690-talet soldat i Sachsen och Polen där August den starke (1670–1733) då härskade. Jacob Möller blev sårad och infångad vid Kliszów 1702. Han blev frisläppt under färden till Danzig, men kom på nytt i fångenskap vid Toruń (Thorn) i Polen 1703. Efter sitt avsked från krigstjänsten sysslade han med skomakeri och bodde sedan 1754 i Skeinge. Detta framgår av en notis införd i Inrikes Tidningar under hans dödsår 1770. (Ranconerad = utlöst ur fångenskap)

Under sin tid i Preussisk knekttjänst var Möller med om fälttåget i Nederländerna på 1690-talet och deltog i belägringen av staden Namur i Vallonien 1695. Under tiden i de Sachsiska trupperna var han med i fälttåget mot turkarna 1695/96 och Rigas belägring 1700.

VERUM. - fastern Signe var kvinnlig banbrytare och mor till en världsberömd finlandssvensk författare.

Kerstin Hammarsten, stillbild från filmen Väninnor

En ambitiös men sträng lärare som bodde i ett undermåligt hyresrum i Verums kyrkby.
Kerstin Hammarsten hade efter sin studentexamen 1945 avlagt lärarexamen våren 1947. Sedan tjänsten i Verums skola våren 1952 ledigkungjorts inkom 21 ansökningar och de två mest meriterade var Solvig Isaksson, som tjänstgjort i Verum läsåren 1948/49 och 1949/50, och Kerstin Hammarsten från Gränums skola i Olofströms kommun. Sedan den mest kvalificerade av kandidaterna återtagit sin ansökan utsågs Kerstin Hammarsten till innehavare av tjänsten. Dock fick folkskolestyrelsen bokstavligen ”kalla fötter” inför höstterminen med tanke på att hyresrummet i den gamla skolan (nu församlingshemmet) inte hade använts på några år och därför var i dåligt skick. Kerstin hade tjänst i Verums folkskola från hösten 1952 till hösten 1954.