VITTSJÖ. I ett TV-program talas och diskuteras var landet Sveriges mittpunkt finns. Det mer aktuella i denna Snapphanebygd är var Vittsjö mittpunkt finns! Det finns många sätt att klara ut var den egentliga mittpunkten finns. Givetvis kan mätningar ske i de fyra väderstrecken. Detta system är tämligen svårlöst då landets gränser har tämligen olika struktur.

Karl-Eve Lunnergård har med sin plats markerat medelpunkten.
Vittsjö socken har tämligen oregelbundna gränser och sker mätning med ledning av dessa kommer det att finnas flera medelpunkter. Det mest rationella sättet att fastställa mittpunkten är genom vägning av socknen i sin helhet! För att göra det enkelt är det lämpligt att skära ut konturerna runt socknen på en pappskiva. Men hjälp av en spets går det att balansera kartbilden för att få fram mitten av Vittsjö.
Åter beskriver Gert Svensson en av våra vanliga vinterfåglar.
Grönsiska (på latin Spinus spinus) är en fågel i familjen finkar. Grönsiskan är en liten fink som mäter 12–13 cm, har ett vingspann på 20–23 cm och en vikt på ungefär 12 gram. Den har en kort, konisk och spetsig liten näbb. Stjärten är kort och kluven.
Den vuxna hanen är grön på ryggen och bröstet med gulgrön vingovansida med kraftiga svarta partier. Buken och undergrumpen är grågrön med svart vattring. Den har en svart strupfläck och hjässa. Den vuxna honan och juveler saknar dessa svarta partier och är överlag mer anonyma med ljust grågrön dräkt med mörk vattring. Dock uppvisar grönsiskan, på ovansidan vingen, i alla dräkter, två ljust gulgröna vingband omgärdat av svarta partier, ljusgrön övergump, och den mörka stjärtbasens ytterkanter har också var sitt ljust gulgrönt parti.
Grönsiskan var en av de många arter som ursprungligen beskrevs av Carl von Linné i verket Systema Naturae. Den tillhör familjen finkar som i sin tur antingen delas upp i underfamiljer eller släktgrupper (tribus) där man placerar grönsiskan i underfamiljen Carduelinae eller släktgruppen Carduelini. Tidigare fördes grönsiska till släktet Carduelis.
VITTSJÖ. Sommarcafé Sjöstugan vid Vittsjöns strand har varit sommarcafé sen 1925. Då var det Annie Tannäng som ägde café Valhalla som också ordnade sommarfik. Det var hon som gav anläggningen namnet Sjöstugan. Byggnaden uppfördes 1896 och uthyrdes i början till sommarboende. Beläggningen var det lite si och så med.

Exteriören är i stort sett oförändrad på Sjöstugan.
Då startade Annie Tannäng sommarcafé och drev detta några år tillsammans med café Valhalla. Efter 33 år med denna dubbla verksamhet blev det för ansträngande. Under ett par år arrenderades verksamheten ut. Problemen hopade sig och ett aktiebolag bildades för att ekonomiskt föra verksamheten vidare. Trots aktiebolagets bildande fortsatte problemen. Det urartade så långt att planer fanns för inrättande av vandrarhem.
Så fortsätter ”Stafettpinnen”!
Jonas Ottosson som tidigare hade Stafettpinnen i Vittsjö skickade den vidare till Hampus Tufvesson som nu har svarat på frågorna och skickar vidare till nästa person.
Var bor du?
I Vittsjö
Varifrån kommer du?
Från Vittsjö
Vad gjorde du/ gör du på ditt jobb?
Serverar folk en bit mat samt dryck.
Vad är/ var det mest positiva med ditt jobb?
Har aldrig haft ett sådant jobb där man blir mer och mer uppskattad ju senare in på småtimmarna man kommer =).
Talgoxe (Parus major på latin) är en fågel inom ordningen tättingar och familjen mesfåglar. Den är vanlig i hela Europa, västra, centrala och norra Asien och delar av Nordafrika och förekommer i alla sorters skogslandskap. Den är vanligen en stannfågel och de flesta talgoxar flyttar inte förutom under extremt hårda vintrar.
Talgoxen är den mest utbredda arten i släktet Parus. Dess taxonomi är komplicerad och omdiskuterad och den delas upp i en mängd underarter, som i sin tur delas in i tre till fyra underartsgrupper. Vissa auktoriteter behandlar tre av dessa grupper som egna arter, exempelvis turkestanmes.
Talgoxen är lätt igenkännlig med svart huvud och hals, framträdande vita kinder, olivgrön ovansida och gul undersida, med viss variation bland de många underarterna. Den äter huvudsakligen insekter på sommaren men en större uppsättning föda på vintern. Liksom alla mesar är den hålhäckars och häckar vanligen i trädhål. Honan lägger omkring 12 ägg och ruvar dem ensam men båda föräldrar tar hand om ungarna. De flesta år föder paret upp två kullar. Bona kan plundras av hackspettar, ekorrar och vesslor och angripas av loppor och adulta fåglar kan jagas av sparvhökar. Talgoxen har anpassat sig väl till människans miljöpåverkan och är en vanlig fågel i stadsparker och trädgårdar. Den är också en viktig art för ornitologiska studier
Sida 1230 av 1547