BJÄRNUM. Det kan bli lite om Bjärnum i Sveriges Television under de närmaste dagarna.

Det handlar om den välkända artisten och veteranen Siw Malmkvist som framträder i rutan både den 15 december och på julafton. En stor del av hennes hjärta finns nämligen ända sedan barndomen just i Bjärnum.
Där var hon på koloni - från Landskrona - under några år.
Flickan från Borstahusen vid Landskrona växte upp till en av Sveriges mest populära schlagerartister. Hon har aldrig missat att berätta om den härliga tiden på barnkolonin i Bjärnum.
På julafton är Siwan julvärd i SvT 1, men redan den 15 december sänds delar av en dokumentär om henne, på samma tv-kanal.
BJÄRNUM. Stor uppslutning vid årets sista månadsmöte. Ordförande hälsade 61 medlemmar välkomna till Bygdegården där eftermiddagen inleddes med glöggmingel. Stämningen var på topp och vi intog de vackert juldekorerade borden i väntan på luciatåget.

Ordförande passade på att påminna om folkomröstningen 14/12. Ingrid Magnusson informerade lite från senaste KPR-mötet (KPR – kommunens pensionärsråd).

Elever från Bjärnums skola årskurs 9 bjöd på ett stämningsfullt och mycket uppskattat luciatåg. Lucia med tärnor och stjärngossar, tomtenissar och renar även Rudolf med röda mulen och pepparkaksgubbarna var med. De 30-talet eleverna med sin musiklärare såg till att vi kom i julstämning med de traditionella sångerna som hör julen och lucia till. De duktiga eleverna avtackades med rungande applåder och en chokladask.
VERUM. Vid mina läsningar nu inför juldagarna gjorde jag en djupdykning i en av mina gamla böcker. Det var minneskåserierna ”Till Osby på min vindlande väg till glädjen” som Fader Gunnar utgav 1963. Han hade då efter många år som kyrkoherde i Osby flyttat till Kristianstad och den himmelska glädjens kapell ”Gratia Dei”. I ett kapitel gör han några inpass om de vackra målningarna i Osby kyrka som utförts på 1770-talet av Christopher Fischer och som senare hade restaurerats under Rosendals företrädare prosten Dahls tjänstetid.

Christophers Fischers rokokomönster på dörrspeglarna i Osby kyrka. (Detaljer nedan).

Gunnar Rosendal skriver: Under Prosten Dahls restauration hade till mångas harm de underbart sköna sjuttonhundratalsdekorationerna på bänkarna i korsarmarna framtagits. Jag har ofta stått och betraktat dem och undrat, hur denna snapphaneförsamling kunde ha råd på sjuttonhundratalet att anlita en så utsökt konstnär, som måste ha kostat en hel del. Men senare har jag funnit en läktarbalustrad, av samme konstnär av allt at döma, i grannförsamlingen Visseltofta. Rosendal gör därefter den riktiga slutkommentaren: Kanske var det en mycket begåvad bygdemålare, som gick från kyrka till kyrka och målade. Han var under alla omständigheter en stor mästare i sin art.
VITTSJÖ. SPF i Verum samlades på Furuliden i Vittsjö och höll sitt decembermöte, 50 medlemmar var på plats för att njuta av deras julbord. Skönt för våra duktiga köksflickor att få sätta sig till dukade bord de också. Som vanligt är pensionärer tidigt ute, nästan alla var på plats en halv timme innan bestämd tid. Glögg med tillbehör fanns att servera oss själva med.

Amanda Roe.
Amanda Roe välkomnade, och bestämde turordningen på vilket bord som skulle börja, så det inte blev trängsel runt matborden. Vatten och julmust ingår, men vill man ha något starkare får vi köpa det i baren.
Även ordförande Jan välkomnar, och hoppas på en trevlig kväll och önskar alla En God Jul och Ett Gott Nytt År, och att vi ses igen den 13 januari 2026.

Alla lät sig väl smaka av läckerheterna som fanns, ägg, många sillinläggningar, lax, olika rökta pålägg, skinka, senap, bröd och smör givetvis. Efter det blev det varmrätter, köttbullar, prinskorv, kål ,jansson och skånsk äggakaga med lingon. Allt detta fick sjunka en stund innan det var dags för gröt och saftsås. Kaffe godis och kaka fick bli slutklämmen på det goda. Kjell-Uno Ögren läste sedvanligt “Tomten” av Viktor Rydberg. Stämningen var varm och god vid alla bord denna kväll. Mätta och nöjda åkte vi hemåt för att kanske krypa upp i soffan och smälta allt vi ätit.
MARKARYD. Snittarna var framme och bubbel fanns i glasen och restaurangen på Ekebacken i Markaryd fylldes till sista plats då Annika Johnsson släppte sin första bok.

Ett döende hjärtas slag heter boken som Annika hade releaseparty för. Boken beskriver Annikas liv från hon var liten fram till den dagen hon fick ett nytt hjärta.

Efter att hennes mormor och morbror avlidit fick Annika reda på att hon led av en ärftlig hjärtsjukdom. Vid 16 års ålder var det svårt att ta in att hon troligen inte skulle bli så gammal. Hon kände sig ju frisk. Med ett sunt leverne och träning skulle hon lura döden. Fysisk träning, yoga och sund kost har präglat hela hennes liv. Trots detta fick hon vid 30 årsålder inopererat en ICD. ICD är en hjärtstartare som kickar i gång hjärtat om det skulle sluta slå själv. Flera gånger räddade den hennes liv.
Sida 39 av 1538