En handfull nya invånare i vittsjöfloran

VITTSJÖ. Floran i Vittsjö är relativt välkänd efter en inventering här på 1940-talet och en mer detaljerad från 1995 och 10 år framåt. Men sammansättningen av växter förändras kontinuerligt, arter försvinner och arter vandrar in, ej sällan med mänsklig hjälp. Sedan boken Skånes flora utkom 2007 har flera tiotal nya växter blivit funna, som inte tidigare var kända i våra trakter. Här presenterar jag fem av dessa.

1 Furirhjärta påminner om båda sina nära släktingar, de odlade löjtnantshjärta respektive fänrikshjärta. Furirhjärta blev år 2018 för första gången funnen vildväxande i Sverige mellan Porrarp och Böget i en gles barrhedskog. Därefter har den upptäckts såväl i Blekinge som i Västergötland. Bladverket hos furirhjärta påminner mest om fänrikshjärta, men har ett frodigare växtsätt än denna, och plantorna blir betydligt högre. För att säkert kunna skilja ut furirhjärta från sina släktingar, måste man studera detaljer hos blommorna.

Furirhjärtan

Läs mer …

Ett gott skratt

Professorn åkte snälltåg och hade gått ut i korridoren ett slag. När han skulle gå tillbaka hade han glömt numret på sin sovkupé. Tågmästaren frågade honom: - Kommer ni inte alls ihåg numret? -Nej tyvärr men jag minns att det var en liten sjö alldeles utanför fönstret.

En liten flicka till sin mamma: - Om jag biter på naglarna så får jag smäll men om lillebror stoppar hela foten i munnen är han gullig!

Magistern försöker övertala barnen att köpa ett foto av klassen: - Tänk så roligt det blir att tänka: Där är Anna. hon är sjuksköterska. Där är Emil, han är ingenjör. En röst ur klassen: Där är magistern - han är död!

Varför tog du inte lillebror med dig in, vi ska äta! - Nej han är inte hungrig. Han har just ätit en snigel ute på gården.

Telefonen ringer i skolan. - Goddag, magistern! Min son är sjuk och kan inte komma till skolan i dag! - Jaså, och vem är det jag talar med? -Min far!

Åke, vad gör din pappa? - han hugger ned trän, -Och vad gör han sen? - Han hugger upp dem förstås.

Mamma förtvivlad: -Men lilla Greta, åt du verkligen upp alla färgkritorna? Nej mamma, jag delade dem med lillebror!

Mormor försöker uppfostra lilla Lisa: När du gäspar ska du hålla handen för munnen! Äsch, det kan du hålla på med, sa Lisa. Men mina tänder sitter ju fast!

Kan Joakim tala om för oss vad en änka är? - Ja fröken, det är en tant som varit gift med en farbror så länge att han dött av det!

 

Verumsfödde Harald Kleist (1900–1977) – en legendarisk omnibusförare

VERUM. Harald Kleist föddes på torpet Mannaholm i Ristorpet som äldste son i en stor syskonskara. Föräldrarna var snickaren Carl Bengtsson Kleist och hustrun Hanna Håkansdotter.

Harald Kleist på ett passfoto.

Vid 26 års ålder ingick han äktenskap med Hulda Wihlborg från Björkeberga och hösten 1928 flyttade makarna med dottern Birgit till Visseltofta.

Han hade tillsammans med Nils G. Jönsson börjat med yrkesmässig biltrafik utgående från Brogårdens mejeri där Nils G. då bodde. På bilden nedan ses biltrafikpionjärerna med Nils G Jönsson längst till vänster och Harald Kleist med uniformsmössa. De övriga är troligen två av de fyra möbelfabrikörerna Jönsson i Mölleröd. Den första persontrafiken i trakten bedrevs på lastbil med tygkapell och längsgående bänkar. Därefter med kaross som byggdes av bröderna Jönsson i deras nya möbelfabrik i Mölleröd.

Läs mer …

Tofsvipa

Tofsvipa är en vadarfågel som tillhör familjen pipare.

Buken och kroppssidor är vita, vingarna svarta på ovansidan men skiftar liksom ryggen i blågrönt. Halsen är svart runt om, liksom näbben, strupen, hjässan och tofsen, medan huvudets sidor är vita. Honan har kortare tofs och är ljusare vid näbbens rot och på strupen, och har alltså ett mindre kontrastrikt utseende. Närmast kroppen har vingen ett tydligt, brett vitt band, som är mycket synligt i flykten. Undergumpen är roströd.

Läs mer …

Sommar, sommar….

VITTSJÖ. Nu är det dags att byta miljö, visst har ja de fint hemma, men ibland så behöver man se något annat.

 

Så på min promenad så ser jag vackra blommor och vad vore sommaren utan dessa små skönheter.

O humlorna är inte många i år men ja lyckades att fånga en i alla fall, hoppas att den syns.

Jag funderar ofta över att visst är vi i Sverige privilegierade, -vi kan gå, lunka, springa nästan överallt i naturen. Vi har skyldigheter, men vi har också rättighet att få vistas på andras marker med varsamhet om natur och djur.