Sädesärla (Motacilla alba) är en liten, slank, svartvit ärla med lång stjärt som den ofta vickar på.

Sädesärlan är spridd över större delen av landet, dock trivs den inte i Norrlands orörda skogar och myrmarker. I fjällen häckar den vanligtvis i björkskogsområdet, men finns det bebyggelse så finns den även ovanför trädgränsen.
Ett av sädesärlans mest typiska beteenden är dess närmast konstanta vickande på den långa stjärten. Orsaken till detta beteende är dock inte fastslaget. Det har föreslagits att beteendet skrämmer upp insekter, eller att det skulle signalera underkastelse inför andra sädesärlor.
Ett annat typiskt drag hos sädesärlan är att den är trofast både sina sommar- och vinterkvarter och eftersom den är en så kallad datumflyttare så återvänder den ungefär vid samma tidpunkt år efter år.
VERUM. På Nillavallen i Verum har några unga fotbollstalanger genom åren stärkt sin fysiska förmåga genom framgångsrik träning till den grad att de kommit att passa inom polisyrket. I mitten av juli 2025 meddelade flera tidningar att den som ligger bakom namnet på Verums fotbollsplan just hade avslutat sim polisutbildning.
Tidningen QX skriver 2025-07-22: Från blågult till blåljus! Före detta landslagsspelaren Nilla Fischer har sadlat om från fotbollsproffs till polis. I veckan fick Östergötland 78 nya poliser, en av dem som precis avslutat sin polisutbildning och fick ta emot nya axelklaffar är före detta fotbollsproffset Nilla Fischer. – Från fotbollen har jag vanan och viljan att prestera, att göra mitt bästa varje dag och varje pass. Och att kunna samarbeta och jobba tillsammans med olika människor, det tar jag med mig in i polisyrket, säger Nilla Fischer.

Nilla Fischer. Foto: Polisen
Nilla Fischer, som nu blir polis i Norrköping, är en av Sveriges mest framgångsrika fotbollsspelare genom tiderna och har vunnit OS-silver (2016) och dubbla VM-brons (2011 och 2019) med svenska landslaget. Dessutom har hon mottagit Diamantbollen som Sveriges bästa kvinnliga fotbollsspelare två gånger.
Bland andra fotbollsspelare från Verum som dels spelat på den plan som nu heter Nillavallen, dels blivit yrkesverksamma som poliser kan nämnas: Birger Johannesson från Magnarp, Kjell Petersson från Ristorpet, Carl-Oscar Persson från Stavshult och Rolf Svantesson från Verums kyrkby.
VITTSJÖ. Väntat och väntat. Nu när vi går in i den sista veckan i juli så börjar man att kunna skörda lite av sin vårsådd i mars/april. Hos mig har det endast blivit tomater i år. Men riktig färgklick blev det i alla fall. Tack vare mina grannar.

Min trevliga granne kom in och lämnade lite av deras skörd och tillsammans blev bilden bra. För kålplantorna som vi satte tillsammans med tomatplantorna i växthuset bidrog inte alls till en fin blomkål. Men tomater i flera rader så nu väntar jag på bra skörd i år igen. Tomater kan ätas som de är, i sallad eller laga till en god tomatsoppa, ( varm/ kall). Snabbt och enkelt att tillaga. Så nu kan vi snart skörda. Det är så mysigt att gå in i växthuset och plocka några tomater och äta direkt.
Torsdagen den 24 april körde vi på en sedan länge planerad semester till Tyskland. Redan mellan Hässleholm o Höör började det fina med alla dessa vitsippor i backarna och solen sken från en molnfri himmel.
Andemeningen var att köra så lite motorvägar som möjligt, för på motorvägar ser man naturen i fjärran men på mindre vägar ser man naturen i närbild. Efter Öresundsbron o Köpenhamn tog vi gamla kustvägen till Köge, en sträcka på drygt två mil med cirka 18 rondeller och några trafikljus men roligare att köra än motorvägen med en hetsig trafik och här kommer man den Danska bebyggelsen närmare. Inne i Köge fins en mysig camping.
Efter Köge körde vi en mindre väg till Vordingborg, en väg som var ganska rak och gick genom fin natur. Efter Wordingborg fick vi köra ut på motorvägen mot Rödby. Innan Rödby stannade vi på Faröbrons ställplats som även är för husvagnar och är gratis, så där har vi hållit många gånger när vi varit på det hållet.

Faröbron
Färjan från Rödby till Puttgarden tog cirka 50 min. Vägen från Puttgardens präglades av mycket trafik o dålig väg och mycket vägarbete för byggande av ny motorväg som skall ansluta till befintlig motorväg mot Lybäck.
Efter Lybäck körde vi motorvägen mot Rostock för att stanna på en fin rastplats söder om Lybäck. Strax efter rastplatsen körde vi en mindre väg söderut mot Luneborg. Nu började verkligen semestern då vi kom nära naturen, av misstag kom vi in i staden Ratzeburg vid eftermiddagstrafiken och trafiken stod nästan stilla men efter en timme kom vi till orsaken, ett trafikljus vid ett vägarbete på en bro, så vi fick verkligen studera staden o dess bebyggelse när trafiken stod stilla.
Salskrake (Mergellus albellus) är en and som tillhör underfamiljen Merginae och ensam art i släktet Mergellus.

Salskraken är en ganska kompakt skrake, mer formad som en knipa‚ och den mäter 38– 44 cm och har ett vingspann på 56–69 cm. Den adulta hanen är omisskännlig i sin distinkta kritvita dräkt med svarta partier som den svarta fläcken runt ögat. Den adulta honan och juvenilen är gråfärgad med rödbrun nacke och hjässa och vit kind. Näbben är kort och grå.
I Sverige förekommer den som häckfågel enbart i Lappland men förekommer även vintertid i södra Sverige utmed vissa kuststräckor. Salskraken häckar i fiskrika sjöar och långsamrinnande floder. I vinterkvarter förekommer den i skyddade kustbiotoper eller i sjöar längre inåt land. I sjöar uppträder den oftast i kanterna i anslutning till överhängande mindre träd eller annan skyddande vegetation.
Sida 96 av 1538