VITTSJÖ. Sedan 1989 har ”Årets Vittsjöbo” utsetts. Den som utses skall har utfört något speciellt för Vittsjö, eller någon gärning som gjort Vittsjö känt. I år utsågs Lars ”Linkan” Lindkvist, bosatt i Truedatorp. Denna by finns visserligen i Verum församling men det stora arbetet har ”Linkan” utfört på Stickspåret. I kommittén för utmärkelserna ingår Ewa Wendt, Leif Thånell och Ebbe Persson.

Lars ”Linkan” Lindkvist har tagit emot utmärkelsen som årets Vittsjöbo 2016.
Utdelare var Ewa Wendt och Leif Thånell. På Stickspåret, gamla godsmagasinet har ”Linkan” arrangerat flera succéartade musikträffar. Flera kända artister har varit dragplåster och besökare har kommit från stort område. Därför kan motiveringen för utmärkelsen: ”För att du placerat Vittsjö på Skånes musikkarta” komma väl till pass.
Utdelningen av certifikatet skedde hemma hos ”Linkan” som just var beredda att ge sig ut på nya äventyr.
Kråka är en fågel i familjen kråkfåglar. Många inter
nationella auktoriteter delar numera upp kråkan i det två distinkta arterna gråkråka (Corvus cornix) och svartkråka (Corvus corone), medan andra auktoriteter, exempelvis Sveriges ornitologiska förening, fortfarande behandlar dem som underarter av samma art, och som då bär det vetenskapliga namnet Corvus corone.
Kråkan är precis som många andra kråkfåglar social och läraktig. Den håller helst till i skogsdungar, men även i parker och trädgårdar i närheten av människor.
VITTSJÖ. Vackra blomster att vänta på, tur har jag som tål att sniffa, snusa på blommorna vissa av dem doftar ju underbart. 
Även om snön uteblev så har min jul varit härlig med mat, avkoppling och promenader, själv eller tillsammans har ja försökt o va nyttig. I naturens små gröna rum finner jag mitt lugn. Även om vinden susar så gör det att min promenad gör mig glad. Men oxå att vara tillsammans med barn o barnbarn ökar mitt välbefinnande rejält. Tänk vilken tur jag har, den glädjen önskar jag flera kunde ha.
HULTATORP, VITTSJÖ. Sällan eller aldrig har en söndagsskolas julfest varit så välbesökt som på Juldagen. Det var Hultatorp söndagsskolas 129:e julfest som arrangerades. Elevantalet i söndagsskolan har decimerats men det kom dock nära 70 besökare. Det var återvändare som gått i skola eller söndagsskola i Hultatorp men också andra intresserade som kom till skolan.

Utrymmet i den gamla skolsalen utnyttjades i full skala.
Ledare för söndagsskolan är Erna Olsson och Inger Gustavsson och inom familjebandet finns också organisten Sofia Olsson. Dagens inbjudne gästmedverkande var tidigare prästen i Vittsjö, Calle Präst. Eftersom elevantalet är decimerat blev det till stor del sångens eftermiddag. Den gröna julgranen var smyckad med levande ljus. Motvikten till ljusen, en päronformad modell lär ha använts i mer än 100 år. Erna Olssons lägenhet tömdes efter han på stolar för att bereda plats i den gamla skolsalen. 
Edit Olsson tänder ett ljus i julgranen.
Besökarna strömmade till och snart var det enbart den gamla kateders utrymme som blev outnyttjat. Erna Olson välkomnade med bibelord och gladdes att så många hade kommit till denna fest. Medan de levande ljusen i granen tändes spelade Sofia Olsson stilla orgelmusik. Sen blev det psalmerna Nu tändas, samt När Juldagsmorgon glimmar. Sofia Olsson läste berättelsen om händelsen i Betlehem samtidigt som hennes dotter Edit symbolisk fyllde på i julkrubban. Sången Det hände sig, sjöngs och det bekanta Julevangeliet lästes av Inger Gustavsson.
BJÄRNUM. Har inte orienterarna gått i ide än? Den frågan ställer sig säkert en hel del och det är inte utan att jag själv ibland övervägt tanken. Skånsk vinter är kall, blöt, blåsig och inte det minsta orienteringsvänlig, men trots det kan det även i december rassla till i skogen när en fokuserad orienterare störtar ut från en gran. Inte heller OK Torfinn har gett vika för vinteridets lockande glöggdoft, utan istället avgjordes den traditionsenliga ”Skinkjakten” i skogarna kring Möllerödssjön den 10 december.
Skinkjakten är OK Torfinns årligen återkommande orienteringstävling, där första priset inte helt oväntat utgörs av en julskinka. I förstapriset ingår även uppdraget att påföljande år arrangera tävlingen, något som bidrar till att segraren ofta koras med viss skräckblandad förtjusning. För de yngre orienteringsförmågorna finns Pepparkaksloppet, där förstapriset självklart är pepparkakor. Gemensamt för de båda loppen är dock att det inte nödvändigtvis är den som springer banan snabbast som faktiskt vinner. Istället gäller det att vara självmedveten och varken underskatta eller överskatta sin egen orienteringsförmåga. Kort sagt gäller det att innan sprunget lopp uppskatta hur lång tid man kommer ta på sig på banan. Vinner gör helt enkelt den som utan tidtagningshjälpmedel kommer allra närmast sin gissade tid.
Sida 1128 av 1539