Turkduva

Turkduva (Streptopelia decaocto) är en fågel inom familjen duvor.

Den är övervägande ljust beigegrå med något mörkare brun rygg och mindre vingtäckare, ljust blågråa större vingtäckare och mörkgråa vingpennor. Den långa stjärten har en bred vit kant förutom de centrala stjärtfjädrarna som över gumpen är beigea.

Sången är ett monotont do doo-do med utdragen och betonad andra ton och en lägre tredje ton. Ett annat ljud som turkduvan gör är att den utstöter ett hest ljud i flykten.

Turkduvan uppträder främst i tätorter, gärna med äldre villabebyggelse men förekommer också i mindre samhällen och vid ansamlingar av gårdar. Den föredrar lummiga trädgårdar, parker och alléer med högvuxna äldre träd, gärna ädelgran, alm och liknande.

Läs mer …

Farstorps idrottsförening har mycket på gång 2023

FARSTORP. Anrika Farstorps GoIF har mycket på gång i år. Damlaget firar 50-årsjubileum i Farstorps bygdegård den 1 april. Under året hoppas man få ritningarna klara till en ny byggnad för omklädning med mera. Dessutom ska ett utegym byggas på platsen mellan de båda fotbollsplanerna.

Kommunen har uppvaktats i frågan, men hittills har inget svar kommit. Under valrörelsen i höstas var dock politiker ute och lovade stötta nybyggnation i Farstorp.

Nu arbetar en konsult vidare med frågorna. Flera andra föreningar i Farstorp samverkar med idrottsföreningen, så att nyttan med nyheterna ska bli så stor och bred som möjligt. Konsulten jagar helt enkelt pengar på olika håll. Där kommer den breddade nyttan för allmänheten in i bilden. Möjligheten för folk utifrån att använda de kommande nybyggena i Farstorp är helt enkelt villkor för att kunna få ekonomiskt stöd.

Läs mer …

Ingen loppmarknad vid Hästveda Marknad

HÄSTVEDA-FARSTORP. Det blir ingen loppmarknad vid Hästveda Marknad onsdagen den 12 juli. Efter mer än 50 år försvinner detta öppningsnummer vid folkfesten i Hästveda samhälle den 12-13 juli.

Loppisen startade i skarven mellan 1960-talet och 1970-talet. Under de första åren delade Orienteringsklubben och Hembygdsföreningen på arrangemanget, innan orienterarna tog över på egen hand.

Innan pandemin utbröt gick Idrottsföreningen i Farstorp in och blev delaktiga i loppisen-men nu är det alltså slut.

- Det har varit mycket intressanta år, berättar 75-årige Kim Pettersson, Hästveda, som varit med sedan starten för snart 55 år sedan.

- Vi har fått väldigt fin hjälp av Farstorpsborna, men nu har konkurrensen från andra loppmarknader- både fasta och ambulerande - blivit för stor, så vi lägger ner.

”Stora” Hästveda Marknad avverkas onsdag-torsdag 12-13 juli.

 

Vittsjö gav inte Brommapojkarna en chans, Rantala mycket nära hattrick

HÄSSLEHOLM. Vittsjö var det starkare laget då gästande IF Brommapojkarna fanns på Österås för spel under söndagen. Naturligtvis var inte gräsytan den bästa men det drabbade lika för båda lagen. En eloge är på plats för det fina arbete vaktmästarna gjort för att trots mycket regn få till en så pass bra plan. Trots strålande sol från klarblå himmel fanns ”bara” 525 åskådare på läktarna. Vi får hoppas på minst dubbelt så många vid kommande match på Vittsjö Idrottspark den 17 april!

 

Det var Vittsjö som förde matchen under nästan 90 minuter. Hård press mot Bromma

Redan efter en minuts spel hade Jutta Rantala ett skott i gästernas vänstra stolpe, en boll som sedan fortsatte parallellt med mållinjen och en aningen förvånad Nichole Persson i Brommamålet. Vittsjö fortsatte med stort bollinnehav och flera skott på eller strax utanför mål. I den 25 minuten dömdes efter nerdragning straff till Vittsjö.

Nichole Persson ser Rantalas straff- boll gå i mål. 1-0.

Jutta Rantala satte säkert, lugnt, behärskat och mycket hårt bollen i nätet bakom Nichole Persson. Därmed även Vittsjös första mål i årets seriespel. Hemmalaget fortsatte sin boll och spelmässiga dominans. Hade det inte varit för just Nichole Persson i Brommamålet hade ledningen varit större då lagen gick till halvtidsvila.

Läs mer …

De plundrade annexhemmanets skog och stack till Amerika

VERUM. Hemmansägarna Per Jönsson i Brogården och Martin Månsson i Mejarpstorp försvann i slutet av 1800-talet plötsligt till Amerika efter skandalartade skogsaffärer som arrendatorer av annexhemmanet i Verum. Martin Månsson övergav hustrun och sina minderåriga barn. Per Jönsson, hans hustru och de vuxna barnen blev alla amerikaner.

Per Jönsson (1833–1913) hade på 1870-talet efterträtt den åldrige Per Persson som arrendator av annexhemmanet i Verum, men lämnade 1886 arrendet till Martin Månsson (1857–1900) från Mejarpstorp. Per Jönsson reste plötsligt till Amerika i maj 1890. Hustrun Sissa Månsdotter hade rest i augusti året innan.

När Per Jönsson, som i Amerika hette Peter M. J. Nelson, avled i Omaha 1913 fanns tre av barnen där. Sönerna Lars Otto Nelson (1864–1948) och Måns Nelson (1862–1936) bodde bägge i Omaha, Nebraska och dottern Tillie Burke (1868–1951) bodde i Laramie, Wyoming. Vid sin död hade Per varit änkeman i två år.

Per Jönsson och hustrun Sissa Månsdotter Qvist. Foto från tiden i Amerika.

Omahaposten hade den 25 juni 1913 denna levnadsberättelse om hedersmannen P. M. J. Nelson:
Lördagen den 21 dennes afled P. M. J. Nelson i sin sons, Mans Nelson, hem, 1537 Spruce street, i en ålder af något öfver 80 år. Begrafningen ägde rum påföljande måndag den 23 dennes, och jordades den aflidne å Forest Lawns kyrkogård. Mr. Nelson befann sig trots sin höga ålder vid ganska god hälsa till för omkring sju veckor sedan, då han drabbades af ett slaganfall, som fullständigt bröt hans krafter. Trots den mest omsorgsfulla vård kunde lifvet icke räddas. Den aflidne efterlämnar tre barn, sönerna Mans Nelson och Otto Nelson, bägge boende här i staden, samt dottern mrs. Tillie Burke, bosatt i Laramie, Wyo., hvilka alla tre på det ömmaste vårdat den gamle under hans sista sjukdom. För många år tillbaka skänkte sonen Otto sina föräldrar ett vackert litet hem här i staden, där de kunde tillbringa sina återstående dagar, samt tillsåg, att de hade det på allt sätt trefligt och komfortabelt. Det åldriga paret bodde här tills mrs. Nelson för cirka, två år sedan afled, lämnande maken ensam i det lilla hemmet. Ensamheten blef den gamle slutligen för lång och han flyttade för en tid sedan till sonen Mans hem, där han, som sagdt, äfven fick sluta sina dagar. Den aflidne var en hedersman af gamla stammen, afhållen och värderad af alla, som med honom kommit i beröring.

Läs mer …