Talgoxe (Parus major) är en fågel inom ordningen tättingar och familjen mesar.

Talgoxen finns i hela Sverige och är i mellersta och södra Sverige en av de vanligaste mesarna. Med 709 884 individer ringmärkta åren 1911–2008 utgör talgoxen en av de vanligast ringmärkta fågelarterna i Sverige.
Ungarna utfodras av båda föräldrar och får vanligen 6–7 g föda om dagen. Båda föräldrarna ger ungarna mat och håller rent i boet genom att plocka bort avföring. Båda könen gör lika stora insatser. Ungarna stannar i boet i 16 till 22 dagar och blir oberoende av föräldrarna åtta dagar efter att ha blivit flygga. Utfodringen kan fortsätta även efter att ungen blivit oberoende, upp till 25 dagar för ungar från den första kullen, men så länge som 50 dagar för den andra kullen. Boungar från andrakullar har svagare immunförsvar och kroppskondition än de från förstakullar, och därför en lägre överlevnadsgrad. Talgoxen blir könsmogen vid ett års ålder.
VERUM. Det blev premiär för årets kommande 29 framföranden av konserten ”I Juletid” och denna var förlagd till Verum. Mot bakgrund att konserten bara äger rum inrikes menade man med ”glimten i ögat” att det även var ”Världspremiär”. Verum kyrka var nästan helt fylld av publik denna kväll.
Årets konsert kom att bli helt magisk, de tre artisterna sopranen Sofia Källgren, trumpetaren Magnus Johansson, pianisten Marco Ubeda tillsammans med en Vittsjö/ Verum kyrkokör av mycket hög klass gav nästan två timmars musikalisk magi i Verums kyrka.
|
|
|
Kvällens konsert inleddes av huvudpersonen, den kände, trumpetaren och sångaren Magnus Johansson som framförde White Christmas. Efter detta följde ett potpurri med låter som ”Have Yourself a merry little Christmas, Vita Vintervärld och Bella Notte” där även kören medverkade. Julkänslan även om datum skrivs för november började sakta infinna sig hos publiken.
Årets stora gästartist sopranen Sofia Källgren, som gjorde TV-debut redan 1982 och har en bakgrund i både Melodifestival, Svensktopp och Musikaler trädde an scenen.
Bofink (Fringilla coelebs) är en liten tätting som tillhör familjen finkar.
Bofinken utmärker sig i flykten genom sina dubbla vita vingband och de yttre stjärtpennornas vita fält, som kontrasterar mot den i övrigt mörka stjärten. Även på icke flygande fåglar är de båda vingbanden framträdande.

Då bofinken rör sig på marken nickar den rytmiskt på huvudet och den flyger i kraftfulla bågar. Bofinken är en ganska orädd fågel.
Bofinkhonan lägger vanligtvis två kullar om året men under varma somrar förekommer det att de lägger än fler kullar. Honan lägger 3–6 ljusbruna eller blåaktigt vita ägg per kull. Äggen kan vara rätt olikfärgade från bo till bo, de är dock alltid tecknade med röd- till mörkbruna fläckar och fina streck. Vid fara döljer sig honan i redet genom att huka sig så djupt som möjligt. Äggen ruvas i tretton till fjorton dagar av honan. Efter att äggen kläckts utfodras ungarna av båda föräldrarna. Efter ytterligare cirka fjorton dagar lämnar juvenilerna boet. Den första kullen läggs strax efter lövsprickningen, den andra vid midsommartid. Under häckningen accepterar paret inte gärna någon annan bofinksindivid i närheten av boet.
DANMARK. Före midsommar då det var varmt o fint körde vi till Köge bukten i Danmark och bl.a. Möns Klint där vi varit många gånger under 50 års tid. Första natten stannade vi på en camping med gång avstånd till Köge, men det var så varmt så vi ville inte gå in till stan. Köge är en fin liten hamnstad att turista i.

Vi körde sen söderut på mindre vägar så nära havet som möjligt till Stevens Klint och den gamla kyrkan från 1300 talet, som delvis rasade ner i havet 1928 då koret, altaret o altartavlan rasade 40 meter ner. Vi besökte både den gamla och nya fyren på Stevens Klint. Därefter blev det Möns Klints camping där vi har bott ett antal gånger.
VITTSJÖ. Söndag 13 november var entrén till Medborgarhuset i Vittsjö så här välkomnande.
|
|
|
Kevin Benn var på besök med familjeföreställningen "NASSE HITTAR EN STOL" En berättelse efter Sven Nordqvists bok med samma namn. Spännande var det redan i foajén där alla samlades.
Barn och vuxna placerades på kuddar i teatersalongen. Kevin började med att berätta att när han har sin röda jacka då är han innan föreställningens vaktmästare, ljus sättare och utför allehanda sysslor. Men när jackan åker av då berättar han om Nasses första möte med en stol.

Dekoren öppnades upp till Nasses värld och föreställningen kunde börja. Flera av barnen hade läst boken och väntade spänt på att få träffa Nasse.
Sida 466 av 1539