Krokussläktet (Crocus) är ett släkte i familjen irisväxter. Släktet har cirka 80 arter.
Mest känd är saffranskrokus (C. sativus), men även vårkrokus som är en mycket vanlig trädgårdsväxt i Sverige.

De är fleråriga örter med underjordisk stamknöl som är omgiven av ett skal av torra slidrester. Detta skal kan vara varierande uppbyggt och är ett viktigt sätt att skilja arterna åt. Stjälken är kort och vanligen ogrenad, omgiven av rörlika bladslidor vid basen. Total höjd 7-10 cm. Bladen är alla basala, smala och gräslika, vanligen med en ljus mittnerv. Hyllebladen är sammanväxta vid basen till ett långt rör. Hyllebladens antal är sex, och de är violetta, vita eller gula, ofta med mörkare strimmor på utsidan.
VITTSJÖ. Behovet av att bevaka bygden väcktes tidigt. I slutet av 90-talet övertalade ”El-Olle” mig att gå med i det som redan då kallades ”Trygg i Vittsjö”. Vi körde då runt i en Volvo som hade kommunikationsradio så vi kunde lyssna på bland annat polisen. Detta höjde absolut nivån på bevakningen.

På den tiden hade Trygg i Vittsjö en röd Volvo
Trygg i Vittsjö uppger på sin hemsida att man är en ideell och opolitisk organisation som bildades av privatpersoner 2003. Grund fanns dock från den tidigare Trygg-verksamhet.
Verksamheten drivs uteslutande genom frivilliga chaufförer och sponsrade medel. Idag använder Polisen det krypterade sambandssystemet RAKEL, vilket innebär att Trygg i Vittsjö inte som tidigare kan lyssna på polisen.
Skedanden har en kort hals och en iögonfallande stor och platt näbb, som ger den ett framtungt intryck både simmande och i flykten. Benen är orangefärgade, den har en grön vingspegel och dess vingundersidor är ljust gråvita med en mörk bakkant.

Den häckar på strandängar och vid näringsrika slättsjöar, lokalt även öar vid kusten. Den finns över stora delar av Götaland, Svealand och längs Norrlandskusten, men är övervägande sällsynt och lokalt förekommande. Vanligast är den på Öland och Gotland.
VERUM. I slutet av 1800-talet och en bit in på 1900-talet var det vanligt för ungdomar från min födelsesocken att resa över sundet för att arbeta i Danmark. Detta blev ofta den lättast åtkomliga försörjningskällan för de ungdomar som inte hade råd att resa till norra Tyskland eller över Atlanten till Amerika.
En dansk utvandring som förut omtalats här handlade om några stenverksarbetare från Verums socken som var på Bornholm. En av dessa – förmannen Carl Liljenberg – drabbades av att hans hustru Nilla Tufvesdotter avled i Allinge 1893 och efterlämnade tre söner i späd ålder. Notisen om dödsfallet ses här nedan.

![]() |
![]() |
Porträtt av Nilla och Carl Liljenberg i Allinge

Stenværksformand Liljenberg står här till höger om sitt arbetslag.
Det finns numera goda möjligheter att spåra dessa personer i Dansk Demografisk Database. Här kommer några glimtar om personer som valde att utvandra till det land som Skåne förr varit en betydelsefull del av.
VITTSJÖ. Nu trotsar vi i SPF Vittsjö frost, vind och kyla och möts igen vid Bäckabro varje torsdag kl 14 för att promenera, allt efter förmåga och lust.

Likaledes möts vi varje onsdag kl 14 för att cykla.
Vi startar onsdagen den 14 och torsdag den 15 april.
Sida 666 av 1540