Tommemötet i Verum 1860 då supandet betalade socknens utgifter

VERUM. Idag ska vi i tanken förflytta oss 160 år bakåt i tiden. På Tommemötet som hölls i Verums sockenstuga den 21 december 1860 konstaterades att sockenkassan från föregående år hade ett underskott av drygt 5 Riksdaler Banco. Men eftersom utminuteringsskatten för 1860 uppgick till över 73 Riksdaler Banco kunde man sedan socknens alla utgifter betalts för året bokföra ett överskott på närmare 3 Riksdaler att överföra till 1861. Åren 1859 och 1860 finansierades socknens kostnader enligt ”Räkning vid Tommemötet År 1860” helt med skatten på utminutering av brännvin. De 21 april 1860 gav sockennämnden Jöns Persson i Brogårdsbygge rättighet att: ”utöfva minuthandel med spirituösa drycker”.

Tomasdagen den 21 december var under 1800-talet den dag då socknens räkenskaper fastställdes. Det var av gammal sed även den dagen alla arrenden och löner som räknades i spannmål skulle vara betalda för året. Fram till 1772 hade dagen heldagsstatus.

Den största kostnadsposten i Verums sockens räkenskaper 1860 var barnmorskans lön med 23 Riksdaler. Kostnaden för att en av sockenmännen skulle resa till Broby för att lyfta utminuteringsskatten var 4 Riksdaler. En av årets minsta poster var arvodet till f d korpralen Johannes Nordqvist för ”Ringning och grafning för tvenne fattighjon”: 1 Riksdaler och 83 öre.

Läs mer …

Till sist var det ...

VITTSJÖ. ….den här idyllen som kunde fotograferas vid Wittsjö golfklubbs natursköna bana.

Mitt under pågående Vittsjövecka i augusti 1981 promenerade husdjuren omkring bland klubbor och bagar. Kanske trodde de att det var ”Får-some” på gång…….

Mattssons möbelfabrik idag ett minne blott

BJÄRNUM. Så går Mattssons möbelfabrik i graven. Skopan plockar obarmhärtigt ner den tidigare fabriken som i sin glans dagar sysselsatte ett 20-tal Bjärnumsbor.

Att riva en så gammal byggnad är med dagens restriktioner inte helt lätt. En hel del eternit, -asbest fanns framförallt i taket. Detta har medfört strikta restriktioner för de som deltagit i rivningen av byggnaden. Sortering av allt material är regler som gäller i dag.

I Bjärnum drivs ett Leader-projekt under ledning av Torsten Enarsson med syfte bland annat att försköna ortens fasad för alla som dagligen passerar genom byn. Ett välkommet tillskott i denna ambition är rivningen av Mattssons gamla möbelfabrik. Lokalerna har stått orörda och därmed förfallit i många år.

Läs mer …

Farliga vägkorsningar i bland annat Bjärnum

BJÄRNUM. Det gäller korsningen väg 117 och Hågnarpsvägen i centrala Bjärnum. Vi är många som undrar vilka regler som gäller för olika trafikantkategorier i denna korsning, skriver Torsten Enarsson till vägverket.

Cyklister tror att de har företräde och tillbud uppstår dagligen

Det finns ingen skyltning om att det är ett övergångsställe, men alla gående är övertygade om det och beter sig därefter. Är det cykelöverfart, eller vad det kallas, (finns många varianter)? Alla cyklister anser att det är bara att cykla, bilisterna skall stanna! Eller är det bara en så kallad vägbula?
Incidenter inträffar dagligen, men lyckligtvis, ännu ingen allvarlig.

Läs mer …

Einar Perssons konstsmide i Verum hyllades julen 1956

VERUM. Redaktören i Kristianstadsbladet Erik Melén hade en septemberdag 1956 tagit sig en biltur långt upp i Göingebygden för att träffa konstsmeden Einar Person i Brogården. Redaktören skriver: Jag besökte honom i hans smedja, som är sammanbyggd med hans lilla röda stuga i skogsbrynet, en dag då sommaren så smått började övergå i höst. Det var en lördagseftermiddag, då ”vanligt folk” vilade ut efter veckans arbete och vedermödor. Ur skorstenen till Einar Perssons smedja steg emellertid röken rakt opp mellan trädkronornas höstrodnande flätverk och inifrån smedjan hördes ut på byavägen slagen från smideshammaren.

Erik Melén (1910-1985)	Einar Persson (1904-1989)

Besöket i Verum utmynnade sedermera i en lång hyllningsartikel i ChristianstadsBygdens Jul 1956 under rubriken ”Fint konstsmide i Östskåne”. Lovorden är många och redaktörens slutrader lyder: Nu månaderna före jul, har han inte mycket tid över för beställningssmiden. Nu gör han ljusstakar i järn på löpande band, men det märkliga är att varenda ljusstake har sin särprägel – man ser genast, även om man är lekman, att de utgått från en konstsmidets mästarhand.

Läs mer …