Skatan

Skata (Pica pica) är en kråkfågel inom släktet skator. Den förekommer i stora delar av Eurasien och norra Afrika.

I Europa är skatan vanlig, särskilt i bebodda områden och med sin karakteristiska svartvita fjäderdräkt och påfallande långa stjärt är den svår att förväxla med andra arter. Skatan är ofta starkt knuten till mänsklig bebyggelse, en så kallad kulturföljare och uppträder både i städer och på landsbygden. Den häckar också i kustområden. Skatan är allätare och ses ofta proviantera på marken. Den äter både animalisk och vegetarisk föda under hela året.

Grundfärgerna hos nominatformen av skata är svart och vit. Skatan och övriga arter i släktet skator skiljer sig från andra kråkfåglar främst genom sin långa och kilformade stjärt.

Stjärten är ofta lika lång som den övriga delen av kroppen, i varje fall längre än de korta och breda vingarna. Näbben och fötterna är svartgrå och ganska grova. Buk, kroppssidor och skuldror är vita, och handpennorna är övervägande vita. Den resterande fjäderdräkten är svart med metallglans. Stjärtfjädrarna och ytterfanen på vingpennorna skimrar på nära håll i metalliskt grönt, blått eller purpur beroende på ljusförhållandena.

Läs mer …

Dramatiskt årsmöte med VGIK

VITTSJÖ. VGIK’s årsmöte genomfördes i klubblokalen den 29 februari 2016, med ett tjugotal närvarande medlemmar. Mötet leddes av den avgående ordföranden Anders Åberg.

”Kan man managera fyrbenta gräsätare så ska det även gå att klara tvåbenta idrottsutövare”, menar Sigvard Gustavsson.

Flera nya unga personer valdes till föreningsstyrelsen och sektionsstyrelserna. Detta bör med automatik innebära en viss vitalisering av klubbens verksamhet.
 När man talar om årsmöten så brukar dessa avlöpa i en lugn anda och ibland upplevas något sega. Men då det kom till val av ordförande för 2016 så saknade valberedning namn för denna så viktiga funktion. Detta orsakade en viss oro i möteslokalen och denna stegrades tills Sigvard Gustavsson steg fram och kungjorde: ”Jag tar uppdraget” (med viss ödmjukhet).  Årsmötet valde Gustavsson till ordförande med acklamation.
 Enligt Gustavsson: ”Kan man managera fyrbenta gräsätare så ska det även gå att klara tvåbenta idrottsutövare”.

Läs mer …

I fäders spår för framtids segrar, Målgång 49

MORA. Öppet spår måndagen den 29 februari 2016 strax efter kl 07.00 kom han så iväg att för 49:e gången ta sig an den 9 mil långa färden från Berga by till Mora.

-17 gr var det i starten men det hade lovats en fin dag med sol, nästan vindstilla och perfekta spår.

Och kan ni tänka er – så blev det med. Under loppets gång skulle jag möta upp på olika platser för att serva med mat och dryck och efterhand kom solen med värmen och det blev riktigt behagligt att stå där i solskenet och vänta på att Les skulle dyka upp. Fick en prognos vid Oxberg och då var det bara -1 gr.

Att jämföra fjolårets förhållanden med årets är som att jämföra natt och dag. Årets förhållanden var så perfekta dom kunde bli och hade man då som Les även fått på den rätta vallan, ja då kan det inte annat än bli bra. Vi testade skidspåren mot Smågan under söndagen. Visst ser det härligt ut?

Läs mer …

Glittrande pärlor i skiftande nyanser

BJÄRNUM. Biblioteksansvarig, Gunilla Karlsson som är stationerad på biblioteket i Bjärnum berättar för mig …..

-Att vid den återkommande lovaktiviteten i Hässleholms kommun genomförs något intressant för skollediga barn/ungdomar varje år.

Via Bjärnums bibliotek har lovaktiviteten varit ett återkommande inslag som till exempel att göra stämplar att trycka olika mönster på papper/tyg, lego films figurer och i år så återkom pärlor i skimrande och klara nyanser men också i flera storlekar. Jag tackar för den informationen och går vidare in till den lilla grupp som är strängt sysselsatta med att tillverka armband.

Dessa pärlor har ju de senaste åren varit en modetrend att just sätta ihop ord eller namn på armband för att visa att man stöder något. Idag finns det en uppsjö av pärlor, några med bokstäver på, andra med hjärtan, svarta, vita, genomskinliga men också i regnbågens alla färger.

Läs mer …

”Piskamagaren” i Verum som levde i konkubinat

VERUM. I slutet av 1800-talet bodde en piskmakare som hette Sven Olsson och hans kvinna Hanna Nilsdotter på ett torp långt nere i Brogårdens skogsmarker. Skogsskiftet (1:31) gränsar till Potteboda/Djupadal och kallas fortfarande för ”Piskens”. I torpstugan fanns även Hannas stora barnaskara bestående av tio barn, fyra pojkar och sex flickor, som hade olika ”fäder”. Barnen var födda åren 1877 till 1901 och av allt att döma var Sven Olsson far åtminstone till de tre yngsta barnen. De två äldsta, vilka bar efternamnen Månsdotter och Svensdotter, var födda i Höörs socken och de övriga åtta föddes i Verums socken.

Sven Olsson, som var född i Asarum vid Karlshamn 1836, hade gått till sjöss på 1860-talet och blev på nyåret 1863 marinsoldat i Karlskrona med namnet Bolinder. Han gifte sig 1865 i Karlskrona med en 45-årig piga som var född i Åstorpstrakten. Hustrun avled 1886 utan att de fått några gemensamma barn. Men i en notering sägs att hon förut fått två oäkta söner. Ett av barnen, August Bengtsson som var född 1849 i Björnekulla (nuv. Åstorp), bodde då hos modern i Karlskrona.

Läs mer …