VERUM. Sommaren 1861 fick sågskäraren i Verums sågmölla Bengt Olsson och hustrun Christina sonen Olof. Familjen hade många barn och efter att Olof tjänat som dräng i Hörlinge och Mala antogs han 1881 som artillerist vid Wendes i Kristianstad. Han vistades därefter i Kristianstad åren fram till 1892. Under den tiden hade han 1885 ingått äktenskap med Hilda Bengtsdotter. Efter Olofs avsked från Wendes bosatte de sig på det nybyggda torpet Norup i Norraskog. Olof Cederberg och Hilda hade sju barn och som då var brukligt kallades den siste för ”Sjunne”.

Från vänster Aron Cederberg (1885–1957), Lennart Cederberg (f 1960) och Kjell Cederberg (1922–1986)

Barnen var Lambert Aron (1885–1957) Hilma Carolina (f. 1887, död späd) Harald Gotthard (1889–1979) Oscar Rudolf (1891–1981) Evald Ferdinand (f. 1894 d. i USA) Hulda Natalia (1896–1986) och Knut Sjunne (1900–1966 i USA). Olof Cederberg fick senare sönerna Knut Erland Olofsson (1921–1996) och Oskar Hilding Olofsson (1922–1988) med Anna Magnusson (1887–1971). När Olof Cederberg avled den 10 december 1943 var han sedan 1918 bosatt i Brogården. I samma hus bodde sedermera Knut Olofsson (kallad ”Cederbergs Knut”) till sin död.
Sonen Aron flyttade 1912 till Bjärnum för att gå i lära till snickare. Han hade då varit värvad artillerist på Wendes i Kristianstad åren 1905 till 1909. Aron Cederberg flyttade med syskonen Hulda och Oskar till Stockholm 1916. Därifrån flyttade Aron sedan till Edsbyn i Gävleborgs län där han var snickeriverkmästare med brodern Knut som medhjälpare. Knut S och brodern Evald F reste sedermera till Amerika.

VITTSJÖ. I torsdag var det dags att bli underhållen av en duo som gick under namnet "Eje och Babs" nere på träffpunkten Linden. Ett par som har varit här förut och som hälsades välkomna idag av Inger Burman, det är hon som har hand om bingo och vävgruppen. Det är de två grupperna som bekostar denna underhållning för de pensionärer som brukar komma till aktiviteterna.

Nu så skall vi få vara med på en musikalisk resa genom 50-60 talet tillsammans med Eje & Babs. Två personer som är och har varit i den branschen i många år. De började spela/ sjunger om en slagdänga som Sivan sjöng som heter "slit och släng", för att därefter fortsätta med många flera välkända melodier.

VITTSJÖ. En tät och spännande enaktare, både dramaturgiskt och formmässigt överraskande. Pjäsen spelas nu på fredag den 21 april på Medborgarhuset i Vittsjö med start klockan 19. 
Två kvinnor, ett kärlekspar, sköljs upp på en strand efter en båtolycka, men de inser snart att allt inte är som det verkar - det är någonting med tid och rum som inte stämmer.

När den första chocken och euforiska lättnaden lagt sig börjar de två kvinnorna leta efter en väg hem, men inser snart att de inte har en aning om var de befinner sig. Känslan av att något inte stämmer stiger med upptäckten av att de kanske inte är ensamma – finns det hjälp att få, eller är hotet större än vad de först trott? Medan skymningen faller över det omslutande havet kommer en hisnande insikt krypande om vad som verkligen krävs för att de ska lyckas ta sig därifrån.



Trana (Grus grus) är en fågel i familjentranor (Gruidae) i ordningen tran- och rallfåglar. Tranan är en stor, långbent och långhalsad flyttfågel som häckar från Skandinavien och Östeuropa österut till norra Kina och östra Ryssland.

På väg till sina häckningsplatser på våren uppsöker den specifikt utvalda lekplatser där den genomför en spektakulär parningsdans. En vuxen trana är ungefär 115–130 cm lång, har ett vingspann på 200–230 cm och väger 4–6 kg. Hanen är generellt något större än honan. Dess fjäderdräkt är huvudsakligen grå.

Kinder, nacke och hals är svarta, huvudets sidor bakom ögonen och på överhalsen vitaktiga. På hjässan har den en fjäderlös röd vårtaktig hudfläck som tranan varierar i färgintensitet och storlek med hjälp av sin kraftiga nackmuskel. Vingpennorna är svarta. De inre förlängda armpennorna har upplösta, krusiga fan, vilka bildar en krusig stjärtliknade fjäderbuske. Tranans egentliga stjärt är istället ganska kort.

VITTSJÖ. På vår väg hemåt under tisdagskvällen stannade vi till vid Bäckabros parkering för att ta några fina bilder över Vittsjösjön (bild vy över Vittsjösjön)

Ett nödvändigt besök på den offentliga toaletten tog helt bort den idyll vi nyss skådat.

Detta var vad som mötte oss – ett totalt demolerat handfat, klotter på väggar och dörren, en överfull papperskorg. Att toastolen stod intakt kan vi nog tacka det tåliga materialet för.