Lördagskåseri...
Uppbrott. Forts.
Den 30/4 1990 kom jag så till ett hus som inte ännu var riktigt mitt.
På tisdag klockan tre skulle affären slutföras och tid var bokad. Men innan dess ska jag börja på mitt nya jobb i Strömsnäsbruk, jag var nog välkommen även om det viskades lite i vrårna. Distrikt 1 skulle bli mitt och redan från första stund steg jag in i verkligheten.
Postkontoret i Strömsnäsbruk
Min ”mentor” Vera Karlsson tog mej under sina vingars beskydd och hennes bil förde oss runt i ett landskap som jag egentligen inte visste något alls om.
På den tiden ägde man bilen själv och den kunde egentligen kallas för tjänstebil. Vera, som var noggrann, släppte inte ratten till mej, hon var rädd om sin ”Folka” den skulle duga även efter den stundande pensionen.