BJÄRNUM. I den litteratur, som vuxit fram under tiden som gått, har snapphanarna vanligen gjorts till mer eller mindre brottsliga äventyrare. De var från början dock sin tids motståndsmän. De stred ju, liksom motståndsmännen i våra grannländer och Frankrike under senaste världskriget, mot en anfallande fiende. Att de, när kampen för deras del var utsiktslös och när de förlorat hem och allt, blev desperata och med våld tog det de ansåg sig behöva – ja, därtill drevs de, jagade som villebråd, visste, att inget annat återstod dem än avrättning utan dom och rannsakan om de föll i svenskarnas händer.

Den svåraste hemsökelsen drabbade göingebygden under åren 1644 – 45. Efter den svenska befälhavaren på denna front kallade befolkningen detta krig Gustav Horns krig. Så starkt levde intrycken av detta krig kvar hos folket att det blev vanligt att säga, att något timat så länge före eller efter Gustav Horns krig.

I Västra Göinge Hembygdsförenings årsskrift för 1964 finns en skildring av tillståndet i det härjade om rådet efter nämnda krig. ”En namnlös dom över Skåne” är den talande överskrift författaren, Göingekännaren Ivar Johansson, satt över denna skildring, tillkommen efter grundlig och säkert tidskrävande forskning i såväl danskt som svenskt källmaterial.

VITTSJÖ. Sverige förlorade fotbollsmatchen mot Slovenien med 1-0 på Vittsjö Idrottspark under tisdagskvällen.

 Invigningsceremoni med nationalsånger

De 867 i publiken bjöds på en fotbollsmatch mellan två starka, tekniskt spelskickliga lag. Under den första halvleken var det Sverige som stod för de farliga målchanserna. Sloveniens målvakt räddade flera gånger sitt lag. Sverige hade dessutom flera skott som strök strax utanför Sloveniens mål. Under halvleken uppstod två situationer som kanske skulle inneburit straffar för Sverige, men domaren friade båda situationerna.

BJÄRNUM. Under kriget startade fyra nya fabriker och arbetareantalet ökade med 57 man från 1915 till 1918. Under samma tid ökade tillverkningsvärdet till 1,065,050 kronor. Men vid krigsslutet 1918 följde en snabb försämring.

Arbetareantalet inom möbelindustrin sjönk katastrofalt, och vid 1919 fanns endast omkring 100 man sysselsatta inom den. Vid den kortvariga förbättringen under 1920 steg antalet sysselsatt till 129. Men det skulle dröja ända till 1929 innan arbetareantalet och tillverkningsvärdet var i kapp 1918 års siffror.

Den tillfälliga förbättringen 1920 medförde, att ej mindre än fyra nya fabriker kom till det året. Fler var nog påtänkta, men förverkligades ej, ty redan året därpå satte en depression in, vars verkningar hårt drabbade industrin. Och särskilt påfrestande var den naturligt vis för de nystartade fabrikerna. Trots depressionen tillkom 1922 ett nytt företag: Nilsson & Johansson. Men sedan dröjde det till 1933 innan Bjärnum fick några nya möbelfabriker – fyra tillkom det året. Från 1933 och till och med 1940 startades ej mindre än 10 nya möbelfabriker.

Den 30 dec 1926 föddes en mycket framgångsrik bandyspelare i Arbrå vid namn Karl Gösta Nordgren. Göstas far Kalle Nordgren var bland annat fiskhandlare och sålde kondomer och kallades därför ”Gummi-Kalle” eller ”Kådis-Kalle”. Sonen Gösta hängde ofta med i strömmingsbilen och fick därför öknamnet ”Gummisnodden”. Senare förvandlades ”Gummisnodden” till ”Snoddas” kort och gott, vilket skulle följa honom ända till hans död 1981.

Han spelade i flera klubbar men allra längst och mest i Bollnäs, där spelade han 70 allsvenska matcher i rad.

En dag som denna när det blåser riktigt isande kallt så finns dom där ändå, vem då? Jo de boulespelande pensionärerna i Vittsjö. Lite historik är kanske på sin plats först. Förr drygt ca 15 år sedan så startade Vittsjö PRO pensionärerna sitt bouleintresse med en spelplan vid Vittsjö skola men efter ett tag så gick flytten ner till marknadsplatsen. Kommunägd mark som kom väl till pass för en snabbväxande spelsugna boulespelande pensionärer. Idag finns det åtta spelplaner att utnyttja, så många fler får plats samtidigt.