En typisk vinterfågel TALGOXEN

Talgoxe (Parus major på latin) är en fågel inom ordningen tättingar och familjen mesfåglar. Den är vanlig i hela Europa, västra, centrala och norra Asien och delar av Nordafrika och förekommer i alla sorters skogslandskap. Den är vanligen en stannfågel och de flesta talgoxar flyttar inte förutom under extremt hårda vintrar.

Talgoxen är den mest utbredda arten i släktet Parus. Dess taxonomi är komplicerad och omdiskuterad och den delas upp i en mängd underarter, som i sin tur delas in i tre till fyra underartsgrupper. Vissa auktoriteter behandlar tre av dessa grupper som egna arter, exempelvis turkestanmes.

Talgoxen är lätt igenkännlig med svart huvud och hals, framträdande vita kinder, olivgrön ovansida och gul undersida, med viss variation bland de många underarterna. Den äter huvudsakligen insekter på sommaren men en större uppsättning föda på vintern. Liksom alla mesar är den hålhäckars och häckar vanligen i trädhål. Honan lägger omkring 12 ägg och ruvar dem ensam men båda föräldrar tar hand om ungarna. De flesta år föder paret upp två kullar. Bona kan plundras av hackspettar, ekorrar och vesslor och angripas av loppor och adulta fåglar kan jagas av sparvhökar. Talgoxen har anpassat sig väl till människans miljöpåverkan och är en vanlig fågel i stadsparker och trädgårdar. Den är också en viktig art för ornitologiska studier

Läs mer …

Inväntande sekundrar avgjorde den traditionella skinkjakten



BJÄRNUM. OK Torfinns årliga skinkjakt arrangerades i år av fjolårets skickliga vinnare Agneta Erfors. Agneta bjöd på roliga banor som passade såväl nybörjare som gamla veteraner. Vinnare av pepparkakorna blev Oskar Jönsson och vinnare av årets julskinka blev Jessica Karlsson, som var absolut vassast i tävlingen.


Till vänster Vinnaren av pepparkaksloppet - Oskar Jönsson. Till höger Vinnaren av skinkloppet - Jessica Karlsson.

I december månad varje år utspelar sig OK Torfinns årliga skinkjakt. Denna traditionella orienteringstävling arrangeras vid klubbstugan av fjorårets ärade vinnare. Det som skiljer denna orienteringstävling från vanliga tävlingar är sättet att bedöma segrartiden. Här gäller det nämligen att gissa sin egen tävlingstid innan start för att sedan ta sig runt banan på en tid så nära sin gissade tid som möjligt, utan att använda någon form av yttre tidtagare. Detta är inte så lätt som det kanske låter. På årets tävling var differensen mellan deltagarnas tävlingstider och deras gissade tider mellan en sekund och 27 minuter.

Läs mer …

Vävstugan startar upp igen

VITTSJÖ. Precis som ….. En julstjärna i nya färger vacker o grann. -Oj va tiden rinner iväg snabbt, de innebär bland annat arbete som väntar på de nya året, men framför allt nya insatser, förväntningar och ja listan kan bli riktigt lång.
Just idag när de äntligen blivit riktigt kallt ute o solen lyser på den lilla snön som finns. Då e de härligt o bara va. Eller hur.
Varför inte prova på vävning, alla killar o tjejer är välkomna till Vittsjö vävstuga. Start torsdag 7 jan kl 16,00

Stafettpinnen är nu i Emmaljunga

Denna gång har stafettpinnen hamnat hos Lennart Svensson som numera är pensionär och bor i Emmaljunga.

Var bor du?
Jag bor i Högholma by i Emmaljunga.

Varifrån kommer du?
Jag är uppväxt i Bröna by.

Vad gjorde du/ gör du på ditt jobb?
Jag jobbade på Emmaljunga barnvagnsfabrik och sysslade där i huvudsak med barnvagnstillverkning.

Läs mer …

Farlig genväg 1815 – om dödsorsaker i Verum för 200 år sedan

VERUM. Det har hört till lokalpressens rutiner att på årets första dagar presentera befolkningsstatistik. Detta har på en del håll omintetgjorts av sockensammanslagningar, men Verums församling har ännu lyckats bevara sina gamla gränser. Befolkningen där har sedan juni 2014 ökat från bottennoteringen 433 till nuvarande 453 invånare. Men för femton år sedan var mer än 500 personer skrivna i Verum.

Wilhelm Wahlquist (kh och prost 1836-1858) angav att folkmängden i Verums socken (mankön/qvinkön) mer än fördubblats mellan 1750 och 1845. Trots att över 300 personer därefter fram till 1880-talet emigrerade hade folkmängden då nått 1.700.

”Freden, vaccinet och potäterna” minskade dödligheten
Om vi gör en tillbakablick 200 år finner vi att det lägsta dokumenterade dödstalet mellan åren 1750 och 1900 för Verum inträffade just åren 1815 och 1816 med bara 7 och 5 dödsfall. År 1815 hade Verums socken ca 750 invånare. (Om den låga siffran - en fjärdedel av normalt - beror på att den alkoholberoende prästen slarvat med noteringarna undandrar sig nu säker bedömning.) Genomsnittet var annars under 1800-talet 24 dödsfall per år. Bortsett från 1815-1816 var det endast åren 1804 och 1824 som dödstalet var lägre än 10.

De högsta dödstalen under 1800-talet inträffade år 1865 samt åren 1830 och 1831 då många dog av nervfeber eller tyfus.

Men även olyckor vållade dödsfall med jämna mellanrum, ibland beroende på drunkningsfaran i Vieån, Helgeån och Skeingesjön.

Läs mer …