Author Listing

Lungört har fått sitt namn från det faktum att växtläkare för länge sedan tyckte att plantans blad såg ut som en lunga.

Man tänkte därför att lungörten skulle kunna behandla lungsjukdomar. Växtens förmodade medicinska effekter har sedan länge motbevisats, men namnet lungört har fastnat.

Lungörten blir upp till 15-30 cm hög och 30-45 cm bred och används framförallt som en marktäckare. Den kan liva upp större markytor med sprakande färg och liv. I trädgården odlas lungört allt som oftast för sina intressanta löv, som är gröna med slumpmässiga vita fläckar, där det ser ut som om någon sprutat blekmedel på dem. Bladen har också en luddighet som täcker dem.

Porslinshyacinten är med ett slitet uttryck här bland en av mina favoriter, i varje fall bland de blommande vårlökarna.

De bildar med tiden vackra och ibland täta mattor och den växer vild på steniga ängsmarker. Hos oss kan det odlas i hela landet.

Blommorna är vita till ljust blå med en mörkare blå mittnerv och den blommar i april-maj, en del porslinshyacinter blommar just nu i trädgården.

Vitsippa, Anemone nemorosa L. är en flerårig ört. Vitsippan tillhör familjen ranunkelväxter.

Vitsippa odlas ofta, och den stora formrikedomen gör att det finns många namnsorter med blommor i rosa, rött eller blått och med fyllda blommor.

Vitsippa är mycket lik gulsippan (Anemone ranunculoides), när denna inte blommar. Gulsippa har dock, som namnet antyder, gula blommor samt har två blommor på per stjälk i stället för vitsippas ensamma blomma. Vitsippa och gulsippa kan korsa sig. Hybriden får blekt gula blommor och kallas svavelsippa (Anemone × lipsiensis).

Vitsippa har använts i omslag mot reumatiska besvär, ledsmärtor och frossa, ofta med hudirritation som följd. Inom folkmedicinen har vitsippan även använts mot fräknar.

Påsklilja (Narcissus pseudonarcissus), trumpetnarciss, är en lökväxt i familjen amaryllisväxter.

Påsklijan är en kal, flerårig lökväxt. Från varje lök växer två till tre cirka 1 cm jämnt breda och grågröna blad upp, samt en kantig stjälk med en gul till blekgul, svagt doftande blomma i toppen.

Blomman har en gul till citrongul, tub- eller trumpetliknande bikrona. Stjälkens bas omges av ett pappersliknande svepeblad. Påsklilja har en enda stor gul blomma på en cirka 20–50 centimeter hög stjälk. Bladen är smala och upprätta. Både blad och stjälkar innehåller slem. Blomman är epigyn och fruktämnet syns som en grön knöl på stjälken. Knoppen är täckt av ett hölsterblad som spricker upp när blomman öppnar sig. Hela växten, särskilt löken, är giftig.

Backsippa ( Pulsatilla vulgaris Mill) är en flerårig ört som tillhör familjen ranunkelväxter.

Backsippan karaktäriseras av sina stora, klocklika violetta blommor och fint håriga stjälkar och blad. Blomningstiden är april och maj.Vid torrt väder kan en vindpust blåsa bort några mogna frukter från panaschen. Frukten, (en nöt) kan med vinden föras långt bort, där den faller ned på marken, eller hamnar på en annan växt. I fuktigt väder kan frukter fastna i pälsen på förbiströvande djur, och av dessa föras vida omkring, innan frukterna faller av.

Grönsiska (Spinus spinus) är en liten fågel i familjen finkar.

Grönsiskan är en liten fink som mäter 12–13 cm, har ett vingspann på 20–23 cm och en vikt på ungefär 12 gram. Den har en kort, konformad och spetsig liten näbb. Stjärten är kort och kluven. Den adulta hanen är grön på ryggen och bröstet med gulgrön vingovansida med kraftiga svarta partier. Buken och undergrumpen är grågrön med svart vattring. Den har en svart strupfläck och hjässa.

Dock uppvisar grönsiskan, på ovansidan vingen, i alla dräkter två ljust gulgröna vingband omgärdat av svarta partier, ljusgrön övergump, och den mörka stjärtbasens ytterkanter har också var sitt ljust gulgrönt parti.

Trana (Grus grus) är en fågel i familjentranor (Gruidae) i ordningen tran- och rallfåglar. Tranan är en stor, långbent och långhalsad flyttfågel som häckar från Skandinavien och Östeuropa österut till norra Kina och östra Ryssland.

På väg till sina häckningsplatser på våren uppsöker den specifikt utvalda lekplatser där den genomför en spektakulär parningsdans. En vuxen trana är ungefär 115–130 cm lång, har ett vingspann på 200–230 cm och väger 4–6 kg. Hanen är generellt något större än honan. Dess fjäderdräkt är huvudsakligen grå.
Kinder, nacke och hals är svarta, huvudets sidor bakom ögonen och på överhalsen vitaktiga. På hjässan har den en fjäderlös röd vårtaktig hudfläck som tranan varierar i färgintensitet och storlek med hjälp av sin kraftiga nackmuskel. Vingpennorna är svarta. De inre förlängda armpennorna har upplösta, krusiga fan, vilka bildar en krusig stjärtliknade fjäderbuske. Tranans egentliga stjärt är istället ganska kort.

Tofsvipa (Vanellus vanellus) är en vadarfågel som tillhör familjen pipare.

Buken och kroppssidor är vita, vingarna svarta på ovansidan men skiftar liksom ryggen i blågrönt. Halsen är svart runt om, liksom näbben, strupen, hjässan och tofsen, medan huvudets sidor är vita. Honan har kortare tofs och är ljusare vid näbbens rot och på strupen, och har alltså ett mindre kontrastrikt utseende. Närmast kroppen har vingen ett tydligt, brett vitt band, som är mycket synligt i flykten. Undergumpen är roströd.