Author Listing

VERUM.

Utsikt från Verums boulebana. Foto: Marianne Månsson 

Den gula villan som skymtar mot skogskanten byggdes av Rune Larsson i början av 1950-talet. Den låg i västra delen av den långa Väktarebacken längs Vieåns lopp ovanför bron. Rune dog sedan i en tragisk olycka 1955. Hans hustru Greta, som blev änka efter blott elva månaders äktenskap, bodde därefter kvar på Runhäll fram till 1988/89.

Hitom villan ses lämningarna efter den gård i Brogården där Jöns Persson och Nilla (f. Olsdotter) bodde med sin familj under sitt äktenskap från 1888 och fram till 1905. Där föddes barnen Hanna, Anna, Nils Gottfrid och Helga. En dotter Thora, som föddes 1893 avled vid elva års ålder 1905. En dotter Esther Nathalia hade avlidit 1889 och en son Carl Ernst hade avlidit 1890, båda i späd ålder. Nillas make nämndemannen Jöns Persson avled 1902.

VERUM. Johan Andersén var bruksinspektor för Osby pappersbruk vid Huseby i Småland under åren fram till nedläggningen ca 1850 och var därefter under några år godsägare (possessionat), men tycks ha dragits med i bröderna Hamiltons konkurs på 1860-talet.

Sonen Carl Herman Wilhelm Andersén (1835–1865), som var en ung och framgångsrik zoolog i Lund, dog i januari 1865. Sonens värdefulla boksamling togs efter sonens död om hand av fadern som lät sälja den i Lund för så mycket pengar att han sedermera kunde köpa en gård vid Sjötorpet i Verums socken. I december samma år såldes alltså sonens efterlämnade tillgångar på auktion i Lund. Auktionskatalogen omfattade 557 utrop, varav mer än 500 utgjordes av böcker, som på den tiden representerade ett ansenligt värde.

Auktionskatalog 1865 över C. H. W Anderséns samlingar.

Förklaringen till att änkemannen slog sig ner i Lund på 1860-talet var att sonens kvarlåtenskap skulle säljas. Andersén var då helt utblottad och hans enda utväg att komma på grön kvist var realiserandet av sonens tillgångar och han bodde kvar i Lund större delen av 1865. Auktionen hölls i Lund under två dagar i december 1865. Kvarlåtenskapen omfattade 557 auktionsutrop, varav mer än 500 var tryckta böcker, som på den tiden representerade ett ansenligt värde.

VERUM. Verumsborna röstade 1895 ”lokalt” även i rikspolitiken. När utgången i riksdagsmannavalet 1895 började skönjas den 13 november meddelade tidningarna resultatet för Västra Göinge härads 23 kommuner. Friherren Barnekow vann över bonden Per Nilsson Bosson i Vanneberga med 430 röster mot 301. Vinnaren fick ingen röst från Verum.

Av de 31 röstande i Verums kommun hade Bosson fått 9 röster och motkandidaten Tufve Tufvesson i Luhr 22 röster. Ingen i Verum hade röstat på den vinnande kandidaten friherren på Åraslöv vid Vinslöv. Barnekow satt i andra kammaren 1896–1905. Det visade sig sedermera att en röst från Verum även hade tilldelats skolläraren O. F. Sandqvist i Tullstorp vid Vankiva. Av de 102 röstberättigade männen i kommunen hade bara 30 % röstat i riksdagsvalet. Hela invånarantalet (kvinnor och män) i kommunen var vid 1890-talets början c:a 1,600 personer.

(När Tufve Tufvesson från Farstorp blev invald i riksdagen 1887 hade endast en person röstat på honom. Efter att de två huvudkandidaterna med flest röster diskvalificerats, återstod två kandidater med vardera en röst. Efter lottning mellan dessa blev Tufve Tufvesson i Lur skickad till riksdagen i Stockholm. …/… Den 1895 valde F. Barnekow hade redan vid sin andra riksdag (1879) uttalat sig att valrätt till andra kammaren borde tillkomma var och en, som betalade direkt skatt till staten och han förblev sedan alltjämt rösträttsvän. … / … Endast män som tjänade 800 kronor per år, hade förmögenhet eller ägde jordbruksfastighet till ett visst värde fick i slutet av 1800-talet och fram till 1910 rösta vid andrakammarval.)

VERUM. Under första hälften av 1900-talet var det ett par speciella inrättningar som folket på landsbygden besökte regelbundet. De skulle ligga inom bekvämt räckhåll eftersom de flesta inte hade bil. Viktigast – utöver sockenkyrkan – var dansbanorna och skjutbanorna, som borde finnas inom cykelavstånd från hemmet.

I början av 1950-talet tillkom ytterligare en välbehövlig inrättning för bygdens hushåll, nämligen ”fryshus”. Där kunde man frysa in kött och fläsk från egna djur och de som hade jaktmark kunde bevara fruset älgkött från det ena årets jakttid till nästa. Även denna inrättning borde ligga på bekvämt cykelavstånd från hemmet.

Till vänster: Stavshults fryshus beläget intill ån vid sidan av skolbarnens busskur. Mittöver ån låg då Bröderna Jönssons möbelfabrik. Till höger. Fryshuset i Verums kyrkby vid Björveruds affär ses här i juni 2011 när Göte Findahl (1941–2018) passerar på sin moped. Detta fryshus vid busstorget (Björveruds) byggdes omkring 1952 och mångårig ordförande i föreningen var Assar Larsson på Nygård.

Här följer ett par andra bilder med anknytning till fryshuset i Verum.

Foto från 1957 med fr. v. Björveruds affär, ålderdomshemmet, fryshuset samt Torvald och Agda Torstenssons hus.

VERUM.

Kyrkan, gamla folkskolan, Verumsbron och busshållplatsen vid Björveruds lanthandel 1939. Store bro i Verum var, som jag minns det, på vardera sidan försedd med ett antal inmurade metallrör avsedda att markera lämpliga sprängpunkter

Utdrag ur: ”Krigsplanläggning 1938–1945”.

Broar och viadukter intog en särställning i den svenska beredskaps- och försvarsplaneringen under krigsåren. De utgjorde kritiska knutpunkter i både väg- och järnvägsnätet och var ofta de mest sårbara och samtidigt mest betydelsefulla objekten i transportsystemet. En enskild bro kunde binda samman hela regioner, möjliggöra snabba truppförflyttningar och säkerställa försörjning – men i en angripares händer kunde samma bro bli ett kraftfullt verktyg för snabb framryckning.

För varje bro upprättades detaljerade uppgifter om läge, konstruktionstyp och lämpliga sprängpunkter. Planerna innehöll exakta angivelser om var laddningar skulle placeras, hur många sprängpunkter som krävdes och hur förstöringen skulle samordnas med kringliggande åtgärder.

VERUM. Edvard var en av de två söner som nämndemannen Per Svensson (1819–1887) i Brogården hade med Johanna Tufvesdotter (1837–1919) från Hackagården i sitt andra äktenskap. Den yngste av dessa två söner var Gustaf Persson (1883–1942), som var över i Amerika tre gånger. Tre år efter återkomsten 1905 från det sista besöket ingick han äktenskap med Selma Johannesson från Grantorpet. Hon hade i november 1907 kommit hem från en femårig vistelse i Amerika och de gifte sig 1908. Gustaf Persson blev senare välkänd lanthandlare i sin hemby Verum. Han blev änkling 1916 och gifte sig 1920 med Minnie Troedsson från Vittsjö, som även blev kaféidkerska i Verum.

Edward Person (1881–1956) studerade vid Tekniska skolan i Malmö och utexaminerades där 1902. Han utvandrade därefter till Amerika från Danmark utan utvandringsattest – troligtvis för att undgå värnplikt. Hans värnpliktsnummer var 336 13/1902. Resan till Amerika från Köpenhamn gick med fartyget Oscar II hösten 1902. I den danska utvandringsdatabasen står: Persson, Edvard. Ingeniør. Ålder: 21. Registreringsdatum: 27 Aug 1902. Ankomstort: New York City.

VERUM. Karl Walfrid Jönsson var son till snickaren Jöns Larsson (1851–1924) från Skrompet i Brogården och Maria Eliasdotter Frank (1852–1921) från Finja. Karl blev tidigt anställd som möbelsnickare hos Bröderna Jönsson i Mölleröd. Här ses en äldre bild av bröderna och deras första arbetare på 1920-talet. ”Skrompa-Karl” med mörk väst och klockkedja står som nummer fyra räknat från höger.

Då Jöns och Maria ingick äktenskap i oktober 1878 medförde hustrun tvillingparet Selma och Gemina (död 1904), som vid dopet benämndes ”oäkta tvillingar” födda i april 1876 och den ”äkta sonen” Svante Gottfrid, vilken föddes som trolovningsbarn i juni 1878. Pigan Maria hade inflyttat från Finja 1876 och var då i tjänst hos förre artilleristen och lanthandlaren Johannes Nilsson Berggren i Brogården. Denne var sedan 1867 gift med Gunilla Troedsdotter från Finja.

VERUM. Stormen Gudrun, den storm eller orkan som drabbade främst Götaland och sydostligaste Svealand den 8–9 januari 2005, åstadkom enorma skador på skog. Därmed även indirekta skador på el- och telenätet, vägar, järnvägar och fastigheter. Omkring 75 miljoner m³ skog fälldes.

Bosse Nilsson, fotograf på Kristianstadsbladet, minns 2006 – för tjugo år sedan och ett år efter stormens härjningar i våra bygder – den fina gemenskapen som han hade upplevt i Verums bygdegård.