VITTSJÖ. Det blev en ganska jämn match mot Hammarby, där bortalaget kom undan med väldigt mycket tur. Två ”stolpträffar” för Vittsjö och matchen slutade (lite orättvist) 0-0. Hammarbys lilla hejarklack på 10 personer vann dock ”Påhejar-ligan” med stor marginal över ”mycket försynta o tystlåtna” Vittsjöpubliken. Varför har Vittsjö ingen ”Hejar- sång” kan man undra?!!

Hammarby inledde första halvlekens första kvart med ett övertag vad gäller bollinnehav. Vittsjö visade dock upp sitt fina försvarspel och Hammarby gavs inte chans att skapa några egentliga farligheter. Efter första kvarten jämnades matchen ut. Oaktat detta var det Vittsjö som genom Linda Sällström som redan i den första minuten hade ett farligt skott mot Emma Holmgren i Hammarbymålet. I den 28 minuten var Amanda Persson nära att genom en hörna ge hemmalaget ledningen, bollen tog i ribban. Halvleken fortsätter som en jämn match där det dock är Vittsjö som står för de farliga målchanserna.

Vittsjö var nära .....

-o , nära igen.

Andra halvlek inleds med att Vittsjö tar tag i matchen. Det ”luktade mål” för Vittsjö flera gånger. Redan två minuter in i halvleken har Hannah Wilkingson ett skott som sånär kunde givit hemmalaget ledningen.

Vittsjö. Denna bild är framröstad som oktober månads bild av Vittsjö PRO egna medlemmar vid senaste månadsmöte. Bilden ingår i en serie av 8 st naturbilder. Fotot är taget uti Gundrastorp vid en sjö som heter Kallsjön. Här fanns förr en brygga som Snapphanebåten anlände till. Med på båten åkte passagerare från sjöparkeringen i Vittsjö till Snapphanestugan, där det serverades kaffe med våfflor och sylt. Bilden nedan är den som är framröstad, nästa bild är vänd upp o ner men det är samma bild och det är inget fotomontage. 

Raset.
När jag fredagseftermiddagen den 14 juli 1995 var färdig med min brevbärartur hände mycket. Eftersom Kristina var bortrest, hade jag lovat att se till hennes hus i Åsa, en liten by mellan Strömsnäsbruk och Markaryd. Hon väntades hem senare under eftermiddagen.

När jag min vana trogen, körde upp mot hennes carport och möttes jag av ett mindre vattenfall, blev jag rätt konfunderad. I carporten stod hennes motorgräsklippare, mestadels under vatten och gräsmattan helt översvämmad! Då blev jag ännu mer undrande. 

ÄLGTIDER. Transport av det fällda storviltet kunde förr i tiden vålla problem. I dagens mekaniska och tekniska samhälle är det inga problem. Dagens fordon är delvis konstruerade att de nära på kan färdas över vattensänkta områden! I Småland var jag deltagare i en älgjakt för cirka 30 år sen. Marken var sank och kuperad. Hela jaktlaget fick med linor och band dra älgen cirka 400 meter i terrängen.

För nära 100 år sen (1924) användes det som stod till buds för transport.

Bilden med den skjutna älgtjuren är från 1924. Med häst och järnhjul på vagnen med en vanlig ”höstavagn” transporterades ”pinnatjuren” till lämplig plats för slakt. Sannolikt fick villebrådet hissas upp, under tak eller i det fria, i bästa fall med hjälp av taljor. På den tiden fanns inte ordet hygien med i talesättet. Tillgången på bakteriefria knivar var nog ganska minimal. Det som fanns tillgängligt på platsen användes.

VITTSJÖ. Årets tredje träff med medlemmar ur VGIK 300-klubb genomfördes på torsdagskvällen. Ett 30-tal fotbollsintresserade fanns på plats för följa hemmalagets träning.

Thomas Mårtensson och Anders Johansson informerar publiken

Kvällens träning genomfördes tillsammans med spelare (P16-19) från Osby och Markaryd. Säkert en utomordentlig metod som troligen bidrar till ett ännu högre tempo för Vittsjö-laget. Grabbarna var efter träningen mycket imponerade inte minst över lagets bollskicklighet och mycket höga speltempo.

Karl-Erik Kristensson, en av initiativtagarna till bildandet av 300-klubben menade att det nu vid de två sista hemmamatcherna var mycket viktigt att publiken verkligen gör sig hörd.

VITTSJÖ. Vilken tur att vi i Vittsjö har fått en ny fotvårds specialist som har installerat sig i byn.

Hon heter Johanna Gustafsson och har flyttat in i samma lokal som tidigare. Johanna har en grundutbildning som undersköterska men efter ett antal år inom vården så ville hon sadla om, sagt och gjort. Fotvårds utbildningen blev hon klar med år 2015.

Varför Vittsjö frågar jag? Hon blev tipsad om att en lokal var ledig men hon bor kvar i Markaryd så länge. Johanna säger att hon har blivit väl bemött av byns befolkning med vackra blommor och trevliga möten.

Två olika bokuttryck 
”Vik inte i boken!” Detta fick vi höra när vi gick i skolan för att böckerna skulle bevaras lika fina till nästa skolklass.

Gunilla Aronsson har också detta med sig, men efter att hon blivit fashinerad av en besläktad variant av origami, en japansk pappersvikkonst, så har hon vikt i böcker de tre sista åren. Hon tycker om att vika efter en förlaga och är noga med det hon gör. Detta måste göras på millimetern om det ska bli fint. Och fint blir det när vi ser det färdiga resultatet av hennes böcker.

Vittsjö. Baltutlämningen 1945-46
Ett svenskt trauma som lämnat spår i våra trakter.

Föredrag av Mats Pettersson

Torsdagen 9 november, kl. 19.00 På Vittsjö Bibliotek

Fri entré – fika till självkostnadspris.

Välkomna!
Arr. Bibliotekets Vänner i Vittsjö och Vittsjö bibliotek