Stjärtmes (Aegithalos caudatus) är en tätting i familjen stjärtmesar Stjärtmesen är insektsätare året runt. Den lever främst av leddjur och föredrar ägg och larver av malar och fjärilar. På hösten kan den även äta växtmaterial. Utanför häckningssäsongen, vilken tar slut i juni-juli, formar stjärtmesen kompakta flockar på 3 till 30 fåglar, som består av familjemedlemmar (föräldrar och ungar från föregående häckningssäsong) tillsammans med de extra vuxna individerna som hjälpt till att föda upp kullen (se nedan). Dessa flockar är revirhävdande och försvarar reviret gentemot andra flockar. Under kalla vinternätter trycker flockmedlemmarna ihop sig för att hålla värmen. Under februari–mars delar flocken upp sig och bildar par för att försöka häcka. Ofta stannar hanarna kvar i vinterreviret medan honorna vandrar till omkringliggande revir.

 

VITTSJÖ, BJÄRNUM. Om författaren vet jag egentligen ingenting annat än att han här ger oss romanen om Sven, PR-geniet som att efter att ha drabbats av utmattningsdepression och förlorat sitt jobb på en reklambyrå, nu, efter att i sex år ha levt på sjukpenning, genom arbetsförmedlingens försorg skall slussas ut på arbetsmarknaden igen.

Arbetslinjen gäller.
Han anvisas sålunda en sorts instegsjobb som maskot i det alldeles nyöppnade köpcentret ”Folkhemmet” – ett konsumtionstempel med ekologisk profil som riktar sig till köpstarka och kvalitetsmedvetna medelklassmänniskor.

En alldeles egen värld.
(Arbetet består i att utklädd till isbjörn vandra runt i folkvimlet, dela ut reklamlappar och klappa små barn på huvudet… )
Fast det är kanske i ännu högre grad en något skruvad roman om landet Sverige– och om vad det i värsta fall är på väg att utvecklas till. En berättelse om yta och konsumtion – om cynism och iskalla beräkningar …

 

VITTSJÖ. Smyrnaförsamlingen i Vittsjö har hållit årsmöte. Till föreståndare valdes Christer Ruderstam med Claes Ruderstam som vice föreståndare. I styrelsen ingår BrittMarie Troedsson som omvaldes till ordförande med Claes Ruderstam som vice, Monica Reinhart, Gunborg Ivarsson, Juhani Nilsson, Christina Malmberg. Till styrelseersättare valdes Mikael Nilsson och Gösta Lundstedt.

Under det gångna året har Smyrnaförsamlingen hållit gudstjänster, bönesamlingar och söndagscaféer. Smyrna vill göra skillnad för de flyktingar som kommit till Vittsjö och medverkar i Lördagsfika i församlingshemmet och har utdelning av kläder och husgeråd i Smyrnakyrkan.
Tack till alla generösa Vittsjöbor som skänkt till detta ändamål.

 

VITTSJÖ. Årets första möte inleddes med sedvanliga mötesförhandlingar. Ordförande Sivard Strand hälsade de 53 medlemmarna som mött upp varmt välkomna. Nästa punkt på programmet var parentation över medlemmar som gått bort under 2016.

De bortgångna Erik Storm, Helge Almqvist, Inga-Britt Persson och Bonde Persson. Vid inledning av Parentationen spelade Mats Lunnergård Vänlig är jorden och Stad i Ljus och Sam Larsson sjöng. Parentationen hölls av Stefan Dahlström.

Sång och musik präglade mötet samt kaffe och lotteri med vinst även på inträdesbiljetten. Stärkta av kaffet blev det mer sång och musik och där även medlemmarna bjöds in att stämma in i sången.

Sam och Mats fortsatte i högt tempo med sånger som Räck mej din hand, Håll mitt hjärta och En röd liten stuga med mera.

 

 

 

Vittsjö. Starten på denna trevliga träffpunkt och gemytliga samvaro kom till år 1992 genom hemtjänstens personal och försorg i deras intill liggande lokal då. Personalen tyckte att det skulle vara bra med en möteslokal där deras pensionärer kunde träffas över en kopp kaffe, snacka lite, vara tillsammans och ha det trevligt. Efter några år där så byttes lokalen till affärslokalen som stod tom och inte blev uthyrd. Kommunen hakade på och står för grund hyra/kostnaderna för ”träffpunkt Linden” som den heter idag.

Det finns flera föreningar som har sina möten här, Hembygdsförening, sånggrupper, Lions, Pro, mm och alla så får de plats. Lokalen är ju på två plan och med bra utrymme och ett eget kök. Med ingång från gatan, ett trappsteg och plats för rullatorer just utanför. Men även från gårdssidan finns ingång med hiss. Men denna verksamhet som så många andra så behöver dom frivilliga händer som hjälper till att hålla verksamheten rullande. För alla är ju överens, detta sätt att komma samman är ett trevligt inslag i vardagen.

 

 

 

 

• Vårtiden har så sakta börjat sitt intåg. Eller är det enbart ett prov med föraning? Det vita täcket kom och försvann. Sjöisen kom och finns fortfarande men förrädisk! Mindre än två månader till vårdagjämningen.

• Redan på måndag den 23:e blir det information om fiberteknik i församlingshemmet klockan 19. Då ska alla få besked hur bra det blir? Det kunde varit den 1 april!

• På onsdag den 25:e håller MHF sin årsstämma i EFS stugan med början klockan 19. Veteranmärken till ”åldringar” kommer att delas ut.

 Veteranmärket för 50 års medlemskap i MHF.

 

Bjärnum. Åter har Snapphanebygdens Sparbank gynnat föreningar inom sitt verksamhetsområde. Föreningar inom området som omfattar Bjärnum, Vittsjö och Visseltofta socknar har sammanlagt i premier och bidrag erhållit en miljon kronor.

Jörgen Borgström var saklig informatör om Snapphanebygdens sparbank.

50 föreningar har erhållit varierande belopp som premier eller sponsring, sammanlagt en miljon kronor. Härom kvällen var representanter från föreningarna inbjudna till träff med information. På grund av antalet föreningsrepresentanter var samlingen förlagt till Bjärnum museum. Stora samlingssalen fylldes där Arne Wighagen välkomnade till museet. Han informerade bland annat att museet har omkring tio tusen besökare varje år.

 

 I äventyrens stad....

Eftersom jag inte fyllt arton år så saknades “styrlappen” i min plånbok, men det hindrade mej inte att ta truckkort både för drag och gaffeltruck, ganska snart. Fick sedan vikariera på resgodset under två och en halv månad. Under denna tid invigdes jag i storstadslivets både himmel och helvete, allt började inte så jättekul även om nog helvetet är lite värre.

I ett oförsiktigt ögonblick föll jag baklänges på en isfläck vid hittegodsavdelningen och vänster axel hoppade ur led. Det blev taxi till Sahlgrenska med svåra smärtor innan någon förbarmade sig ( det var långa väntetider även i januari –55), men till slut fick jag en spruta och axeln i rätt läge igen. Efter en vecka var jag åter på Centralstationen igen och efter att ha fyllt arton år fick jag jobba natt, det blev en treskiftslista som var mycket omväxlande.