Ingvar Lindberg

 

Vi fortsätter följa Ingvar Lindberg på hans resa i spåren efter andra världskriget i Europa. (Del 12 av 12).

Resans sista punkt närmar sig. Visa upp rallyservice bilen ”Kurtan” för GM personalen i Stuttgart. Jag ringde upp dom när jag lämnade Ulm. Vi bestämde att träffas vid flygfältet– enklast att hitta dit. Med tysk precision kom vi nästan exakt på samma gång till träffpunkten.

 

 

 

 

 

 

De gick runt ”Kurtan” och skröt med skicket, samt frågade bland annat vad är det du har på takräcket ? Jag svarade, det är en bakaxelriktare. Vad är det för? Sa de ! Jag förstod då att de visste ingenting om rally. De var bara PR-män. Så fick jag förklara allt om denna, samt att de dubbla listerna på dörrarnas undersida aldrig funnits på en 95:a.

 

Vi fortsätter följa Ingvar Lindberg på hans resa i spåren efter andra världskriget i Europa. (Del 11 av 12).

Nästa punkt i programmet nu när Saaben kylare pekar norrut är ULM, HERLINGEN, där fältmarskalken Erwin Rommel har bott och verkat. I staden Ulm har jag varit tidigare och sett rådhuset vid torget där Rommel fick en statsbegravning. Kyrkan lär ha Europas högsta torn.

Vid en bensinmack på södra infarten till Ulm tankade jag ”Kurtan”. Vid sidan stod en militär VW-buss som också tankade. Bra tillfälle att fråga var Rommels hus ligger, tyckte jag. Till min stora förvåning visste han inte var Herlingen låg och han visste inte i vilket hus Rommel hade bott i! Otroligt för en militär! Han bad mig åka ner till regementet och fråga. Nej, det ville jag inte, kände inte för det. Dåligt av en militär att inte veta. Staden Ulm ligger lågt i förhållande till motorvägen. På halva nervägen låg regementet, men jag fortsatte ner till stads kanten. Där låg en BP-mack. Vi var ju ”nytankade” men jag tog mod till mig och gick in och frågade den unga tösen vid kassan. Samma procedur: do you speak english, do you know were field marchal Erwin Rommels haus in Herlingen is ? Klockrent sa den unga tösen: yes, strait on, after maybe 4 km Blue stone, after that 2-3 km is Herlingen. With rail station on the right, look there. Jag sade Thanks. Vad var det hon menade med ”blå sten”? Vi d.v.s. Kurtan och jag drar iväg, följde vägen i utkanten av stora staden Ulm. Mycket riktigt, efter c:a ½ mil var en byaskylt ” Blau Stein” och efter ytterligare några km kom byanamnet Herlingen. Detta var inte på min karta och militären såg inte heller namnet på sin karta. Det var otroligt kass ! Mittemot stationen svängde jag höger, upp för en brant backe och efter 200 m på vänster sida låg Rommels hus.

 

Vi fortsätter följa Ingvar Lindberg på hans resa i spåren efter andra världskriget i Europa. (Del 10 av 12).

Saab 95:an (= Kurtan ) och jag kom på kvällen till Frankrike med högertrafik, inte lätt. Vi tog motorvägen mot den historiska platsen DUNKERQUE med stranden som många tusen engelsmän räddades hem från av många båtar, stora som små. Efter några mil och vid 24-tiden kom vi till en stor parkeringsplats där flera långtradare chaufförer sov, snart även jag. Pinkade och drog för gardinerna som mina flickor sytt. När jag vaknade sken solen och de flesta lastbilarna hade kör iväg utan att jag märkt något. Troligen har denna hektiska vecka tagit musten av möbelhandlaren. Nu var det nya mål i siktet.

Redan 1935 hade tyskarna planerat var i Frankrike de skulle placera sina V-vapen. Werner von Braun med ingenjörer var långt framme med raket- vapen, med början i Peenemunde. De första V1 raketerna skickades mot London från startramper. V2 var en riktig raket.

Vi fortsätter följa Ingvar Lindberg på hans resa i spåren efter andra världskriget i Europa. (Del 9 av 12)

- Jag tog ett kort på rummet med SAN REMO väskan när jag kom sent på kvällen, rent svart ute. Många tankar på kvällen, tänk om jag inte sett skylten SHILTON FOLIAT 7,3. Jag minns inte hur länge jag sov men när jag kom ner till frukosten hade norrmannen redan dukat med en vanlig engelsk frukost. Det blev säkert prat en timme innan jag blev färdig. Jag gav honom ett tips för ökad försäljning. Annonsera att general Ike Eisenhower varit i Shilton Foliat på puben och döp en drink till IKE-drinken. Han log och svarade, kanske en god idé men det var ju inte här. Prova.
Efter många små krokiga vägar kom jag ut på en stor Highway direkt mot Southhampton och HQ Southwick. Under de timmarna ner, kom tankar om att i PORTSMOUTH testades de studsande tummor till bomber som Lancaster planen skulle slå ut dammarna i Ruhr området i Tyskland för att stoppa el leveranser till industrierna.

Det var 617 SQ DAMBUSTER som skulle utföra uppdragen mot Möhne Dam, Eder Dam och Sorpe Dam. Träning skedde också vid DERWENT reservatet vid DERBY.

Vi fortsätter följa Ingvar Lindberg på hans resa i spåren efter andra världskriget ute i Europa. (Del 8 av 12)

-Jag minns att det var trögt att komma igång, jag gillar de smala och krokiga vägarna. Vänstertrafiken är inga problem, mest spännande. Kör 45 min och upptäcker en vit vägskylt (i Sverige gul) med namnet SHILTON FOLIAT. Var har jag läst det? Jag stannar, backar upp till skylten och börjar grunna. Lite sömn de siste 5 nätterna gör att huvudet inte är kvicktänkt. Namnet är bekant, men i vilket sammanhang? Med Ericsson telefonen ringde jag hem till affären och Caroline. ” Hej min älskade lilla tös, vill du gå upp till bokhyllan och leta upp Forsyte boken om D- day, den längsta dagen. Där har jag strukit under och satt X i kanten vid namnet Shilton Foliat.” Ring upp mig sedan. 10 min senare ringde hon och sade att där finns ingen bok som heter ”Den längsta dagen” men en bok som heter Dagen D av David Howart. Där på en sida har du strukit under med rött: ”På kvällen den 5:e juni, då Eisenhower besökte flygbasen, var puben i världshuset STAG´s HEAD i Shilton Foliat några mil därifrån ganska avfolkat. Endast de vanliga stamgästerna satt med sina drinkar”. Här stannade general Eisenhower och hans kvinnlig chaufför för ta en paint of beer (öl).

Vi fortsätter följa Ingvar Lindberg på hans resa i spåren efter andra världskriget i Europa. (Del 7 av 12)

Nu startar en lång resa med ”Kurtan”. Övernattningarna fungerar bra, smidigt att ligga i bilen och sova några timmar. På ett campingställe hade de ingen växel. De sa ”du får det i morgon bitti ”, men vid 5 tiden på morgonen drog jag iväg. Det blev mycket dricks till campingpersonal- en.

Närmast i sikte var flygbasen Greenham Common. Den blev känd på 1970-talet då USA hade den som bas för kryssningsrobotar. Engelska damer demonstrerade där natt och dag i flera år. Men för mig var det den flygbas som överbefälhavaren för D- days ”Overlord” general Eisenhower åkte upp till från sitt HQ vid Southhampton, för att att farväl av de luftburna soldater som skulle ta sig ner bakom de tyska linjerna utmed Normandies stränder.

Medan jag funderade hur Greenham Common såg ut, när hela fältet var fullt av Dakota, Sterling och Halifax plan som skulle bogsera glidflygplanen med tusentals fallskärmshoppare till olika platser bakom tyskarna. I mina tankar var då, de stackars hoppare som bl.a. skulle intaga Merville batteriet, som var det modernaste vid kanalkusten. (Batteri TODT hade svenska officerare fått se). Då plötsligt får jag se en vägskylt till FARNBOROUGH, inte flygfältet med samma namn, utan där som engelsmännen byggde en kopia av Merville batterierna i Normandie. Självklart körde jag in mot samhället och såg att terrängen var lik den i Merville. Flygbasen är nedlagd sedan 80-talet.

Vi fortsätter följa Ingvar Lindberg på hans resa i spåren efter andra världskriget i Europa. (Del 6 av 12)

Med tredje bilen, SAAB 95 ”Kurtan”, röd rallyservice var jag i maj 2001 över i England. På denna resan besökte jag Lossimouth 617 SQ nuvarande bas, Vizernes V2 bas, GM i Stuttgart och Rommels hus i Herrlingen.

Jag åkte med en resebyrå i Göteborg för att besöka den stora flygutställningen i DUXFORD. ”Kurtan” och jag körde till Göteborg, därefter med båt till Newcastle. Jag ställde in ”Kurtan” hos tullen, därefter med bussresa till London.

Jag hade skrivit ett manus om Lancaster som varit nedskjutna i Sverige, det blev uppskattat. På morgonen gick bussen till Imperial War Museum vid Cambridge i Duxford.

Enormt stort flygmuseum. Den amerikanska utställningen var nu överbyggd. Till och med fanns där en B17 och B52 inomhus.

Vi fortsätter följa Ingvar Lindberg på hans resa i spåren efter andra världskriget ute i Europa. Denna gång gör vi dock en liten avstickare till Rallysporten. (Del 5 av 12)

General Motor, Stuttgart i Tyskland ringde och frågade om de fick låna Rallyservicebilen. Erik ”Carlsson på taket” skulle till Goodwood, klassisk bana med historiska bilar. -Självklart får ni det men den är inte historiskt perfekt. Det är en V4 med sportlister vid sidorna.

alt

Vi har den för att serva 2-takts Sporten 62 års modell. 95:ans V4 hade aldrig några sportlister, sa jag. Dom begrep inte, så jag sade, jag skall i nästa vecka köra till England och se på krigsminne. Jag kan köra med 95:an och åka över Dover - Calais och på hemvägen skall jag se Erwin Rommels hus, gravsten och den plats där de tvingade honom att begå självmord, för att få en stadsbegravning. Då åker jag förbi Stuttgart. Om jag kör till flygfältet och ringer er så kommer ni dit och tittar på SAAB 95 V4 ”Kurtan”, rallyservicebilen. Det funkade bra, de kom ut till flygfältet och tittade på ”Kurtan”. Oh, så fin. Oh va bra.

Vi fortsätter följa Ingvar Lindberg på hans resa i spåren efter andra världskriget ute i Europa. (Del 4 av 12)

Den 4 juli 1942 störtar den första Lancastern i Sverige, vid Lerberget Höganäs.alt Den kom från 61 SQ Seyerstone QR-B, chassinummer 5663. Uppgiften var att lägga ut minor i Öresund. Tyskarna i Danmark samt svenskarna hade gemensamt lagt ut Ubåtsnät mellan Hornbaeck i Danmark och Viken i Sverige, för att stoppa allierad sjöfart. Vårt kanonbatteri ”Helsingborg” i Djuramossa som skånska Cementgjuteriet byggde på 4 veckor, 25 april- 25 maj 1940.

Även där hade svenskar och tyskar överenskommelse om hur och var elden skulle läggas om allierade fartyg kom i närheten. Efter förlusten i Stalingrad och det började gå bra för de allierade vände vi oss mot tyskarna de fyra kanonerna, Brita, Asta, Sonja och Maja, som finns att se idag, riktades in på Helsingörs station för att skjuta ut Tysk trupp. Därför lägger britterna minor i sundet.

Lancastern möts av ”flack” luftvärnseld, blev träffad och girar mot Lerberget. Den slår i vattnet 250 meter ut i havet. Bensintankarna skjuts sönder, så när maskinen slår i vattnet med rödglödgade utblåsningsrör tar bensinen fyr och brinner kraftigt. Vid kraschen mot vattnet slungas piloten George Williams ut i eldhavet, övrig besättning och brevduvor blir kvar i vraket som brinner och sen sjunker.

Vi fortsätter följa Ingvar Lindberg på hans resa i spåren efter andra världskriget ute i Europa. (Del 3 av 12)

-Exakt klockan 10 var jag tillbaka i Scampton, 617 SQ BAS. Utanför vakten står en vit Ford Sierra med en leende officer i civila kläder. Han önskade välkommen och jag steg in i framsätet på ”fel sida”.

Guy Gibson var chef för den mytomspunna 617 SQ. Det var ett elitförband inom RAF, som fick i uppdrag att utföra de mest spektakulära anfallen, som i detta fall ”Dambuster”.

Tragiskt, samtidigt som Guy Gibsons hund ”Nigger” blev påkörd och dödad, blev Guy Gibson nedskjuten vid Stenbergen i Holland. alt

Han flög då som pathfinder med en Mosquito. Det hemska är att han blev nedskjuten av en egen Lancaster. Vid sin död erkände en akterskytt på en Lancaster att det troligen var han som sköt ner Guy Gibson i tron att det var en tysk J88 eller ME 110. Efterforskningar har visat att det fanns inga tyskar i området vid detta tillfälle den 19 september 1944.

alt

Guy Gibson och hans hund "Nigger"

Var gravplatsen för hans hund ”Nigger”, hade den inte fått heta idag, svart Labrador. Höga smidesräcken omgärdade gravstenen.alt



Han visade huset där ordergivning gavs, huset där Guy Gibson bodde. Han berättade att flygledartornet var flyttat, längre bort. Scampton har ett eget flygmuseum, som handlar mycket om just Dambuster.

617 SQ finns även idag, dom finns i Skottland, Loussimouth, när jag var där fick jag se och hålla i Guy Gibsons äkta loggbok. Återkommer med den resan till Skottland! 617 SQ är en elitdivision med de bästa besättningarna. De sattes in på speciellt svåra uppdrag. De blev mest kända för ”Dambuster”. I Rhurområdet fanns 6 kraftverksdammar som gav elektricitet till de enormt stora industrier som tillverkade vapen. Bomber Harvis i England fick i uppdrag att slå ut kraftverken och tömma dammarna.

Vi fortsätter följa Ingvar Lindberg på hans resa i spåren efter andra världskriget ute i Europa. (Del 2 av 12)

-Jag har varit på alla de flygfält som Lancaster har startat ifrån med svensk anknytning. Vid ett tillfälle kom jag först till SCAMPTON, basen för ”Dambusters” 617 SQ, idag basen för uppvisningsgruppen ”RED ARROWS”.

På 80- talet, sista basen för ”VULCAN” bombare på bland annat Falklandsöarna. Jag stannade vid vakten och presenterade mig… Vakten var en kopia av Helan, (Helan o. Halvan) stor tjock, med hitlermustasch, sur som ättika. ”This is militarybase, and not for civilians”.

Jag har kört ända från Sverige bara för att se Guy Gibsons kontor

och graven av hans hund ”NIGGER”, en svart labrador, som blev ihjälkörd på taxibanan samtidigt som Guy Gibson blev nerskjuten i Holland Stenbergen.


Jag sade: ”-all swedish people know the chief of 617 SQ, Guy Gibson”.

Just nu flyger “Red Arrows”. Vad gör jag? Jag såg honom i ögonen – pekade på honom med hela handen och röt och sa: ”Call a pressofficer!”

Nedskjutningen av en Avro Lancaster MK III 29 augusti 1944.
(Del 1 av 12 om andra världskriget, som kommer att publiceras på www.vittsjobjarnum.nu)

 

Varför detta intresse för 2:a världskriget? Min far Erik låg inkallad i Svens- köp i Värmland, nära Selma Lagerlöv´s Mårbacka.

Kvällen den 29 augusti 1944 kom han hem på en permission med 23-tåget till Bjärnum. Han gick från stationen till affären då han träffade blomsterhandlaren Oskar Olsson. Plötsligt blev hela himmeln röd – sen kom ett Whooom, 8 ton flygbensin exploderade, därefter lystes himmeln upp igen och efter en stund kom ett ”PANG” på riktigt, 6 ton bomber exploderade.

En känd person, sir Winston Churchill skrev, ".....-aldrig har så många, haft så få, att tacka, för så mycket!" (Så sant, -så klokt!...-tänk om vi kunde komma ihåg detta...red anm.!)

De kände t.o.m. av tryck- vågen. Vissa rutor sprack. Det brummade i ett – i ett. 592 stycken Lancaster passerade i skyn. 2368 styck kraftiga flygmotorer hörs – minst sagt. Lena min kusin, sa att farmor hade sagt, ”nu kommer kriget hit ”.

BJÄRNUM. Vi fortsätter följa Ingvar Lindberg på hans resa i historiens spår ute i Europa. Del 5

Framme i Sinsheim Tyskland klockan 14.18. Nu var vi på en av Europas finaste bil och flygmuseum. Även en militärhistorisk avdelning finns. Mittemot museet över motorvägen ligger det nya fotbolls stadion. I eftermiddag möts här kl 15 Hoffenheim och Stuttgart. 35 000 människor ser detta spektakel. Själva Hoffenheims by är lika stort som Bjärnum med 3000 invånare. Det blev 1-1. Jag köpte en Hoffenheim halsduk. Philip en Bayern Munchen halsduk. Många använde museets parkering och ölen flödade men inte tendenser till bråk. Här har Stockholms och Göteborgs huliganer mycket att lära. Entrén kostar 13 EU, som dagens på en biljett.

Det första men såg av detta fantastiska museum är överljudsflygplanen Concord och det ryska Concorsky. De är parkerade på taket av en utställningshall och är sevärda att gå ombord på.

 

BJÄRNUM. Vi fortsätter följa Ingvar Lindberg på hans resa i historiens spår ute i Europa. Del 4

Tillbaka till 7 maj 2010 och hotell Paradiso. En amerikan som reste från staden ISOLA GRAN SASSO vid 20  års ålder, var nu hemma på semester och bodde på hotel Paradiso. Han visste exakt hur vi skulle köra för att komma till CampoImperatore Hotel Albergo- Rifugio. Tänk en sådan fantastisk tur denna gång. På hotellet pratade ingen engelska, de sade att franska var första språket i Italien. -Så kl 0905 anträdde vi marschen mot hotellet där Mussolini varit fånge. Det blev en fantastiskt vacker tur, nygrönska och fantastisk ursikt över berg och dalar i bergskedjan Gran Sasso. Solen sken från klarblå himmel men alla höga toppar var inbäddade i moln.

Så plötsligt på 2000 meters höjd blev det alldeles dimmigt, sikt på bara några meter, vad var detta? Vi stannade och tog kort, snön var cirka 5 meter över ”Simba”, detta var jag aldrig sett i mitt liv!

Vi fortsatte klättringen uppåt till 2112 meter, där i moln och dimma och snö låg hotellet. Klockan är nu 10.36 den 7 maj 2010.

Pilarna visar på fönstren till rummet där Mussolini satt fången

 

BJÄRNUM. Vi fortsätter följa Ingvar Lindberg på hans resa i historiens spår ute i Europa. Del 3

Efter missade Gran Sasso ställde vi kosa mot Monte Carlo och formel 1 (snopet). Det tog längre tid än planerat, mycket trafik och ideliga stopp gjorde att tiden blev knapp, överallt kö, kö och kö. (Det var nog tur att vi inte hittade hotellet). Helt plötsligt kom en vacker flicka fram och gav en blomma till en stressad bilförare. Efter många om och men var vi då i Björn Borgs Monte Carlo.

Vi hade tur med parkeringen, visserligen högt upp men lätt att springa nerför trapporna.

Vi löste entré i närheten av Casinot. Då jag såg Casinot igen, kom minnet upp när jag följde rally MONTE CARLO 1973. Det var året då OVE ”PÅVEN” ANDERSSON nästan vann tävlingen i en ALPINE Renault, ledde till slutsträckorna men blev två.

BJÄRNUM. Vi fortsätter följa Ingvar Lindberg på hans resa i historiens spår ute i Europa. Del 2

-Nu fram med nya körorder, rakt söderut i 60 mil till GRAN SASSO och det ställe där tyskarna fritog Italiens diktator Benito Musselini 1943.

Italienarna avsatte honom och fängslade honom på ett högfjällshotell. Detta ställe är mitt andra försök att hitta, så detta är utgångspunkt för målgivningen. Inte helt lätt att komma ut från Brescia. Vi kom på en motorväg som var gratis att använda, men mycket trafik med lastbilar, så vi letade efter första bästa tillfälle att komma ut på en fin betalmotorväg mot Modena (Ferrari tillverkas här). Det hade inte kostat skjortan från Italienska gränsen i norr, över passet och ner till Brescia. Totalt 8 plus 17 Euro.

VITTSJÖ, BJÄRNUM. Glädjande kan vi åter publicera artiklar skrivna av ”möbelhandlarn”, Ingvar Lindberg från Bjärnum.

Ingvar som är historiskt mycket bevandrad, inte minst vad gäller andra världskriget, har under sina resor besökt många av de platser som var betydelsefulla eller dramatiska under dessa krigsår. Ingvar har även en bakgrund som rallyförare för SAAB och har naturligtvis även här en massa minnen som vi hoppas kunna publicera. Här kommer den första delen av inledningsvis fem artiklar där Ingvar bland annat berättar om SS skolan i Ordensburg, Stalag och en hel del mer. Vill du läsa Ingvars tidigare artiklar finns dessa under fliken ARTIKLAR och Ingvar Lindberg. / C Brauer

Del 9. Ingvar Lindberg fortsätter sin berättelse om andra världskriget.
Nu åker jag mot Edinburgh för att se platsen där det stora Taptot går uppe vid slottet. Det var lätt att hitta dit för på långt håll tornade slottet ut sig mot himlen. Vi parkerade nedanför i staden och gick sedan upp. Ett demonstrationståg gick förbi i ordnade former. Lite halvmulet var vädret men ok i temperaturen, letade upp en P-automat och som minne klistrades den uppe i ”Eric”. En härlig marsch upp på stensatta gator gjorde att svettpärlor i pannan och i ögonen gjorde sig påminda. Väl uppe vid slottets parkering höll de på att montera ner läktare?! Var det här Taptot var i TV? Bara här på p-platsen? Jag kände en besvikelse, var det inte på borggården framför slottet? I mina fantasier hade jag trott på en pompös plats, inte en liten parkeringsplats, inte ens nära slottet. Det var en stunds marsch upp till slottet. Det var mycket mindre än jag trott, så det tog inte lång tid att gå igenom och ner till väntande Eric igen. Nu efteråt förstår jag att det går inte med publik och TV, stora orkestrar marscherande på en borggård. Där föll illusionen. Nu sitter vi på Newcastle.

Del 8. Ingvar Lindberg fortsätter sin berättelse om andra världskriget. U 47 attack. För Günter Prien och U 47 var det spännande värre. Manskapet hade sovit och vilat så mycket som det gått under de förhållande som rådde. De hade fått varm dryck och tankarna var säkert hemma hos nära och kära. fartygsblockering.jpgTidpunkten närmade sig, tidvattnet skulle vara som högst och himlen så mörk som möjligt (pga tidvatten, blev jag varse detta fenomen vid Newcastle, återkommer senare i berättelsen). Av de 7 infarter till basen blev det genom Kirksund som inträngandet skulle ske. Engelsmännen hade sänkt gamla skepp för att blockera ingångarna. Tysk spaning hade kartlagt var det var möjligt att komma in. Det blev Kirksund.

Del 7. Ingvar Lindberg fortsätter sin berättelse om andra världskriget. Mot Scapa Flow

Resan går vidare mot Scapa Flow

Norröver Aviemore, blev landskapet karjare. I vikarna såg man oljeborrtorn, konstiga spindlar. En liten stad ca 10 mil från Jon- Groat åt och tankade "Eric" ca kl 16 -17. Nu var det bara ett par timmar kvar, smal asfalt väg, lagom krokig, ner i dalar, långa uppförsbackar. Nu trivs "Eric". En kort stund efter uppehållet kör en buss ut 50 meter före mig. Det gick inte med 2 bilar i bredd, så jag måste lugna ner mig och vänta på bättre tillfälle att köra om. Men vad jag bedrog mig, som han körde bussen, 95-100 km på denna smala väg. Jag höll ordentligt avstånd, om han mötte t.ex lastbil eller buss. I baksätet satt barn och tittade på "Eric". Många tankar i huvudet fick jag. Varför kör han så fort? Han har ju barn ombord! Skall han hinna till färjan ut till Orkneyöarna?  Jäkla buse sa jag högt i bilen. Under dessa 2 timmars körning mötte vi lyckligtvis ingen buss eller lastbil. Min tanke hela tiden var att komma i tid till färjan, där bor ju folk på öarna. Därför hängde jag på bussen. Jag tänkte, han har anpassat hastigheten till färjeövergången till Orkneyöarna. Strategin var klar, häng på och försök komma med samma båt som bussen. Det var långa 2 timmar att ligga bakom denna galenpanna, jag har själv för många år sedan kört buss och skolbuss. Det var fruktansvärt ansvar att köra persontrafik och barn. Föräldrarna, som visste att jag var rallyförare, fick aldrig tvivla på att jag på ett ansvarsfullt sätt körde deras barn. Alltid föredöme i trafiken! Det ansvaret har jag lärt under alla år, men denna skotte jag låg efter, han hade enligt mitt sätt att se, absolut inget ansvar för sina passagerare och barn. Jag tog faktiskt illa upp. Skulle jag som fd brandman få nytta av mina kunskaper av trafikolyckor? Hemska tanke, men så var det. john-o-groat-house.jpgSå kom vi då fram till Skottlands norra spets John & Groat, bara en by. Han lugnade ner sig, tog till vänster ner mot hamnen, jag tätt efter för att vara säker på plats i båten över till Scapa Flow.