Lördagskåseri...

Spadtag mot fruktad trädskytt

På Hovdalafältets södra del invid ån fanns under 50- talet de så kallade närstridsbanorna. De utgjordes av olika snitslade stråk där soldaterna tränades i att klara situationer som kunde inträffa när de var ute på enskilda uppdrag. Det handlade om skarpskjutning och man sköt i nästan alla riktningar. Ån går ju i en dalgång så höjderna bedömdes väl som godtagbara kulfång.

Första gången jag som volontär skulle genomföra en av banorna har etsat sig fast i minnet. Man skulle vara stridsutrustad, vilket på den tiden innebar hjälm, infanterispade på ryggen under livremmen samt kpist och maga­sinsväska med fyra 50- skottsma­gasin. Den översta patronen·bru­kade emellertid klämmas fast med eldavbrott som följd om man fyllde dem till max. Oruti­nerad som jag var hade jag gjort just det felet. Övningsledaren, i det här fallet en sergeant som var grundutbildad infanterist, följde tätt efter den övande och bedömde insatsen. På P 2, som hade anor från kavalleriet, hade de flesta officerarna och under­officerarna ridbyxor och ridstöv­lar - troligen som en statussym­bol -så också vår sergeant. Byx­orna hade gult mollskinn i baken och på lårens insida, ridstövlarna var högskaftade och blankput­sade -det var en mycket prydlig sergeant som ledde övningen.

Kåseri från ”Politisk Vilde” 

VITTSJÖ. Av hävd röstade jag på Centern under många år då Fälldin vad chef för landsbygdspartiet. När den spetsnäsiga Rödluvan från Småland kom in då gick kåsören ut! Sen dess har kåsören varit närmast en politisk vilde som röstade efter eget sunda förnuft. Det sägs att i ett demokratiskt samhälle får alla tycka och tänka fritt samt framföra sin åsikt men det faller inte alltid i god jordmån.

Nedskräpning på allmän plats är straffbart!

Kåsören var suppleant i Vittsjö kommunalfullmäktige och blev en gång kallad som ordinarie ledamot. En partikamrat föreslog då att pensionat Hemgården skulle inrättas som ålderdomshem eller äldreboende. Kåsören ansåg detta var högst olämpligt med trappor både ute och inne och redan då fanns tanke på bibliotek och det föreslogs. Detta föll inte i god jord varför partivännen begärde bordläggning av framställan. Detta var enda gången kåsören blev kallad då partilinjen inte följdes.

”Alltid något” sa han som såg Åmål en lördagskväll ! Det verkar lite nedlåtande, men som född dalslänning känner jag inget sånt.

Stadens store hjälte torde vara ”Säffle-Gunnar Andersson”. Under femtiotalet var hans storhetstid, men redan 1949 värvades han till IFK Göteborg och mottog då en dusör, vilket gjorde att han förlorade sin amatörstatus. Detta tvingade honom till ett fotbollsliv som proffs.

Sin stora lycka gjorde han i Olympique Marseille, där han under åren 1950-58 producerade smått osannolika 194 mål. Säsongen 1952/ 53 gjorde han 35 mål på 34 matcher! Ett rekord som stod sig i Frankrike ända tills Zlatan gjorde 36 mål under en och samma säsong 2016! Zlatan spelade då i Paris Saint German.

Ta med stavar när du åker med Skånetrafiken

Sista dagen för detta året med Sommarkortet. Vi skulle besöka Malmö och goda vänner. Tåg, tåg och buss. Färden till vännerna var perfekt. Middagen utsökt. 25 grader varmt men humöret var ännu så länge på topp.

Efter några timmars prat och skratt var det dags tänka på hemfärd. Nu hade temperaturen stigit, solen flödade 30 grader. Lagom med resenärer på bussen för färd till centralstationen.

Där bröt katastrofen ut!
Inne på centralen sprang vilda resenärer och vakter från Skånetrafiken omkring. Vakterna med text på ryggen ”FRÅGA MIG” och det frågades.
ALLA tåg stod stilla. Visserligen gick ett till Helsingborg men det var inte aktuellt.
Klockan 15. 00 hade en olycka hänt vid Hjärup alltså stod tågen stilla mellan Malmö och Lund. Vad göra !!!!!!!!

Bonnspråk och grusväg Mitt hem 1942-1954 var egentligen en gammal prästgård, en gård som min far mer eller mindre ärvde vid den tiden.

Det underliga var att genom gården gick en gammal grusväg härs och tvärs, delvis dold av matjord och med hästgödsel som enda gödning den bästa tänkbara för potatisodling. Troligen hade flera vägar varit tillfarter mot prästgården.

Vi hade även ett bonnspråk som säkert används fortfarande, särskilt om väder och vind som ju var väldigt viktigt på den tiden – ”Höskämma” var en mindre regnskur som inte var bra om man tänkt bärga just den dan.”Torketårar” var en ännu mindre skur som förebådade ett bättre väder.

”Rotblöta” säger väl sig själv och var egentligen ett totalt fiasko för skörden. Var man lite sen med höskörden kunde den bli under ”Fruntimmersveckan” som mest kallades ”Pinkeveckan” då det ofta regnade även då.

Bäst var det när skörden var klar och ”Fiskevädret” var lämpligt- med svag västlig vind och lite sol.