Lördagskåseri...

En “mushistoria” från förr och nu.
I början 1940-talet tog min far över gården efter sin far, min farfar alltså. Delar av den hade några “musfamiljer” gjort till sina domäner, de härjade ganska fritt även under tiden när vi flyttade in i bostadshuset. Det tog en tid att göra mössen övertygade om att här vankades andra tider. Om vi satt tysta på kvällen kunde man följa ett skådespel när de samlades under vårt köksbord, de behövde bara några ynka millimeter i väggen för att nå de smulor vi “tappat” på golvet. Mina föräldrar var emot gift, men fem katter och fällor gjorde snart att mössen bara fanns i uthusen.

En affärskarriär

Jag har aldrig varit speciellt lyckosam som affärsman. Jag märkte redan tidigt i skolåldern att någonting saknades. I barnsligt övermod trodde jag mig vara klassens stjärnsäljare av majblommor och erbjöd mig sälja ett större parti. Efter att konstaterat att töserna och pågarna i byn redan tagit upp förbeställningar där, var den marknaden stängd. Nu återstår bara grannarna och familjen. Jag lyckades prångla på en dement tant ett par stycken och sen sålde jag en majblomma till skomakare Liljedahls dövstumma hushållerska Nelly.
Här fick jag passa på när skomakaren inte var hemma. Han hade nämligen kommit på mig när jag pallade äpple ett halvår tidigare och jag vågade inte riskera efterräkningarna. Förhandlingarna med Nelly blev en aning segslitna eftersom vi saknade gemensamt språk. Resten av majblomspartiet fick jag lämna tillbaka och det tog lång tid och åtskilliga ”fysiska äventyrligheter” innan rangordningen i klassen blivit någorlunda återställd.

Mycket förr och förra veckan

Arkimedes föddes kanske 287 f Kr i Syrakusa. Han blev allmänt känt genom sina fraser: ”Rubba inte mina cirklar” och ”Heureka” - Jag har funnit det.

Även ännu ett citat från denne kloke man är känt: ”Ge mig en fast punkt och jag ska rubba jorden”. Även ordet ”Mäsdocka” nämndes ofta bland de kloka på den tiden. Men orten Mästocka verkar inte ha något med ovanstående att göra.

Vid en mindre utflykt i goda vänners sällskap hamnade vi på vägen mellan Knäred och Halmstad där vi nådde ”Mästocka ljunghed.

En hed som som bränns bitvis vart sjunde år för att ge betesdjuren mer att äta. Björsjön, med en utmärkt badplats, finns inom hedområdet och på andra sidan vägen en göl där tranor hördes ”trumpeta”.

Ljungheden var näst intill i full blomning, en verklig ögonfröjd. En ensam björk kändes nästan malplacerad men prydde sin plats.

Välkommen till Ströms Trädgård.
I denna pandemis grepp söker nog de flesta mål och mening med utflykter både till fots och per bil. Och faktum är att man kan finna glädje i mycket på nära håll. Om man kör väg 15 från Markaryd mot Halmstad och kommer till ”Råstorpskrysset” tar man vägen mot Hishult nån dryg kilometer. Snart kommer en väg till höger mot Boda , den kör man till skylten ”Välkommen till Ströms Trädgård” dyker upp! Då är man framme i Tormansbygd.

Konsten att skaffa rätt läsglasögon

En dag dag när jag besökte mitt föräldrahem ville far att jag skulle köra honom till Klocke-Ragnar i Eket. Ragnars fullständiga namn har jag inte en aning om. Far kallade honom Klocke- Ragnar eller ibland för Pisse- Ragnar- fast det var i speciellt utvalda sällskap. Ragnar hade nämligen lite svårt att ”hålla tätt” så han spred en viss odör omkring sig.

Han var emellertid en jäkel på att laga klockor, d.v.s sådana klockor som hade kuggar och hjul. Dessutom var han billig och priset var förhandlingsbart så far stoppade på sig en halvliter och behövde därför chaufför. Han hade lämnat en klocka ett par veckor tidigare och den var nu klar för avhämtning.

Dessutom skulle han skaffa sig nya glasögon och Ragnar hade sådana också så det skulle bli stora affärer.