Reportage

En av legenderna till Sjusovaredagen har sitt ursprung från 200 år e Kr. En annan legend är betydligt senare och hade ursprunget sju tjuvar som sen förvanskade till sju sovare.

I dagens tidevarv har dagen mer blivit en benämning på den som är morgontrött och sover länge. Från år 1680 och ända fram till år 1900 var dagen förklarad som katolsk helgondag.

Även så här lättsamt kan Sjusovaredagen utnyttjas?

Skrivet efter nästan ett dygn i Simrishamn och med ett besök i den omtalade “Suckarnas gång. Där en natt på Kockska gården gav en speciellt skön upplevelse.

Med sitt strategiska läge (ett stenkast från Suckarnas gång) blev hotellet vår utgångspunkt både fredag eftermiddag, tidig lördag morgon och eftermiddag. Då undrar väl någon över “Suckarnas gång” vilket namn på en gångväg !!! Men här har kärlekspar suckat, kysst och kramat varandra genom många och långa tider. Då frågar sig säkert någon av läsarna, vad lockar ett par pensionärer att ligga på hotell för att se en gångstig i en park? Jo, namnet står nog för alltid inristat, men nu som mötesplats för hundratals säljare av nytt och gammalt och tusentals köpare som hoppas göra fynd på både på mark, bakluckor och diverse bord.

Långaröd. Vägvisningen Långaröd samt Sonja, gav rätt riktning till Friluftsmötet vid Sonja Stjernquist sommartorp. Rubriken var ”Som på Sonjas tid! Men också ”Sommarmusik”. Helt naturligt var det den smala vägen som ledde fram till gudstjänsten. På den välansade gräsmattan samlades omkring 140 intresserade för att även minnas Sonja Stjernquist och hennes sång.

Idylliskt mellan åker och skog finns Sonja Stjernquist älskade torp.

Farstorp. Helgedomen i Farstorp fylldes av förväntansfulla besökare. Dessa kom för att lyssna på Tjernobyllägrets ungdomar som gav konsert. Ingen behövde lämna kyrkan missmodig eller besviken. De medverkande ungdomarna spred både sång, musik och glädje som lyste från dem.

Lägerdeltagarna i sina gröna ”uniformer” välkomnade till Farstorp

Deltagarna i Tjernobyllägret har under flera år kommit till Farstorp för att underhålla. Lägerchefen Rolf Tillman informerade om verksamheten där lägrets ungdomar kommer från tragiska familjeförhållanden i Ukraina. Vistelsen i Sverige ger ofta ungdomarna en ny och bättre syn på livet. De har under en månads tid upplevt kärlek och omtanke som i deras hemland ofta är främmande och obefintlig. Under de 23 år som läger varit ordnat i Broby är det flera hundra ungdomar som fått en ny syn på livet i ett annat land. Förhoppningsvis kommer dessa upplevelse att bestå en tid framöver.

ÄNGELHOLM. Cirka 50 km fågelvägen rakt västerut ligger "lergökens" stad, Ängelholm. Staden och naturligtvis omgivningen har mycket att erbjuda vid ett besök.

Här finns kända Klitterbyn och den långsträckta sandstranden vid Skälderviken för den sol och badsugne. Precis intill ligger Kronoskogen, ett stort natur och strövområde. Här finns tydligt markerade vandrings eller cykelstråk i en orörd strandskog.

Även då vädret är lite sämre och vinden ligger på från öppna havet är stranden och strandskogen värt ett besök. Havets kraft och ljudet från vågor och vind kan vara mäktigt att följa. Att sedan gå in i lä av strandskogen och följa någon av de fina stigarna är även det en upplevelse.

Lehult. I mitten av nittiotalet köpte Lars Klinthäll en fastighet i Lehult av sin far. Det skulle vara fritidshus. Lars och Brittmarie bodde då i ett hus i Rottne utanför Växjö. Ganska tidigt bestämde de sig för att när de slutade arbeta skulle fritidshuset bli permanent boende. Så bra trivdes de i Lehult. Huset renoverades och byggdes till. Lars morfar hade byggt huset 1946. Ett riktigt generationshus.

Vittsjö. Medarbetaren i Norra Skåne, Hans Flyborg, signaturen Balder, diktade verser om Fruntimmersveckan. Under flera år var det en helt ny dikt varje år, baserad på kvinnonamnen i Fruntimmersveckan den 19-24 juli.

Flyborg var född i Blekinge år 1809 och flyttade till Vittsjö i slutet av 1920 talet. Han omkom i en tragisk olyckshändelse 1961. Under många år var han stundtals en flitig medarbetare i Norra Skåne och då under signaturen Balder.

I dag är det närmast ett skällsord att använda namnet fruntimmer men fram till 1933 var det tydligen helt OK att använda namnet Fruntimmer. Namnet lever kvar fortfarande i almanackan. Fruntimmersveckan fick sitt namn från 1827 då det blev sex kvinnonamn i följd. För att det skulle bli en hel vecka kom Jacob också att räknas in i veckan.

HÄSTVEDA. På söndagskvällen var byns lilla kyrka helt fylld av åhörare. Anledningen var att Bror Lund med sonen Ulf och sonsonen Samuel gästade för att framföra ett blandat potpurri av melodier. Det kom att bli en underhållande timme med mycket fin sång.

Till ackompanjemang av Birgit Berg vid pianot startade Bror med ett antal låtar från 40 och 50-talen. Publiken fick bland annat höra ”säg det i toner och inte med ord” och ”där björkarna susa.

 

 

VITTSJÖ. Visor i Vittsjö drog fullsatt Godsmagasin. Redan klockan 15 startade programmet och trubadurerna avlöste varandra till långt ut på kvällen. Malene Langborg, initiativtagare och ansvarig för ”Visor i Vittsjö” har anledning att känna sig nöjd med kvällen.


Hemmapubliken var tyvärr gles, men de många tillresta vägde upp publiksiffran. Flera av dessa var dessutom anslutna till föreningen ”Visans vänner” och därmed entusiaster för visaftnar. Kvällens arrangemang var helt suveränt, samma gäller valet av artister. Programmet bjöd på stor variation, allt från enkla visor till underbar blues.

Visst har jag haft tur med vädret i år nu när det blev som det blev. Regnet har ju stått som spö i backen i rätt så många dagar nu, men nu börjar jag tröttna o de e rejält.

Många knutar har jag knötet på kors och tvärs och baka kan man även om man sitter ner så där blev det också lite brödknyten. Arbetet där ute får vänta, plockar fram just sånt som man stoppat undan, som bara ska fållas, knytas eller lagas. Jag och alla andra kan ju inget göra mer än att vänta, hoppas att solen skall titta fram och värmen skall infinna sig till slut.

Enligt gammalt talesätt kan man i regnbågens slut hitta en kruka med guld och smycken. En fin regnbåge, med tendens till dubblering, syntes från mitt köksfönster vid Landön i det inre av Hanöbukten i augusti 2016.
Vid regnbågens slut ligger Tostebergas idylliska hamn. Från Landöns och Tostebergas hamnar siktas Åhus och Stenhuvud i söder. I öster syns Sölvesborgs hamn och där bortom Listerlandet. Rakt ut över Ängaholmarnas öar och skär syns vid mörker blixtfyren på Hanö och röda signaler från Lägerholmens fyr.

Dessa platser är värda att besöka i sommar. Vid Tosteberga hamnplan finns s.k. ställplats för husbilar och den blomprakt och det fågelliv som finns på Tosteberga ängar är välkänt bland floravänner och ornitologer.

VERUM. Under nära 50 år har det delas ut premier till skolelever i Verum. Så skedde även i år. Det var premier från Nilla och Axel H Petterssons testamentliga donation till Verum. Testamentet blev offentligt 1979 men sen har det skett permutation då förhållandena ändrats.

De tre stipendiaterna vid donatorernas gravplats. F v Anton Svensson, Viktor Nilsson och Per Gustavsson.

Gudstjänsten i kyrkan hölls av Stefan Dahlström där han som postludium var sångsolist vid pianot.

VERVELN. Det finns en sjö som heter Verveln som till 99,9 % ligger i Östergötland men gränsar till Småland med 00,1%. Kanske ännu mindre.

Denna sjö har ett av Sveriges renaste vatten, detta gör att när man badar där känns det som man med en lättnandets suck, lämnar lite av sin vikt i vattnet. Detta gör också att fisken som lever här är av en mycket njutbar sort, oavsett art.
Om den senaste istiden haft någon inverkan är väl otroligt, den tiden upphörde ju för 6.800 år sedan och då mänskligheten gjort så stora negativa ingrepp under flera generationer borde istidens goda vattenkvalitet helt gått till spillo. Inga utsläpp från några jordbruk förekommer, i alla fall för närvarande.

 VITTSJÖ. Informationen på kyrkogården var omväxlande och väderleken var växlande. Stundtals var det fritt från nederbörd och stundtals fladdrade paraplyerna upp.

Bengt- Arne Jönsson informerade vid kyrkogårdsvandringen.

Utöver de drygt 20 intresserade var det mångdubbelt fler små ettriga knott som gjorde sig påminda.
Bengt- Arne Jönsson informerade om gravstenarna som minner om de avlidna som där har sitt vilorum.

 

Vittsjö GIK Hässleholm har gjort klart med en assisterande tränare. Vittsjö GIK Hässleholm har glädjen att meddela att en assisterande tränare har kontrakterats. Anders Johansson, en meriterad fotbollstränare både på dam och herrsidan, har skrivit kontrakt med klubben under resten av säsongen 2017.

Anders, som har UEFAs Pro licens tränarutbildning och mer än 20 års erfarenhet av att arbeta som fotbollstränare, kommer senast från ett assisterande tränaruppdrag i herrallsvenska AFC Eskilstuna men har under åren även fungerat som huvudtränare i damallsvenska klubbar såsom Malmö FF (numera FC Rosengård), Älvsjö AIK och Djurgårdens IF. På allsvensk nivå har det blivit 16 års erfarenhet, 8 inom damallsvenskan och lika många år på herrsidan.

Vi är mycket glada att Anders har valt att samarbeta med klubben och vi ser fram emot en intressant höst med Tomas och Anders i tränarrollen.

För mer info och kommentarer:
Sportchef: Erika Nilsson 070-7524514
Tränare: Anders Johansson 070-8190897

 

Att orientera på Island är väldigt annorlunda jämfört med att orientera i Sverige. Redan genom bilfönstret på väg från flygplatsen såg terrängen väldigt unik ut, allt var platt. Nästan för platt. Där växte oändligt många lupiner och småbuskar, och marken var ojämn av stenar. Väldigt många stenar.

ICE-O meeting är Island största orienteringsevenemang och har arrangerats av den isländska orienteringsklubben Hekla sedan 2010. Årets tävling arrangerades runt omkring huvudstaden Reykjavik under den svenska midsommarhelgen.

Tävlingshelgen startades på fredagskvällen med en sprint i ett relativt snabblöpt lavafältsområde. Dock har det varit en ovanligt regnig sommar på Island vilket gjorde att många av de små vattensamlingar och kärr som var med på kartan hade vuxit ihop till.

Med varierade färger på stenarna, kratrar och små vattensamlingar som hade blivit till mindre sjöar, åtnjöts första etappens orienteringssprint. mindre sjöar som löparna fick klafsa sig genom i den redan kyliga vinden. Denna stora mängd vatten gjorde dessutom kartan extra klurig att tolka eftersom storleken på vattensamlingarna inte gick att förlita sig på.

VITTSJÖ. Bygdespelarnas sextett hade eget utrymme på den fullsatta altanen vid Sjöstugan. I god tid kom intresserade och bänkade sig. Även utrymmen intill friluftsplatsen blev snart befolkade. Bygdespelarna från tre landskap inledde med muntra låtar.

Bygdespelarnas konsert blev uppskattad.

Konserten fortsatte med sångsolisterna Marie Bengtsson och Arne Lindeberg. Solist med saxofon var Malin Bengtsson där instrumentets toner ljöd även över Vittsjön. Det blev Upp och hoppa, där musikanterna försökte följa uppmaningen så gott det lät sig göra. Vidare följde funderingen: Tänk om en ros kunde tala, samt ”skrattvisa” av Hasse Andersson. Inbjudan till allsång erbjöds i ”Säg inte nej”.

 TORSJÖ. Molnen med allt regn hängde långt ner i trädtopparna men de höll sig där, ibland har man tur och de hade vi som köpt biljetter till Torsjö Live. Måste bara säga att jag hade höga förväntningar på kvällen efter allt besvär för att komma dit, logistiken fungerade bra, har ju egen chaufför och tur är det. För det är rätt så svårt för en rullstolsbunden att komma nära, fruktansvärt svårt i gräset att ta sig fram. En rullande nyhet som skapar eftertanke fast före besök.

Under kvällen skulle ett antal artister uppträda men jag valde att lyssna på Sabina Ddumba, en ung tjej som verkligen har en bra pipa och hon framförde sina låtar med bravur. Timmen går fort när skön musik framförs på ett medgungande sätt. Men ja väntar på en av rockens stora, vars namn är Jerry Williams, ja, ja, hans riktiga namn är nåt annat men de är en annan historia.

DET TOMMA HEMMET av LIDIA TJUKOVSKAJA

Den här berättelsen, som sägs ha självbiografisk bakgrund, tecknandes vintern 1939-40 ner i ett enkelt skrivhäfte – ett häfte som sedan bara försvann och inte återfanns förrän i slutet på 1950-talet.

I Sverige kom boken ut för första gången 1969 – men då med titeln Det tomma huset.

Den reviderade version jag just läst gavs ut 2013.
Romanhandlingen utspelar sig i slutet av trettiotalet, vid tiden för Stalins många skenrättegångar och handlar om änkan Sofia Petrovna - om hennes vardag – och om hur hon alltmer tvingas inse sådant hon tidigare varken kunnat eller velat tro om det samhälle hon lever i.