Sevärt i Vittsjö

Sevärt i Vittsjö del 15.

VITTSJÖ. Altarstenar finns lite varstans även i våra bygder.

Denna aktuella altarsten är inte ett verkligt gränsmärke. Visserligen finns denna altarsten i gränsen mellan Verum och Bjärnum socknar men några få meter från gränsen till Vittsjö socken. År 2009 hölls den allra första gudstjänsten på platsen efter 350 år.

Altarstenen som fick sitt namn under Snapphanetiden.

Altarstenen har fått sitt namn efter en händelse omkring 1680. På den tiden var Skåne Svenskt territorium men grupper av motståndare till Sverige bildades och fick namnet Snapphanar.

Dessa rebeller gjorde livet surt för trakten då de rövade och stal för sitt livs uppehälle. De boende som var svensksinnade var särskilt illa utsatta av Snapphanarna.
En av dessa var svensksinnade var kyrkoherde Hans Göransson Feuk, bosatt i prästgården i Norra Åkarp, (Bjärnum). En mörk höstnatt 1680 kände en grupp Snapphanar att de borde delta i nattvardsgång. På grund av deras råhet och fruktat leverne var de uteslutna från kyrkan.

Sevärt i Vittsjö del 14.

VITTSJÖ. Stupade vid slaget i Vittsjö den 11 februari 1612 fick aldrig någon riktig begravning möjligen jordfästning! Kung Gustaf II Adolf var efter plundringståg i nordöstra Skåne i danska riket på väg mot Markaryd i Sverige.

Gränsen mot dåvarande Sverige var endast mil bort varför kungen och en mindre del av hären övernattade denna oerhört kalla vinternatt i Vittsjö. Då blev hären överraskad av en dansk här i det då danska landskapet.

Den överfallande danska hären kom via Pickelsjöns is mot Vittsjö kyrka där en del av svenska hären fanns. Kungen och hans här flydde norrut mot Sverige. Kanske hade en del av den danska härens soldater fattat post vid Vittsjö vång medan en del av danska hären förföljde den flyende svenska hären.

Så här tänkte sig Magnus Lindkvist att räddningen skedde. (Monter)

På Vittsjö vång östra del (S Gustaf Adolfsstenen) stod då ett förödande slag mellan de båda härarna. Kungen lyckade fly och räddades då han föll i Vieån (Gustaf Adolfsbron). De båda härarna drabbade samman på Vången. Manspillan var stor. Omkring 220 soldater stupade i slaget.

Sevärt i Vittsjö del 12.

TIDEMANSTORP. Torpstugan i Tidemanstorp byggdes 1819 och den sista boende i stugan var Sven Persson som var bosatt där till 1956 då han flyttade till Skansenhemmet. Vid auktion på torpet, som låg på ofri grund köptes det av Vittsjö hembygdsnämnd 1958. Torpet har senare övergått till Hässleholm kommun.

Torpet byggdes 1819 av Långe Najls och låg på ofri grund. I detta fall ägde torparen torpet men inte marken. Som regel skrevs torpkontraktet på 49 år och kunde förnyas. I kontraktet ingick att torparen fick bruka några små åkerlappar i anslutning till torpet. I gengäld skulle torparen utföra vissa dagsverken på den gård som ägde marken. För denne torpare gällde sex manliga och sex kvinnliga dagsverken per år. Under 1900 talet togs dagsverken bort men ersattes av en hyra på åtta kronor/år. Boende på torpet hade omkring 100 meter att hämta vatten i en källa intill en mosse.

Sevärt i Vittsjö del 13.

VITTSJÖ. Vittsjö borg har aldrig varit någon Snapphaneborg! Det var först då lärarinnan och författaren Gunhild Sehlin kom ut med sin bestseller ”Snapphaneborgen” som det i alldagligt tal blev Snapphaneborgen. Snapphanarna agerade först i slutet av 1600 talet.

Vid utgrävning på platsen 1985 konstaterades att Vittsjö borg byggdes på 1300 talet som en befästning. Läget för en borg var strategiskt väl utvald

Så har kan Vittsjö borg ha gestaltat sig enligt Anders Larsson.

Vittsjö borg uppfördes sannolikt år 1330 då var Skåne tidvis ockuperat av danska krigsmakten. Vid utgrävningen hittades flera mynt från åren 1319-1360. Borgen förintades av en brand något år efter 1360. Flera armborstpilar påträffades och då finns teorin att dessa brinnande pilspetsar har antänt borgen.

Sevärt i Vittsjö del 11.

EMMALJUNGA. I byn Björstorp, öster Emmaljunga finns en offerkälla. Sägnen förtäljer att den som hade svag syn kunde förbättra seendet om offer skedde i källan.

Bakgrund kan finnas även om det gäller sägner! Faktum är att slantar offrades i källan och dessa upptäcktes vid undersökning av den gamla källan 1978.

Någon källa var inte synlig vid första anblicken men dåvarande ägaren hade fått besked av tidigare ägare till fastigheten: Gräv, för där finns pengar. Mossa, löv och annan växtlighet togs bort och snart blev vattnet synligt. Hink efter hink östes upp och snart började slam finnas med i hinken. Då kom metallsökaren fram!