Sevärt i Vittsjö

Sevärt i Vittsjö del 7.

VITTSJÖ. Näset i Vittsjö ingår i socknens naturreservat¨.

Reservatet är säreget med för orten höga rullstensåsar och djupa dalgångar. 
Reservatet med flera gångstigar är bevuxet främst av bokskog men också tall och gran finns i begränsad omfattning.

Rullstensåsarna bildades under senaste istiden för flera tusentals år sen och sträcker sig över 50 hektar stort område. Anledningen med reservatet är att för framtiden bevara områdets särprägel samtidigt som det skall vara ett lätt tillgängligt strövområde. Den västra delen av naturreservatet sträcker sig halvvägs ut i Vittsjön, benämnt Näset.

Pilen visar vägen till naturreservatet med tydliga stigar. Det var i juni månad 1977 som området förklarades som naturreservat. Beslutet kom ganska hastigt då det planerades en fritidsby på området. Skogssällskapet skred då till aktion och anlade promenadstigar på åsryggarna. Området har en särpräglad natur på så stort område med rullstensåsar och dalgångar. Vid extrem nederbörd kan det bildas små insjöar i dalgångarna. Ute på Näset är kanske den största höjdskillnaden där åsen höjer sig cirka tio meter över Vittsjöns vattenyta. höjdskillnaden där åsen höjer sig cirka tio meter över Vittsjöns vattenyta.

Sevärt i Vittsjö del 6.

VITTSJÖ. En av de mer kända och omtalade sevärdheterna i Vittsjö är bland annat Gustaf Adolfsbron vid Skansen. Området blev verkligen bekant år 1612 då kung Gustaf II Adolf höll på att ramla i plurret, förföljd av Danska trupper. Sannolikt fanns det redan då en spång över Dragsån men kungen red troligen över den isbelagda ån. Kanske var spången upptagen av flyende soldater?

Den första egentliga bron över Dragsån anlades 1796, strax öster om den bro som nu nu benämns Gustaf Adolfsbron vilken byggdes år 1800. Intill finns även fundament från ytterligare ett brofäste vars årtal är okänt.

Sevärt i Vittsjö del 4.

VITTSJÖ. Norkehall väger cirka 400 ton! Norkehall är ett ganska kraftigt stenblock beläget i Hästhult.
Norkehall är inget ursvenskt namn utan det är sägnen om Norke som namngett stenblocket.
Blocket finns nära inpå en skogsbilväg mellan Hästhult by och Bokholmen. Sannolikt är det inlandsisen som flyttat stenblocket någonstans ifrån!

Sägnen förkunnar att jätten Norke fanns på sin tid i norra del av Röke socken. Därifrån var det drygt en mil till Skånes Fagerhult och dess kyrka. Norke kunde höra kyrkklockans klang och blev mäkta vred av dess ljud. Han tog då sitt strumpeband och plaserade ett stort stenblock i bandet. Likt en modernare slangbella och siktade mot kyrkan. Bandet brast och stenblocket kom endast halvvägs och landade i Hästhult!

Sevärt i Vittsjö del 5.

VITTSJÖ. Knorren är en benämning på en tall som slagit knut på sig själv. Knorren finns vid Västanvägens förlängning utmed gamla landvägen mot Skinnkjortlaliden i Lehult, strax intill Oresjöns strand.
Åk till Västanvägens slut, gå ett par hundra meter till vänster (söder) så finner du Kno

Knorren har sannolikt tillkommit efter mänsklig eller naturlig påverkan. Toppen kan inte brutits utan någon, något har böjt den mjuka toppen till en ögla, eller knorr. För 60 år sen var knorren inte högre upp utan med ett hopp nåddes själva öglan. Knorren har växt uppåt samtidigt med tallens strävan mot höjden.

Sevärt i Vittsjö del 3.

EMMALJUNGA. Från vägvisningen ”Emmaljunga 2” i Björstorp är det 700 meter till ”Bålet” mot Vesljunga/Visseltofta Minnesplatsen har anor från slutet av 1600 talet då svensksinnade Åke i Bröna dog sen han träffats av en kula från en Snapphanes mynningsladdare. Sedan dess och fram till denna tid har människor samlat en hög med grenar på platsen.

Åke var född omkring 1620 kan haft efternamnet Persson men det är tämligen osäkert. På den tiden var Åke ägare till nästan hela Bröna by. Bröna i Skåne tillhörde Danska riket till 1658 och aktuella platsen var tämligen välbevakad av Snapphanar. Snapphanarna var göingebor och dansksinnade och då Skåne blev svenskt territorium 1658 fanns både svensksinnad och dansksinnad befolkning. Snapphanarna höll till i de stora skogarna där de var stråtrövare och höll sin väl gömda. De av befolkningen som var svensksinnade levde i skräck för Snapphanarna. Det var ofredstider i Göingeskogarna.