VITTSJÖ. Y Viva Espana - föreställningen om de två damerna på Näktergalens demensboende. Egentligen skulle inte alls Astrid vara på hemmet men olika omständigheter gjorde att nu var hon här.

Hela publiken fick en undervisning i hur man kan lätta upp stämningen på sitt boende. Märta och Astrid trotsade alla regler som fanns och blev härligt upprymda av sina upptåg. En föreställning med skratt på ytan men med många tänkvärda situationer.

Även efter föreställningen blev det glada skratt, en hel del diskussioner emellan publiken som avnjöt kaffe och goda smörgåsar.

”Så var det då i februari 1953”

Vårt familjejordbruk drevs nästan uteslutande av just medlemmarna i familjen. Vintertid var det ont om arbetstillfällen, då inte alltid skogsbruket räckte till.

Min bror skulle fylla 14 år jag hade just fyllt 16 när vi fick ett tvåveckors jobb. Detta genom att pappa huggit ett skifte granskog i Skräddaresäter, en gammal gård som vår granne förvärvat. Den låg långt från allt och saknade totalt bekvämlighet. Närmaste hus låg minst 500 meter därifrån och var obebott, cirka en kilometer till Mons station, den sista på svenska sidan, sen blev det Norge.

Bil i vår familjs ägo fanns inte på ”kartan”, man kunde åka tåg från Hökedalen, som var vår närmaste station, fyra kilometer bort och efter en dryg promenad. På Hökedalen fanns på den tiden en stins, som fick ett öknamn.

BJÄRNUM. August Persson föddes i Ekholmen, Verum, 1876. Föräldrarna var byggmästaren Per Mattsson och hans hustru Kristina.

Tidigt började August Persson och hans yngre broder Martin Mattsson – som med tiden också blev en av Bjärnums möbelfabrikörer – hjälpa fadern i hans verksamhet, och byggnadssnickeri blev därmed deras första yrkesutbildning. Nitton år gammal byggde August Persson tillsammans med farbrodern, Tuve Mattson i Kulleröd, en villafastighet i Markaryd. På en verkstad i Klippan började han därefter lära till möbelsnickare.

Han kom 1898 till Bjärnum och startade då tillsammans med en möbelsnickare Nilsson en möbelverkstad i en fastighet vid torget. Tillverkningen utgjordes av fanerade och polerade möbler och då verkstaden sysselsatte 3 á 4 man, förutom de båda kompanjonerna, var den – sedd efter tidens förhållanden – en ej obetydlig sådan. På den verkstaden gjordes de första polerade möblerna i Bjärnum – vilket den minnesgode bjärnumsbon Olof Bengtsson på annat ställe berättar om. Men också i ett annat hänseende var rörelsen först. Sin tillverkning sålde de båda kompanjonerna i egen möbelaffär, den första i Bjärnum.

VITTSJÖ. Dom var som bortblåsta i år, dom har kanske köpt elmotor o då går det undan med kvasten. 

Men jag saknade dom i alla fall. Vilken tur att jag gjorde om min dörrkrans o klädde den i vårens ljusa färger för nu är tiden inne för vårens ankomst säjer dom som vet. Vilken tur att tiden inte står still för när jag var liten o bodde i mitt föräldrahem, då var påsken inget vidare kul precis. Då tyckte vi barn att tiden sniglade sig fram. Ingen lek med de andra barnen utan bara att va still, huga mej och inget letande efter påskharens gång heller. Idag är det lite mera ståhej kanske, för visst kom påskharen hit och barnbarnens uppfinningsrikedom sätts på prov för att leta upp påskäggen som var gömda. Blir tuffare för varje år men dom tycker det är kul.

VERUM. Denna artikel avslutar serien av valda glimtar med anknytning till boken om emigrationen från Verums socken 1850 - 1925 som Verums Bygdelag utger med boksläpp den 22 april 2018. Boken har titeln: Ett annat Verum ”der borta på andra sidan hafven”

Boken om emigrationen kommer främst att beröra emigranter som var födda i socknen eller som när de utvandrade var bosatta där. Därför är Bror Erik Fribergs levnadsöde inte med i boken.

Fribergs roll i kolonialiseringen av östra delen av ”Nordön” i Nya Zeeland har skildrats, dels av Margit Brew i ”Scandinavian Footprints, a history of Scandinavia settling in New Zealand (2007), dels av mig i skriften Släkt och Hävd 2015:4. (Bror Erik Friberg – emigrantagent på Nya Zeeland med rötter i Skåne). Se även denna webbtidnings arkiv: http://www.vittsjobjarnum.nu/artiklar/historia/verum/4743-2015-08-06-14-45-42.html

Bror Erik Friberg (1839 - 1878)	Gården i Grantorpet där Fribergs morfars far Mårten Sonesson föddes 1768.

Sammanfattningsvis kan nämnas att Bror Erik Friberg, som föddes i Kristianstad 1839, under 1870-talet verkade som emigrationsagent för att skaffa skandinaviska nybyggare till Norsewood och Dannevirke på Nordön. Han fick i uppdrag av regeringen i Nya Zeeland att rekrytera skogsvant folk för att bygga vägar och järnvägar på östra delen av Nordön. Att rekryteringen främst omfattade norska utvandrare berodde på att regeringarna i Sverige och Danmark, under intryck av missförhållanden kring fattigemigrationen till Nordtyskland, beslutat om strängare regler för agenterna.