VITTSJÖ. Namnet ”Esters Sven” är föga känt i dag. Esters Sven var inget direkt tillnamn utan snarare identitetsnamn innan folkbokföringsnummer hade lanserats. Egentligen var det Sven Nilsson men det fanns många med detta ädla namn. Esters Sven eller i dagligt uttal Estre Sven bodde på torp 49 bakom Stig Nilssons fastighet i Lehult. Torpet var beläget intill urgamla vägen Lehult- Skinnkjortlaliden-Västanskogen.

Estre Svens brännvins- kagge.

Kaggen uppskattas rymma två Kappe, cirka nio liter! Esters Sven var född 1839 och avled 1924 på fattiggården Kristenstorp. Han både levde och dog som ungkarl.
Sven bodde tillsammans med två andra ungkarlar i torpet som inte hade den modernaste utrustningen. Mitt i huset fanns öppen fyr samt bakugn. De tre boende i torpet Ola Kronberg och sotare Åberg hade gemensamt skafferi och kök. De båda Sven bodde i ett rum medan Ola bodde ensam i annat rum som kallades storstugan. I ena delen av torpbyggnaden fanns ”huggeboden” där veden förvarades innan den fick tjänstgöra som värmekälla.

RÄTTVK. Är man, som jag, dalahästfantast och amatörsamlare åker man 60 mil till Hantverksbyn i Rättvik för att se på det lilla ”Hästsläppet”. Detta sker varje Kristi Himmelfärdsdag sedan 2000.

Här visar snidare och målare upp sina hästar, den ena konstfärdigare än den andra. Detta till skillnad från det stora ”Hästsläppet”, som gäller levande hästar som släpps ut på bete. (Jmf ”Kosläppet” som vi har.)

Första dalkarl som mötte mig i ingången var Johnny Gudmund, som ärvt snidarådran efter sin far. Rättvikshästen började sin bana i början av 1950-talet och var då grå och vit. Numera har den även blivit till i andra färger och Johnny anförtror mig att han använder svagdricka för att få fram rätt lyster.

VITTSJÖ. Ransonering av elströmmen kan snart bli aktuellt. Desto fler som köper eldrivet fordon ju mer ström förbrukas. Butiker och husägare m fl vill ha en lysande tillvaro. Redan på 1920 talet fanns det ett mindre vinddrivet kraftverk i Ekholmen. Här var det inte aktuellt att producera ström utan pumpa upp vatten från Kallsjön.

Vindmöllan med vattentank vid Ekholmen.

Konstruktören och ägare till anläggningen var Bror Nilsson. Fastigheten var belägen på en hög och ganska torr kulle. Bror Nilsson var intresserad av trädgårdsodling. Dels hade han trädgårdsodling men även ett antal drivbänkar. Allt detta behövde vatten men att bära upp vatten från Kallsjön var jobbigt.
Då byggde Bror Nilsson en egen vindmölla på höjden. Några år tidigare hade han varit bosatt i Amerika och kanske hade han idén med sig från det stora landet. Det är obekant hur han fick upp vattnet från sjön till behållaren intill vindmöllan. Där fanns ingen elektricitet på platsen utan vattnet fick sugas/pumpas upp från sjön. Någon hjälp av Vädur fanns inte i det stillastående vattnet. Vindmöllan drev alltså pumpen och vattnet kom upp i gjutna behållaren på cirka 150 x 150 cm i fyrkant. Höjden på behållaren uppskattas till drygt en meter. Från behållaren var vattenledningsrör utlagda för bevattning av trädgården. Dessa rör var nergrävda och vattnet sipprade ut från mindre hål i rören. Det blev alltså automatisk bevattning med självtryck från behållaren direkt till rotsystemet

VITTSJÖ. Klara, färdiga, ”Gå”! Ja, -alltså gå på riktigt, – sporten där det är förbjudet att springa, har nu kommit till Vittsjö.

På tisdagskvällen var det premiär för gå-fotboll. Spelare ur föreningens damallsvenska lag visade den lilla men initierade publiken hur trevlig denna form av motions- fotboll är.

Gå-fotbollen, eller Walking Football som det ursprungligen heter, kommer från början ifrån England och Chesterfield och har sedan spridits och blivit en populär aktivitet på många håll runt om i Europa. Nu har den genom idrottsföreningen och Erika Nilsson nått även till Vittsjö. Även KDFF har startat upp gå-fotbollsträning. Tanken är att köra igång träning även i Bjärnum och Hässleholm under året berättar Erika Nilsson.

Vittsjöbygden under Beredskapsåren del 7.

VITTSJÖ. Under orostiden då Andra världskriget rasade utanför våra gränser var det även verksamhet i Sverige. Alla i Sverige bosatta omfattades av total försvarsplikt eller tjänsteplikt. Denna tjänsteplikt kunde omfatta ”nästan allt”. En sågverksarbetare ålades tjänsteplikt genom avverkning av vissa m³ ved till gengasmaterial. Mannen med tjänstplikt gick ut i sågverksägarens skog inpå knuten! Så var det klart.

Den 5 sept meddelades om Förstärkt försvarsberedskap

Medtag grova obegagnade strumpor!...

De i Sverige boende som ännu inte utfört sin värnplikt samt de ”överåriga” upp till 70 år omfattades av tjänsteplikten. Plikten kunde i bästa fall bli att vara kvar på sin arbetsplats, frivillig tjänstgöring eller utföra arbete som anvisats av myndighet. Dock gäller att tjänsteplikt infaller först vid höjd beredskap.
I tidigare artikel har berörts skyttegropar utmed Vittsjöns norra strand. Orsak till detta var att broarna vid Bäckabro och vid Gundrastorp var förberedda för sprängning. Då fanns ingen annan transport än via järnvägen eller över sjön. Under vintertid med is på sjön var det en tänkbar transportled. Då sjön inte var isbelagd kunde sjövägen användas. Det var i sådant fall som skyttarna utmed stranden hade sin uppgift! Här som andra platser har det troligen inte vid något tillfälle varit bemannat.