VITTSJÖ. Vi människor vet inte vad som kommer att hända i framtiden och tur är det. I dagsläget så vet vi endast att äntligen går det framåt så sakta, så ta en paus av det där som vi människor tror heter måste. Undrar vem (trendnissar) som har kommit på det att vi måste så mycket, en tanke bara.

Den dagliga dosen av frisk luft som kan insupas under en promenad tillsammans med någon likasinnad eller själv. För visst går det lättare när man är flera, lite draghjälp mår man bra av på båda hållen. Ett steg blir flera under en stunds gemenskap, man hinner ventilera rätt så mycket om vad som har hänt eller skall hända sen enligt ens planering. Jag har ju tur som kan gå ut i naturen och än så länge innan de små krypen kommer. Ja, jag vet fåglar behöver också mat till sig själv men också färsk mat till sina små fågelungar. Men fy vad betten kliar. Nere vid sjön är en bänk utsatt och man sjunker ner och tittar på allt det vackra som finns runt om samtidigt som man ger sig själv en kort paus och njuter av den vackra utsikten.

Ohyra i bensintanken

I början av 50-talet hade jag en kollega vars vitala delar hemsökts av ohyra efter en omsorgsfullt genomfestad veckohelg i tvivelaktigt sällskap. Botemedlet, en husskur med sabadillättika, var väl bekant. Här fanns emellertid en rejäl hake. Medlet måste köpas på apoteket och där jobbade ett par trogna Björketbesökande flickor som han då och då uppvaktade!

I ett så grannlaga ärende som inköp av insektsbekämpningsmedel vågade han inte lita på tystnadsplikt och sekretess. Töserna kände ju till sabadillättikans vanligaste användningsområde och kjoltyg som kom tillsammans hade en medärvd egenskap att babbla om de mest intima och för en välartad ung man besvärande omständigheter. Hans rykte som eftertraktad kavaljer var starkt hotad!

Nu råkade han emellertid vara ägare till en gammal Harley-Davidsson, en 30-talsmodell som krävde en del omvårdnad för att fungera, han fick en genial idé.

EMMALJUNGA. Ja, under vår tidiga morgonpromenad var det inte bara vi som kom upp ur sängen. Det var många fler som väntade på våren och att komma upp ut "trädgårdssängen".

Ge plats, jag vill opp, sa Rabarberknopp!

Ramslöken är snart redo för att bli Ramslökspesto!

BJÄRNUM. Bjärnum har under många år dragits med en hel del mer eller mindre förfallna byggnader utmed genomfartsleden väg 117.

TK-Kiosken i Bjärnum har inte serverat Korv med mos på 1,5 år.

Många av de gamla fabrikerna som gjorde Bjärnum känt som ett ”möbelmekka” låg utmed genomfartsleden. I takt med att intresset för kvalitetsmöbler försvann och gick över till att handla möbler i platta paket, försvann underlaget för att bedriva möbeltillverkning i Bjärnum. Många av industrilokalerna fick stå och förfalla. Lyckligtvis är det mesta av detta nu rivet och på en del tomter har det byggts nya byggnader.

Jag är faktiskt rätt skraj, sa Björn till Lasse. I går fick jag ett brev där en man hotade skära öronen av mig om jag inte låter bli hans fru. Jamen, då behöver du väl bara låta bli hans fru. Jovisst men han skrev ju inte vem han var.

Frun läser morgontidningen och säger till sin man: Tänk, här står det om en kvinna i Ljungby som hittade en enkrona, för den köpte hon en lott och vann en resa till Paris. Det var väl en fantastisk tur? Maken: Ja tänk att hitta en enkrona i Småland.

En lantbrukskonsulent var på besök hos en bonde och tillsammans gick de runt ägorna. Slutlien stannade de vid en av bondens åkrar. Konsulenten blickar ut över åkern och sa: På tok för lite gödslat, det skulle förvåna mig om ni fick in råg för 50 kronor ens. Mej också, svarade bonden, för på den här åkern har jag satt potatis.

Varför kysser brevbäraren vårt hembiträde varje dag? frågar Pelle sin mamma. Det är väl för han tycker om henne, svarar hon. Men poliskonstapeln som patrullerar här kysste henne med! Då tycker väl han också om henne. Rörmokarn som var här i morse pussade henne också sa Pelle. Då tycker han väl också om henne, gå nu upp och lägg dig. Pelle går tyst uppför trappan, men väl uppe vänder han sig om och säger. Stackars pappa, vilken konkurrens.