Klipp från Svenska Dagbladet fredagen den 18 juli 1913.

Tidningsanka om en järnvägsresande 84-årig gumma från Verum?
Sommaren 1913 cirkulerade i svenska tidningar – och även i de svenskamerikanska bladen Svea och Omaha-posten - en berättelse med rubriken ”Skånegumman ville träffa kungen”. I Svenska Dagbladets utgåva fredagen den 18 juli 1913 kan man under avsnittet ”I marginalen” läsa: På onsdagen anlände hit på järnväg en 84-årig gumma Elna Johansdotter från Verums församling.

Av den fortsatta berättelsen framgår att gumman insisterade på att träffa kungen – som vid det laget var Gustav V. Hon ville ha hans hjälp att få pengar till underhåll som förvägrats henne på något orättvist sätt. Sedan hon fått besked att det inte gick att träffa kungen, vände hon sig till Civildepartementet där hon förgäves satt och väntade resten av dagen. Tidningen avslutar den hjärtskärande skildringen i följande ordalag: ... då ämbetsverket på eftermiddagen stängdes fick man ledsaga den gamla till polisen, som ombestyrde hennes återfärd till Skåne. En del tidningar har på sista raden i artikeln skrivit: Den gamla hade nämligen rätt liten reskassa.

• Det har sina problem då det blir datorhaveri hos en novis. Tillkallade doktorer hade timmars jobb att återställa. Nu är det nästan som att börja på nytt efter ett par dagars bortovaro.

• Två hemman bildades i Hårsjö 1911. Hofdala fideikommiss ägde området där nu två gårdar byggdes upp.

• Emmaljunga byggnadsförening höll större basar 1926 för att får ekonomiskt bistånd till Folkes hus. Till ordningsmän utsåg länsstyrelsen Reinhold Persson och Hartvig Almkvist.

• Åtta månaders fängelse blev det för en Vittsjöbo som slagit en strejkbrytare i huvudet med en hammare! Detta 1931 då en arbetare jobbade fast arbetslaget var uttagit i strejk.

• En i Vittsjö född taxichaufför blev rånad och mördad på sitt arbete i Olofström. Några dagar senare greps mördaren som erkände.

• Den nya sträckningen av dåvarande väg 56 från Havraljunga till norra Emmaljunga påbörjades1951.

• Kyrkoskatten blev oförändrad 70 öre år 1966.

• Redan nu kan det vara dags att boka in julmarknaden i Emmaljunga Folkets hus den 3 december klockan 13-17. den 4:e blir det Julens sånger i kyrkan klockan 17. Å sen börjar firandet av Lucia i kommande vecka.

• Ju mer frihet människor får desto mindre tid har de för fritiden.

• Trivsam tid framöver.

epe

Efter att Skatås inspekterats var det dags för Liseberg. Det var inte långt dit så vi sparade in spårvagnspengarna genom att gå. På promenaden dit visade de försigkomna pojkarna sina eventuella framgångar hos det motsatta könet. En och annan kram och nån blöt kyss delades ut av de som behärskade denna ädla konst, själv nöjde jag mej med att få hålla prästens Karin i handen. Detta var ju i sällskap av andra, inte inkognito om nu någon trodde det, men allt var en yra för oss oskuldsfulla tonåringar.

Vi närmade oss Liseberg och alldeles utanför flyter Mölndalsån (en av de få åar som rinner norrut). När vi gick över bron hände en tårfylld olycka för en av flickorna; hennes vackra hatt, nyinköpt för resan, blåste ut i ån. Bragder och gråt går ofta arm i arm och det började med gråt, men en av de raska gossarna sprang ut till älvkanten längre fram och kunde med hjälp av diverse trädgrenar och hjältemod rädda både äran och huvudbonaden.

 Ett annat äventyr hände på Skatås där flickor och pojkar bodde i varsin barack. En kväll försökte två pojkar att via en stege och takluckan nå sina flickkamrater. Men oturen var framme luckan slog till plåtskorstenen för ventilationen. Den kasade utför plåttaket med ett oljud som väckte samtliga och de kärlekstörstande ertappades. Olyckan fick heta “Kalabaliken i Skatås” och vållade ynglingarna en del problem dagen efter. Efter tre dygn med många upplevelser och en smutsig keps, återvände en icke helt pank son till föräldra hemmet. Med två kronor och en femtioöring i den tunna plånboken och en massa historier att berätta, blev jag något av en äventyrshjälte hos min syskon.

 Jag är faktiskt rätt skraj, sa Björn till Lasse . I går fick jag ett brev där en man hotade skära öronen av mig om jag inte låter bli hans fru. Jamen, då behöver du väl bara låta bli hans fru . Jovisst men han skrev ju inte vem han var!

Frun läser morgontidningen och säger till sin man : Tänk, här står det om en kvinna i Ljungby som hittade en enkrona, för den köpte hon en lott och vann en resa till Paris Det var väl en fantastisk tur? Maken: Ja tänk att hitta en enkrona i Småland!

En lantbrukskonsulent var på besök hos en bonde och tillsammans gick de runt ägorna. Slutlien stannade de vid en av bondens åkrar. Konsulenten blickar ut över åkern och sa: På tok för lite gödslat, det skulle förvåna mig om ni fick in råg för 50 kronor ens … Mej också, svarade bonden, för på den här åkern har jag satt potatis! 

En av de fyra bröder, som jämte fadern, utgjorde första arbetsstyrkan vid Bjärnums slöjdfabrik, var Herman Persson, född 1904. Under sina 30 år som delägare i Slöjdfabriken, fick han vara med om dess olika utvecklingsskeden. 1947 startade han sitt eget företag, Bjärnums Järn-& Trämanufaktur AB.

Början företogs i en mindre verkstad intill hans boningshus vid Verumsvägen. Tillverkningen inriktades på trädgårds- och köksmöbler utförda i järn och trä. Första arbetsplatsen blev snart för trång. Innan planerad nybyggnad kunde förverkligas blev det en provisorisk lösning på lokalproblemet genom att den fabrik kunde hyras, som blivit ledig, sedan Oskar Svenssons Möbelfabrik upphört. Medan tillverkningen pågick i förhyrda lokaler uppförde Herman Persson en fabriksbyggnad på Industriområdet, som togs i bruk 1954. Tillverkningen, som successivt ökat, nådde i den nya lokalen den omfattningen, att ett 70-tal man var anställda i företaget, då den 1964 överflyttades till Tollarp.

Herman Persson

 Källa: Från slöjd och hantverk till Möbelfabriker i Göinge. Avskrivet av: Liselotte Svensson 16 nov -16