• Lokföraren på Pågatåget var nog lite vilse i geografin under förra helgen. Det sägs vara ett mekaniskt fel varför hela tågsättet stannade söder om Emmaljunga. Folkhumorn gjorde gällande att antingen hade lokföraren tänkt stanna vid Emmaljunga station. Eller kanske var tanken att stanna vid ”Emmaljunga södra”. Där fanns en hållplats vid barndomens järnväg, intill Mariero. Markägaren hade då upplåtit mark till järnvägen under förutsättningen att tåget stannade när markägaren viftade med en röd flagga. Nu börjar den röda flaggan att bli allt solkigare!

Kanske hade föraren av Pågatåget stannat för röd flagg som tecknaren tänkt sig?

• Nu har tydligen fler insett nödvändigheten att anmäla brottslig verksamhet. Detta är nödvändigt för statistikens skull. Risken finns annars att någon klappar sig på bröstet och talar om hur duktig jag är!

Att slå ett rekord i virkade mormorsrutor gör sig inte av sig själv. Nej, till det fordras många händer och mycket garn. Rekordet som ska slås innehas av Växjö med med en filt på 405 kvadratmeter! Vår intention är att få ihop 430 kvadratmeter.

Jag skriver vi, för uppskattningsvis sitter mellan 2 – 300 personer och virkar, men medlemsantalet i gruppen ”Mormorsrutor – Rekord” är över 700 st.

Den person som jag valt att intervjua är Cecilia Haapasaari i Västra Frölunda. Hon är inte den som kläckte idén från början, men den som tog tag i spakarna och styrde upp skutan när det krisade. Projektet startade de 20 augusti 2016 och pågår till juli månad 2017. Då hoppas hon att de fått ihop 19125 rutor till en fyrkantig filt! Detta kommer att ge 456 barnfiltar (gånger 2 så blir det en vuxenfilt).

I äventyrens stad fortsättning!!! En lördagskväll när jag passerat Järntorget och nått Linnégatan blev jag hejdad av en man i trettioårsåldern. Hej, vill du ha en sup eller två sa han med ett leende i sitt mycket solbrända ansikte. Gärna sa jag, utan några baktankar, jag som knappt visste vad starksprit var. Vi skålade direkt ur flaskan, men min ovana vid starka drycker spred obetänksamhet och oförsiktighet.

Strax var vi väg till min nye “väns” lägenhet i Masthugget, ty festen skulle inte vara slut bara för att bjudflaskan var tom. Den solbrände visade sig vara en tillfälligt avmönstrad sjöman, namnet saknar betydelse då “vänskapen” blev mycket kort. Det hela blev skrämmande för mej som fortfarande bar på en hel del lantlig oskuld. Så när min “gode vän” började tafsa på min stelnande kropp började åtminstone en varningsklocka ringa i mitt lite omtumlade huvud. Just då sände jag åtminstone ett tack till Birgitta från Majorna som visat mej hur ett relativt normalt umgänge skulle gå till.                                 

Mitt i allt det omtumlande begrep jag att detta var något jag borde fly från. Som tur var stod dörren olåst så inget hindrade mej från att nå trapphuset, lite vilsen, med hjärtat uppfluget i halsgropen, hamnade jag utanför porten. På darrande ben nådde jag Prinsgatan 7. Skuggan av det som hände denna kväll gjorde att jag kände mej en aning förföljd, men av skadan lite klokare dock ej så värst vis.

Johnny, som fortsätter åtminstone lite till

Emmaljunga. Så var det dags igen för årsmöte. Som ordförande för mötet hälsade Viveca Johansson ett 25 tal medlemmar välkommen.

Efter sedvanliga val av ledamöter, tog övriga frågor medlemmarnas intresse. De handlade först och främst om uteblivet svarsbrev på föreningens frågor till Hässleholms vatten angående vårt otjänliga vattnet. Medlemmarna vill ha besked på hur ofta vattenproverna tas och vad som hände: Förslag om ett nytt brev till vattenverket klubbades.

Maj- Greth Helberg undrade över hur länge lekplatsen skulle vara ett svart hål, då den undermåliga gatubelysningen inte alls räckte till. Hon hade också önskan från flera hundägare om ytterligare en hundlatrin, på en frekvent plats. Kommunen ska få brev om bådadera. Thord Johansson hade ett inlägg om hjärtstartaren som nu var uppdaterad av Byalaget.

Byalaget har ett obesvarat brev angående kommunikationerna. Kommunikationerna är en ständigt uppkommande fråga, en fråga som inte finner sin lösning. Vi här kan inte åka med de tågen som inte stannar och inte med de bussar som inte går!!! Mötet avslutades i en sällskaplig ton och efter utlottning av två varuspannar bland medlemmarna och kaffe med semla, gick var och en till sitt.

Bjärnum. Bygdegården i Bjärnum fylldes av sång och musik i alla vrår. Det var Boel Bengtsson och hennes jäntor samt Nils Erik Palm från andra sidan gränsen som underhöll. Det var MHF:s månadsträff som arrangerade denna samling. De fyra gästade artisterna musicerade med dragspel, bas, fiol och saxofon.

Ensemblen, Nils Erik Palm, Boel, Marie och Malin Bengtsson vid MHF:s träff.

Ensemblen inledde med texter om glad melodi och det var inte enbart melodin som var glad. Solisten Marie visade idel solsken då hon hanterade sitt basinstrument. Programmet upptog gånglåtar samt ”tunna skivor”. Efter hand som repertoaren fortlöpte kom det fram pärm efter pärm med fler melodier. Vid ett par tillfällen var det Malin Bengtsson som passade på att låta fiol och saxofon vila medan hon drog några vitsiga historier. Underhållningen fortsatte med bland annat vals och schottis.

Vid kvällsfikan var det smörgåsbord , inte med tunna skivor utan med standardmått och rikligt med sovel. Ett avbrott i hembygdslåtar blev det när en Presleylåt framfördes på utlandsspråk! Sen fortsatte underhållningen på modermål och avslutades med ett potpurri. Medan Marie studsade med i takten var det publiken som handfast klappade fram melodin. MHF:s ordförande Erling Thelander tackade för utmärkt underhållning. Samtidigt passade han på att informera om MHF:s nykterhetssatsning i trafiken.