VITTSJÖ. Skönt våren är en bit på väg, det ser man i rabatterna ute lite varstans, härligt. Det är inte bara ljuset som äntligen har återvänt, det är även värmen som väcker allt till liv igen.

Skönt är det i alla fall nu e vi på G. De vita, gula men också blåa färgklickar finns överallt när man tar sig en promenad i trädgården men även i skogen, underbara magiska vårblommor.
VERUM. En kärlekskrank tjäderhöna förhöjer sedan ett par dagar stämningen i Verum.

Den lilla oblyga tjäderhönan
Hon söker oblygt närkontakt med människor lite varstans. Hönan har observerats, på mycket nära håll, i Brogården, Verum, Stavshult och på några andra håll.
- När vi spelade boule på banorna vid gamla skolan, i Verum, dök tjäderhönan plötsligt upp. Hon stannade kvar så länge vi spelade, under mer än en timme, berättar Ingvar Larsson på Nygård. Sedan skildes vi åt…
Långfredagens välbesökta gudstjänst i kyrkan lockade åter fram den orädda skogsfågelhönan. Då besökarna kom ut ur templet, visade sig fågeln åter, trippande fram mellan gravstenarna.
- Hon kom så nära oss, att jag faktiskt kunde klappa henne, berättar Ingvar Larsson, som är kyrkorådets ordförande i Verum och Vittsjö…
När kyrkfolket lämnade kyrkogården trippade den helt orädda tjäderhönan också iväg, bara en knapp meter efter kyrkorådets bas.
Med vårlök avses vanligen allmän vårlök, men ibland även den närbesläktade dvärgvårlöken (Gagea minima).

Den vanliga vårlöken är flerårig och en av Nordens allmännaste liljeväxten. Den enkla stjälken på växten har 1–4 stödblad, vilka sitter under den flocklika blomställningen. Denna består i själva verket av 2–7 gula blommor.
I Sverige allmän från Skåne upp till Uppland, sällsynt norr därom, saknas helt i de nordligaste landskapen.
Vårlök förekommer som vildväxande i till exempel eklundar och andra lövskogar. Därifrån sprider den sig ofta till odlingar, parkernas gräsmattor, leriga rabatter, trädgårdarnas sandgångar med mera.
VERUM.

Poststationen i Osby (dåv. Ousby) inrättades den 15 november 1862 efter avveckling av stationen i Marklunda. Detta var en följd av att järnvägsstambanan övertog det gamla skjutsväsendet där gästgiverierna var knutpunkter.
Genom denna notis i Skånska Posten den 31 januari 1863 meddelade fyra av socknens ”stöttepelare” att deras nya adress var Ousby.

Nils Lund (1934–1907), som var lanthandlare i Brogården, emigrerade till Amerika 1869 och avled i Brooklyn, New York 1907. Nämndemannen Trulls Trulsson (1813–1864) drunknade i Vieån 1864 och var då änkeman sedan 1862. Hans bouppteckning innehöll ett betydande underskott. Nämndemannen Per Svensson (1819–1887) fungerade livet ut som bygdens ”skrivare” med att upprätta bouppteckningar och inlagor till myndigheter. Per Jönsson (1833–1913) drev Brogårdens Bränneri. Han reste till Amerika 1890 sedan affärerna gått över styr. Redan i slutet av 1860-talet blev han ruinerad efter processer om brännvinsleveranser med handlanden Nils Nilsson från Ballingslöv.
VITTSJÖ. Så kom äntligen det välbehövliga regnet. Det blev inga mängder men rensade i vart fall luften från en del pollen. Lite friskare luft välkomnades säkert inte minst av pollenallergiker.
Det är fortfarande mycket torrt i markerna och det torra fjolårsgräset utgör en stor brandfara. Ännu finns dock inte något eldningsförbud utfärdat, endast uppmaning om försiktighet vid eldning.
Sida 124 av 1526